De som behöver samhället som mest blir varken hjälpta av ett ensidigt fokus på hårdare tag eller en metadiskussion om att problemen nog egentligen är överdrivna.
En dryg mil norr om Göteborgs centrala delar ligger Gårdsten, på många sätt en ganska typisk betongförort från sent 60-tal. Under 90-talet började bilden av Gårdsten etableras som en av Sveriges mest utsatta stadsdelar med hög kriminalitet, hög arbetslöshet och höga ohälsotal. Stadsdelen finns med som ett av Sveriges 23 ”särskilt utsatta områden”, en lista polisen har upprättat över områden där de har svårt att utföra sitt arbete, där det existerar parallella samhällsstrukturer, där det förekommer religiös extremism och där folk är ovilliga att samarbeta med polisen. Men nu har det vänt.
Med största sannolikhet kommer Gårdsten att lämna listan över särskilt utsatta områden. Antalet anmälda brott har mer än halverats och tryggheten har följaktligen ökat. Där det tidigare fanns 800 tomma lägenheter finns nu en lång kö att få bo i Gårdsten. Det planeras för hundratals bostäder för att möta efterfrågan. Från mindre än tio verksamma företag finns här nu ett 50-tal. Bara det lokala bostadsbolaget Gårdstensbostäder har skapat 3000 nya arbetstillfällen under åren. I lokalmedia beskrivs förändringen som ”från natt till dag”.
Förklaringen till förändringen kallas ”Gårdstensmodellen”, en satsning där Gårdstensbostäder är aktiva för att involvera hyresgäster, föreningar, skola och näringsliv i att göra Gårdsten bättre. I upphandlingar ställer de krav på att leverantörer skulle anställa boende i området, i bolagets styrelse sitter nästan bara hyresgäster och bolaget har rustat upp de slitna husen, med solceller och allt. Bolaget har infört trygghetsvärdar, startat läxhjälp och medfinansierat en snabbuss in till centrala Göteborg. Sammantaget har bolaget tagit ett helhetsansvar för Gårdsten, vilket inte är så konstigt när de boende själva bestämmer. Samtidigt har hyresrätterna kompletteras med bostadsrätter och villor för att möjliggöra för människor att bo kvar. Men ingenting har gått över en natt, utan har tagit 20 år av intensivt och engagerat arbete.
De borgerliga partierna har talat om hårdare straff, fler poliser och mer övervakning för att komma tillrätta med Sveriges mest utsatta områden. De rödgröna har haft svårt att svara. Antingen har de varit ivriga att tona ner problemen eller, som Socialdemokraterna, hängt med i en överbudspolitik där hårdast vinner; ”Sätt in militären!”. Det duger inte. De som behöver samhället som mest blir varken hjälpta av ett ensidigt fokus på hårdare tag eller en metadiskussion om att problemen nog egentligen är överdrivna.
Gårdsten är som en instruktionsbok för progressiv politik i eftersatta områden. I en samhällsdebatt som präglas av problemformuleringar behövs exempel som kan ge svar. Gårdstensmodellen bör vara en viktig del av svaret.
Anders Nilsson, miljöpartist och psykolog
Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307 för att vi ska kunna fortsätta med god journalistik.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
En dryg mil norr om Göteborgs centrala delar ligger Gårdsten, på många sätt en ganska typisk betongförort från sent 60-tal. Under 90-talet började bilden av Gårdsten etableras som en av Sveriges mest utsatta stadsdelar med hög kriminalitet, hög arbetslöshet och höga ohälsotal. Stadsdelen finns med som ett av Sveriges 23 ”särskilt utsatta områden”, en lista polisen har upprättat över områden där de har svårt att utföra sitt arbete, där det existerar parallella samhällsstrukturer, där det förekommer religiös extremism och där folk är ovilliga att samarbeta med polisen. Men nu har det vänt.
Med största sannolikhet kommer Gårdsten att lämna listan över särskilt utsatta områden. Antalet anmälda brott har mer än halverats och tryggheten har följaktligen ökat. Där det tidigare fanns 800 tomma lägenheter finns nu en lång kö att få bo i Gårdsten. Det planeras för hundratals bostäder för att möta efterfrågan. Från mindre än tio verksamma företag finns här nu ett 50-tal. Bara det lokala bostadsbolaget Gårdstensbostäder har skapat 3000 nya arbetstillfällen under åren. I lokalmedia beskrivs förändringen som ”från natt till dag”.
Förklaringen till förändringen kallas ”Gårdstensmodellen”, en satsning där Gårdstensbostäder är aktiva för att involvera hyresgäster, föreningar, skola och näringsliv i att göra Gårdsten bättre. I upphandlingar ställer de krav på att leverantörer skulle anställa boende i området, i bolagets styrelse sitter nästan bara hyresgäster och bolaget har rustat upp de slitna husen, med solceller och allt. Bolaget har infört trygghetsvärdar, startat läxhjälp och medfinansierat en snabbuss in till centrala Göteborg. Sammantaget har bolaget tagit ett helhetsansvar för Gårdsten, vilket inte är så konstigt när de boende själva bestämmer. Samtidigt har hyresrätterna kompletteras med bostadsrätter och villor för att möjliggöra för människor att bo kvar. Men ingenting har gått över en natt, utan har tagit 20 år av intensivt och engagerat arbete.
De borgerliga partierna har talat om hårdare straff, fler poliser och mer övervakning för att komma tillrätta med Sveriges mest utsatta områden. De rödgröna har haft svårt att svara. Antingen har de varit ivriga att tona ner problemen eller, som Socialdemokraterna, hängt med i en överbudspolitik där hårdast vinner; ”Sätt in militären!”. Det duger inte. De som behöver samhället som mest blir varken hjälpta av ett ensidigt fokus på hårdare tag eller en metadiskussion om att problemen nog egentligen är överdrivna.
Gårdsten är som en instruktionsbok för progressiv politik i eftersatta områden. I en samhällsdebatt som präglas av problemformuleringar behövs exempel som kan ge svar. Gårdstensmodellen bör vara en viktig del av svaret.
Anders Nilsson, miljöpartist och psykolog
Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307 för att vi ska kunna fortsätta med god journalistik.
Dela det här:
Gilla detta: