Innan alla rösterna är räknade går det att urskilja ett tydligt resultat: att resultatet är otydligt. I norr en stark grön våg, i öst en stark högerpopulistisk våg, i sydväst en stark röd våg, en liberal våg lite varstans och ett Europa som är splittrat mellan och inom länder.
I Sverige börjar EU-valet sakta men säkert hitta sin plats i debatten. Eller kanske börjar den svenska debatten hitta sin plats i EU-valet. Borta var i alla fall frågorna om Sverige ska gå ur EU, om vård/skola/omsorg och om böjda gurkor. Kvar fanns en debatt som till stor del handlade om frågor som Europaparlamentet faktiskt röstar om: klimatpolitik, aborträtt och migrationsuppgörelser.
Även valresultatet innebar till viss del en harmonisering med riksdagsvalen: SD fick ungefär samma stöd som i höstas och uppstickarpartierna lyste med sin frånvaro. Valdeltagandet ökade igen, men är fortfarande långt från nivåerna i riksdagsvalen. Kanske kan det vara en delförklaring till de svaga resultaten för S och V; valdeltagandet var som allra sämst i starka vänsterfästen.
”Kvar fanns en debatt som till stor del handlade om frågor som Europaparlamentet faktiskt röstar om”
MP tredubblade sin röstandel jämfört med i höstas, men minskar alltså jämfört med förra valet. Den starka gröna vågen gynnade eventuellt C istället, som väl får sägas vara de största segrarna i valet (även om alla utropade sig till segrare). Trots ett kritiserat avtal med regeringen och ett vikande opinionsstöd gick partiet starkt framåt.
Tidigare har EU-valen främst varit en slags inrikespolitisk opinionsmätning, men när det här skrivs hänger Liberalernas öde i Europaparlamentet på en skör tråd. L är pressat även i hemmaopinionen och den nya partiledaren kommer att behöva lyfta ”nya” frågor för att profilera partiet. En utebliven plats i Europaparlamentet kanske skulle pressa partiledningen att ifrågasätta januariavtalet och vips är svensk inrikespolitik kaotisk igen.
Vips är det europapolitiken som påverkar inrikespolitiken istället för tvärtom. Vi kanske har blivit européer på riktigt.
___
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Innan alla rösterna är räknade går det att urskilja ett tydligt resultat: att resultatet är otydligt. I norr en stark grön våg, i öst en stark högerpopulistisk våg, i sydväst en stark röd våg, en liberal våg lite varstans och ett Europa som är splittrat mellan och inom länder.
I Sverige börjar EU-valet sakta men säkert hitta sin plats i debatten. Eller kanske börjar den svenska debatten hitta sin plats i EU-valet. Borta var i alla fall frågorna om Sverige ska gå ur EU, om vård/skola/omsorg och om böjda gurkor. Kvar fanns en debatt som till stor del handlade om frågor som Europaparlamentet faktiskt röstar om: klimatpolitik, aborträtt och migrationsuppgörelser.
Även valresultatet innebar till viss del en harmonisering med riksdagsvalen: SD fick ungefär samma stöd som i höstas och uppstickarpartierna lyste med sin frånvaro. Valdeltagandet ökade igen, men är fortfarande långt från nivåerna i riksdagsvalen. Kanske kan det vara en delförklaring till de svaga resultaten för S och V; valdeltagandet var som allra sämst i starka vänsterfästen.
MP tredubblade sin röstandel jämfört med i höstas, men minskar alltså jämfört med förra valet. Den starka gröna vågen gynnade eventuellt C istället, som väl får sägas vara de största segrarna i valet (även om alla utropade sig till segrare). Trots ett kritiserat avtal med regeringen och ett vikande opinionsstöd gick partiet starkt framåt.
Tidigare har EU-valen främst varit en slags inrikespolitisk opinionsmätning, men när det här skrivs hänger Liberalernas öde i Europaparlamentet på en skör tråd. L är pressat även i hemmaopinionen och den nya partiledaren kommer att behöva lyfta ”nya” frågor för att profilera partiet. En utebliven plats i Europaparlamentet kanske skulle pressa partiledningen att ifrågasätta januariavtalet och vips är svensk inrikespolitik kaotisk igen.
Vips är det europapolitiken som påverkar inrikespolitiken istället för tvärtom. Vi kanske har blivit européer på riktigt.
___
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com.
Dela det här:
Gilla detta: