Greta Thunberg bidrar till att göra klimatfrågan iskall i politiken

På Ullevis scen fick Greta Thunberg möjlighet att sprida sitt budskap inför en av de största skaror av människor som någonsin samlats på ett och samma ställe i Sverige. Under Håkan Hellströms konsert fick 70 000 människor höra hennes uppmaningar om att rösta för klimatet i det stundande valet. Gott så, det är rimligt att hon inte låser fast sig vid ett enskilt parti.

Problemet är att hon i en intervju någon vecka senare förmedlade budskapet att alla partier i princip är lika goda kålsupare, även om vissa var lite mindre katastrofala. Det är en bild som hennes organisation Fridays For Future dessvärre upprepar gång på gång. Det är lite som att säga att det inte spelar någon roll om det är Zlatan eller Edward Blom som spelar på topp i landslaget i fotboll.

Trots att skillnaderna mellan till exempel Miljöpartiets och Kristdemokraternas klimatpolitik är milsvida beskrivs de av en av miljöpolitikens mäktigaste som försumbara. Det gör att det inte finns någon politisk risk för partierna i att strunta i klimatet. Jackpott för Kristdemokraterna och deras likar. Det gör också att klimatfrågan förblir stendöd rent partipolitiskt. Många av de som tycker att frågan är viktig tror inte att det spelar roll vilket parti man röstar på. Ett nyligt exempel är hur Vänsterpartiet svängde nästan 180 grader i sin klimatpolitik; man utgick från att man vinner fler röster än man förlorar på det.

Om man överhuvudtaget tror att klimatfrågan går att hanteras i en parlamentarisk demokrati måste man ha tålamod med att det finns en inneboende tröghet i systemet och att kompromisser riskerar att urvattna en del av reformerna. Tråkigt men sant. Ju fler som röstar på de alternativ som verkar för klimatet eller påverkar ”sina” partier inifrån, desto snabbare kommer det dock att gå. Det är trots allt ingen naturlag att såväl Moderater som Vänsterpartister ska förespråka subventionerad bensin.

Jag delar Thunbergs frustration inför hur långsamt det går men jag blir nästan lika frustrerad över den arrogans jag tycker att hon visar i den här frågan. Utifrån MP:s mandat på mellan 3-10% i kommuner och regioner och drygt 4% i riksdagen sliter miljöpartister landet runt för att stoppa subventioner av flygplatser, utöka kollektivtrafiken, införa grön upphandling eller öka produktionen av förnybar energi. Problemet är sällan MP:s ambitioner, det är förmågan att få med sig andra partier. Förutom rena klimatförnekare består en stor del av de andra partiernas politiker av människor som har ytterst begränsat engagemang eller förståelse för klimatfrågorna. De behöver ofta utbildas om vad skillnaden mellan ozonhålet och klimatförändringarna är, varför bilpooler inte är kommunism, att en elbil inte per automatik är en Tesla och hur höjda havsnivåer riskerar att förstöra planerna på nya strandnära boenden.

Med det sagt är det inte självklart att MP:s politik alltid är bäst för klimatet. Det finns många frågor där det helt enkelt råder ganska delade meningar om vad som gör mest klimatnytta. För enkelhetens skull kan jag återgå till exemplet bilpooler som ibland gör att folk struntar i att skaffa bil och ibland gör att folk struntar i att åka kollektivt. Därför vore det bra om fler partier på allvar engagerade sig i klimatfrågan eftersom det sannolikt också leder till fler och bättre lösningar. Då krävs det dock att man har något att vinna på att ha en ambitiös klimatpolitik. Där kan Greta Thunberg ha en väldigt viktig roll att spela.