Valen i Europa är mer än framgångar för högerkollektivismen

Sedan hösten 2018 har flera val på nationell, regional eller delstatsnivå ägt rum i EU. Utifrån den utvecklingen går det att observera nya politiska trender. Dels att populistiska partier åtnjuter rekordhögt stöd i unionen. Och dels att progressiva aktörer som gröna, liberaler och pirater ökar i stöd medan större ”maktpartier” som de socialdemokratiska och konservativa får minskat stöd. Utvecklingen sker i ett förändrat politiskt landskap där icke-ekonomiska frågor som rörande klimat, humanitär migration och identifikation står mer i fokus i EU jämfört med tidigare.

I söndags genomfördes riksdagsvalet i Finland. På olika håll i medier presenteras det högerpopulistiska partiet Sannfinländarna med sina 17,6 procentenheter i väljarstöd som valets vinnare. Men valet i Finland återspeglar även en annan trend som visar att det går framåt även för progressiva aktörer. Till exempel fick De Gröna i 11,5 % procentenheter vilket ger partiet ett bättre resultat än tidigare i historien. Även Socialdemokraterna tillhör valets vinnare med sina 17,7 procentenheter i väljarstöd i en tid när den europeiska socialdemokratin anses vara mer reducerad. 

Ett annat tydligt exempel är det senaste regionvalet i Nederländerna som ägde rum den 20 mars och fick mycket medial uppmärksamhet i EU. Anledningen är det ökade stödet för det högerkollektivistiska och nationalistiska partiet Forum von Democratie (Fvd). Partiet fick 86 av 570 provinsmandat, vilket även ger partiet 13 platser i det indirekta valet av nederländska senaten (överhuset i parlamentet). Samtidigt visar valet att progressiva får ökat stöd. Den andra ”valvinnaren” i Nederländerna blev nämligen partiet Groen-Links (Grön-vänster) som fick 61 provinsmandat och därmed får välja 9 platser i överhuset.

Mycket tydliga skillnader i partiernas värderingar återspeglas i den politiska kommunikationen. I sitt tal inför valet kommunicerade FvD:s ledare Thierry Baudet att invandrare, politiker och akademiker hotar Nederländerna och den ”västerländska civilisationen” samt att EU bör upplösas och att klimatförändringarna är en myt. Groen-Links partiledare, den 30-årige Jesse Klever, har bland annat kommunicerat om klimatomställningen, generös politik rörande flyktingar och asylsökande, att EU behöver reformeras på basis av idéer som ekologism och humanism.

Valet i Nederländerna visar även på stora skillnader mellan storstäderna och landsbygden. I exempelvis Amsterdam var till och med Djurrättspartiet starkare än FvD. Valvinsten för Grön-Vänster visar att partiet lyckades med att mobilisera väljarstöd från individer som föredrar en ödmjukare syn på människan och samhället.

Fallet Nederländerna är också intressant när det kommer till diskussioner om liberalers förhållning till högerkollektivismen. I parlamentsvalet 2017 blev det högerliberala partiet VVD en av valets vinnare. Partiets ledare och Nederländernas premiärminister Mark Rutte kommenterade i efterhand att det var ”den goda populismens seger över det dåliga”. Sanningen är dock mer problematisk. Graden av populism har ökat och ett liberalt parti vann valet även genom illiberal kommunikation i stil med att muslimer skulle bejaka ”nederländska värderingar” som till exempel påskfirande.

En liknande utveckling finns i Danmark som delar av borgerligheten i Sverige ser som en framgångsreceptet för att reducera populismen. Men det högerliberala och borgerliga partiet Venstre som har regeringsmakten har inte lyckats reducera populismen. Även om stödet för det högerpopulistiska Dansk Folkeparti idag bedöms vara lägre så har även ett nyare högerkollektivistiskt parti ”Nye Borglige” ökat i stöd. Dessutom har Venstre genom sina beslut som tiggeriförbud, burkaförbud och de så kallade ”ghettolagarna” gjort Danmark till ett mindre liberalt samhälle.

Likt fallet i Danmark pågår en liknande utveckling i Nederländerna enligt följande:

1. Äldre populistiska partier får minskat stöd
2. Äldre ”maktpartier” blir mer populistiska
3. Nya/yngre populistiska partier får ökat stöd

Cas Mudde, en av världens mest kända forskare rörande populism, menar att högerpopulister ofta vinner även när man förlorar i opinionsmätningarna eftersom andra partier tar över deras kommunikation och agenda. Enligt Mudde missförstår många högerpopulismen som att den enbart skulle handla om minskad invandring eller mer pengar till välfärden. Mudde menar att högerpopulism egentligen handlar om ”nativism” där högerpopulistiska partier tillämpar en auktoritär syn på människan och samhället i förespråkandet av privilegier på basis av etnicitet och territorium.

Dessutom, bilden att populistväljaren vore en individ som är lågutbildad arbetarklass och bosatt i mindre ort stämmer inte alltid. Det förklarar delvis att en stor del av väljarna som röstar på partier som Sverigedemokraterna ofta har medel- eller höga inkomster och utbildningsnivå men också negativ och pessimistisk syn på muslimer, migration och mångfald. Medan vissa upplever mer oro och negativa effekter vid snabba samhällsförändringar upplever andra mer optimism och möjligheter. I sin tur påverkar det agerandet hos borgerliga partier som försöker fånga väljare som varken vill ha mer ekonomisk eller sociokulturell frihet. Den nuvarande politiska situationen i EU är en stor utmaning för de äldre maktpartierna som de socialdemokratiska och konservativa, medan mindre partier som de högerpopulistiska och progressiva går framåt. Det europeiska politiska landskapet präglas av nya trender och väljarbeteenden. Forskningen visar att det är vanligt med att det i varje samhälle finns latent auktoritära och latent frihetliga individer. På det sättet innebär det nuvarande politiska situationen också möjligheter för progressiva och frihetliga aktörer att utforma politik med fokus på individualism och pluralism inom ramen för olika policyområden.

____

Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion

Gillade du texten? Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.