Om du någon gång har tvingats ansöka om försörjningsbidrag, bostadsbidrag eller, gud förbjude, sjukpenning vet du att det kan vara en omständlig process. Dina tillgångar ska deklareras och gås igenom, din hälsa och arbetsförmåga bedömas och även om du skulle ha ett läkarintyg på att du är för sjuk för att arbeta kan till exempel Försäkringskassan bestämma sig för att det inte gäller.
För den som lever på försörjningsstöd är tillvaron knapp. En tvåbarnsfamilj kan få ut runt 12 000 kronor i månaden, men är du asylsökande är summan hälften. För asylsökande har summan för övrigt inte ökat sedan 1994, en summa som förstås ständigt urholkas av inflationen. Generellt sett har bidragstagare en mycket sämre ställning idag än för 30 år sen. Medan alla andra inkomstgrupper har fått det bättre de senaste åren har den tiondel med sämst inkomst stått still eller till och med fått det ännu sämre. Dessutom har de fattiga blivit fler.
Moderaterna har vid flera tillfället uttalat sig om att införa ett bidragstak för att säkerställa att ingen lever alltför gott på de av staten och kommunen utbetalda bidragen. Det är förstås en medveten villfarelse; den som lyckas med bedriften att leva gott ekonomiskt på försörjningsstöd och bostadsbidrag borde snarare ges medalj och undersökas närmare av vetenskapen.
Men i vissa fall verkar moderaterna ha en mer liberal inställning till hur man kan använda bidrag. En av de pådrivande för bidragstak är Erik Bengtzboe, före detta MUF-ordförande och numera riksdagsledamot. Men givetvis kan den gode Bengtzboe tänka sig undantag. För sig själv till exempel.
Som riksdagsledamot har Bengtzboe runt 67 000 kronor i månaden i ersättning men eftersom han hävdar att han bor i Nyköping har han också rätt till bidrag för resor och dubbelt boende. På 158 000 kronor tydligen, som en årsinkomst för en tvåbarnsfamilj med försörjningsstöd alltså. Bengtzboe hävdar att det hela är ett misstag. Trots att han har en hel stab med assistenter som kan hjälpa honom att fylla i den ganska enkla blanketten har det alltså blivit fel.
Bengtzboe har inte haft sophämtning i huset han hävdar att han bor i, ingen granne har sett honom där och till och med husets ägare (Bengtzboes mor) har uppgett att det nyttjas högst 3-4 veckor om året. Det väcker en del berättigade misstankar om att det kanske inte alls bara är slarv. Oavsett om det är slarv eller rent bedrägeri strömmar andra moderatpolitiker in med hedersbetygelser och förståelse för hur hans pressade familjesituation kan ha gjort att han gjorde fel.
Det är inte inte fel att visa förståelse och ödmjukhet. Till exempel bör man göra det inför ensamstående mödrar med kronisk värk efter ett halvt arbetsliv som timvikarier i hemtjänsten till exempel. Eller krigsskadade yazidier som försöker hämta andan efter IS härjningar och bygga upp ett nytt liv i Sverige. Men, nej, den typen av förståelse verkar reserverat för en påläggskalv och partikamrat som drar in en knapp miljon om året, har massvis med personal att fråga och som torde ha bland de bästa förutsättningarna i landet att inte göra fel. Men bidragstak gäller tydligen bara för vissa.
_____
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Om du någon gång har tvingats ansöka om försörjningsbidrag, bostadsbidrag eller, gud förbjude, sjukpenning vet du att det kan vara en omständlig process. Dina tillgångar ska deklareras och gås igenom, din hälsa och arbetsförmåga bedömas och även om du skulle ha ett läkarintyg på att du är för sjuk för att arbeta kan till exempel Försäkringskassan bestämma sig för att det inte gäller.
För den som lever på försörjningsstöd är tillvaron knapp. En tvåbarnsfamilj kan få ut runt 12 000 kronor i månaden, men är du asylsökande är summan hälften. För asylsökande har summan för övrigt inte ökat sedan 1994, en summa som förstås ständigt urholkas av inflationen. Generellt sett har bidragstagare en mycket sämre ställning idag än för 30 år sen. Medan alla andra inkomstgrupper har fått det bättre de senaste åren har den tiondel med sämst inkomst stått still eller till och med fått det ännu sämre. Dessutom har de fattiga blivit fler.
Moderaterna har vid flera tillfället uttalat sig om att införa ett bidragstak för att säkerställa att ingen lever alltför gott på de av staten och kommunen utbetalda bidragen. Det är förstås en medveten villfarelse; den som lyckas med bedriften att leva gott ekonomiskt på försörjningsstöd och bostadsbidrag borde snarare ges medalj och undersökas närmare av vetenskapen.
Men i vissa fall verkar moderaterna ha en mer liberal inställning till hur man kan använda bidrag. En av de pådrivande för bidragstak är Erik Bengtzboe, före detta MUF-ordförande och numera riksdagsledamot. Men givetvis kan den gode Bengtzboe tänka sig undantag. För sig själv till exempel.
Som riksdagsledamot har Bengtzboe runt 67 000 kronor i månaden i ersättning men eftersom han hävdar att han bor i Nyköping har han också rätt till bidrag för resor och dubbelt boende. På 158 000 kronor tydligen, som en årsinkomst för en tvåbarnsfamilj med försörjningsstöd alltså. Bengtzboe hävdar att det hela är ett misstag. Trots att han har en hel stab med assistenter som kan hjälpa honom att fylla i den ganska enkla blanketten har det alltså blivit fel.
Bengtzboe har inte haft sophämtning i huset han hävdar att han bor i, ingen granne har sett honom där och till och med husets ägare (Bengtzboes mor) har uppgett att det nyttjas högst 3-4 veckor om året. Det väcker en del berättigade misstankar om att det kanske inte alls bara är slarv. Oavsett om det är slarv eller rent bedrägeri strömmar andra moderatpolitiker in med hedersbetygelser och förståelse för hur hans pressade familjesituation kan ha gjort att han gjorde fel.
Det är inte inte fel att visa förståelse och ödmjukhet. Till exempel bör man göra det inför ensamstående mödrar med kronisk värk efter ett halvt arbetsliv som timvikarier i hemtjänsten till exempel. Eller krigsskadade yazidier som försöker hämta andan efter IS härjningar och bygga upp ett nytt liv i Sverige. Men, nej, den typen av förståelse verkar reserverat för en påläggskalv och partikamrat som drar in en knapp miljon om året, har massvis med personal att fråga och som torde ha bland de bästa förutsättningarna i landet att inte göra fel. Men bidragstak gäller tydligen bara för vissa.
_____
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com.
Dela det här:
Gilla detta: