Om det hade varit invandringen så hade folk brytt sig

Föreställ er vad som hade hänt om någon forskare hade skrivit att det var invandringen – och inte som nu utsläppen – som inom tio år behövde minskas för att hindra ett katastrofscenario. Det hade blivit ramaskri och sociala medier hade drunknat i inlägg skrivna i versaler och flera utropstecken om att nu får väl ändå politikerna VAAAKNA!!!

Det är måndag morgon och jag ligger nyvaken i sängen och scrollar på mobilen när jag stöter på en annorlunda rubrik. Det är Aftonbladet som har publicerat artikeln med professor i miljövetenskap, Johan Rockström som utifrån en rapport från FN:s klimatpanel säger att ”Vi har mindre än tio år kvar”.

Jag blir plötsligt klarvaken och läser artikeln med bultande hjärta. Vi har inte ens tio år på oss att ställa om innan det är för sent och klimatförändringarna har nått så pass många tipping points att de är självgenererande och jorden kommer att fortsätta att hettas upp okontrollerat vad vi än gör, med allehandla naturkatastrofer och regnskogsdöd med massflykt, svält och död som konsekvenser. Alltså, vi har mindre än tio år på oss att göra de förändringar som krävs för att rädda mänskligheten och hela vår planet från ett scenario som inte kan beskrivas som något annat än apokalyptiskt.

En nyhet som denna borde bli veckans – nej århundradets – stora snackis. Politikerna över hela världen borde sopa undan allt annat på sitt skrivbord och basunera ut att nu måste vi ta krafttag för att rädda vår jord. Allt annat får hamna betydligt längre ner i prioriteringslistan. För vad kan vara allvarligare?

Men nej. Ingenting kommer att hända. För det är ju bara det gamla ”klimathotet” igen. Vi har ju hört visan förr, även om den förvisso har stegrat några tonhöjder senaste åren. Precis så fungerar vi människor psykologiskt. I ett inslag i söndagens ”God morgon, världen!” berättade en klimatpsykolog att detta enorma existentiella hot som klimatförändringarna utgör går för långsamt (!) för att vi ska orka bry oss. Det blir på samma sätt som när någon ropar varg för många gånger och ingen varg kommer. Att det ändå – på riktigt –  står en gigantisk klimatvarg och lurar spelar då ingen roll.

Jag kan inte låta bli att gång på gång stillsamt göra en jämförelse i mitt huvud om vilka frågor som engagerar människor mest. För det är så smärtsamt tydligt att det inte är klimatfrågan. Det blir löjligt att ens låtsas det. Alla med ett stort bekräftelsebehov som bryr sig om att få och bibehålla en stor följarskara och få många ”gilla”, gör klokast i att lämna klimatfrågan därhän och istället raljera över saker som manliga luciakandidater eller att Pippi Långstrump flyttar till Rinkeby.

Och föreställ er vad som hade hänt om någon forskare hade skrivit att det var invandringen – och inte som nu utsläppen – som inom tio år behövde minskas för att hindra ett katastrofscenario. Det hade blivit ramaskri och sociala medier hade drunknat i inlägg skrivna i versaler och flera utropstecken om att nu får väl ändå politikerna VAAAKNA!!! Men när det istället handlar om klimathotet, som dessutom innebär ett existentiellt hot mot hela jordens befolkning, så reagerar folk med hysteriska skrattanfall om ”domedagsprofeter” och folk som behöver ”klimatångestterapi”, samtidigt som de anklagar etablerade medier för att spy ut miljöpartistisk propaganda. Eller, som antagligen de flesta gör, går de in i zombieläge: äter, jobbar och drömmer om flygresan till Thailand i vinter.

Men vad ska man säga. Ha en skön semester?!

 

Padma Schrewelius, redaktör Grön Opinion

Gillade du texten? Grön Opinion drivs helt av ideella krafter. Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307.