Det har redan drabbat oss

Man måste ha en avundsvärt optimistiskt läggning om man tror att det alltid är de minst katastrofala prognoserna som kommer att besannas.

Visst finns det de som hånskrattar åt vår stora ödesfråga klimathotet och avfärdar vetenskapliga belägg som en stor konspiration. Men de flesta människor är ändå inte klimatförnekare. Däremot tycker nog många att det är jobbigt att tänka på så stora, allvarliga frågor. Några kanske känner att det inte berör vårt nordliga hörn av världen som inte drabbas av tropiska orkaner och annat extremväder. Så anammar de istället hö-hö-jargongen om att den globala uppvärmningen ändå kommer att göra det varmt och skönt här.

Men det kommer att drabba oss. Det har redan gjort det, fastän vi ännu inte märker av konsekvenserna i våra dagliga liv. För ett par dagar sedan rapporterade Dagens Nyheter om att golfströmmen håller på att kylas ner i takt med att vattnet från de smältande polarisarna spär ut den. Effekterna av en avtagande golfström kan bli nedkylning, stormar och mindre regn. Den som ser en framtid med behagligt medelhavsklimat bör alltså istället sikta in sig på långkalsonger och tumvantar.

Tar man sig en ordentlig tankeställare kring vad det kan komma att innebära för Skandinaviens befolkning är det riktigt ruggigt. Vi är helt beroende av golfströmmen för att klimatet här överhuvudtaget ska vara beboeligt.

Lägg där på stigande havsnivåer, som är ytterligare en konsekvens av de smältande polarisarna. Detta har varit välkänt länge. De som bor vid kusten, vilket i Sverige till stor del är välbärgade personer, kommer att drabbas först.

Samtidigt, om man ska tro en undersökning från 2014, röstar de rika i vårt land främst på M och SD, partier som är ointresserade av klimat- och miljöpolitik. SD har markerat sitt ointresse sedan länge, men Moderaterna, som under Reinfeldttiden gick åt ett något mer grönt håll, försöker numera allt mer närma sig SD:s politik; senast när de valde att vara ett ”dieselparti”, som PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri, besviket uttryckte det.

Man kan tycka att det inte borde behövas att vi ska drabbas personligen för att bry oss om klimatförändringarna. Men nu när vi gör det, räcker det för att folk ska vakna? Visst är tidslinjerna och de mest allvarliga konsekvenserna lite osäkra. Men man måste ha en avundsvärt optimistiskt läggning om man tror att det alltid är de minst katastrofala prognoserna som kommer att besannas. Det kan också vara så att golfströmmen avstannar helt eller att havsnivåhöjningen mycket snart blir obekväm.

Och även om det dröjer ett tag borde även de minst klimatintresserade bry sig om sina barn och barnbarn. Eller, för de som berörs, i alla fall om värdeutvecklingen på sin strandvilla.

Padma Schrewelius, redaktör Grön Opinion

Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307.