Nobelpriset visar att klimatet inte kräver tillväxtstopp

Idag handlar vi mer vegomat, solenergi och klimatsmarta appar än tidigare. Det är våra tankar och livsstilar som formar ekonomin.

Den senaste tiden har präglats av alarmerande och dyster stämning sedan FN:s klimatpanel senaste rapport släpptes om att världen ligger efter tidigare uppsatta mål för klimatomställningen.

Med all rätta kan man som världsmedborgare känna sig frustrerad och förtvivlad att saker och ting inte är som dem borde vara. Men årets Nobelpris i ekonomi inger nytt hopp i klimatfrågan eftersom de prisbelönade ekonomerna William Nordhaus och Paul Romer menar att klimatomställningen är fullt möjligt. Vad mer pekar de på marknaden, innovation och konkurrens som viktiga pusselbitar.

Det har varit vanligt i miljörörelsens historia att kritisera konsumtionssamhället och förespråka alternativa modeller till kapitalismen. Ofta har det skett genom hänvisning till behovet av mer ”planerad” och offentlig styrd ekonomisk utveckling. Och visst är det positivt att till exempel ukrainska staten bidrar till nya solpaneler vid den gamla reaktorn i Tjernobyl. Men behöver de ekonomiska systemen verkligen ersättas?

En lärdom från Sovjetunionens kollaps är att planekonomin främst gynnade statens intressen. Man struntade i naturens tillstånd och människors intressen och kreativitet åsidosattes. Just den mänskliga kreativiteten och nyfikenhet är lika viktigt för att forma hållbar värld i kombination med privata och offentliga åtgärder. Låt oss därför titta närmare på Nobelpristagarnas argument:

Båda ekonomerna anser att vår ekonomiska utveckling alltid sker i samspel med naturens och teknologins möjligheter och begränsningar. Paul Romer är känd för sin ”endogena tillväxtsteori” som går ut på att välstånd och tillväxt ökar när fler människor jobbar inom kunskapssektorn. Vi kan alltid hitta nya metoder och idéer för att göra ekonomin grönare och klimatvänligare.

Idag handlar vi mer vegomat, solenergi och klimatsmarta appar än tidigare. Det är våra tankar och livsstilar som formar ekonomin. På det sättet är det fullt möjligt att skapa en integrerad global grön ekonomi om fler världsdelar satsar på grön skatteväxling, för att ge ett exempel.

Samtidigt är ekonomerna medvetna om att vägen till ett hållbart och klimatsmart världssamhälle är långt bort och kommer att ta tid att uppnå. Men vi behöver inte tro att klimatomställningen kräver marknadsekonomins avskaffande. En viktig del i omställningsprocessen kommer att vara koldioxidbeskattning som blir en viktig källa för offentliga utgifter. Där skulle fler politiker kunna använda skatten för att finansiera andra områden som människor tycker är viktiga, såsom välfärdstjänster på samma sätt som vissa delstater i Kanada redan gör.

Vidare menar Nordhaus att Trumps nuvarande politik med fokus på kolutvinning skadar den klimatvänliga utvecklingen och Romer anser att offentliga investeringar i kunskapsutveckling och utbildning är viktiga för ekonomisk tillväxt och välstånd. Romer förespråkar också att ekonomisk beslutsfattning bör decentraliseras mer. Det skulle i praktiken innebära att främst storstäder får mer suveränitet i frågan och kan konkurrera med varandra om de bästa lösningarna, såsom införanden av miljözoner och dieselförbud.

Nobels ekonomipris 2018 är därmed en mycket glädjande nyhet. Priset motiveras med att pristagarna har lyckats visa hur ekonomi, hållbarhet, teknologi, innovation och klimatpolitik samspelar. Prisets uppmärksamhet inger nytt hopp och motivation för fortsatt hållbar ekonomisk utveckling som visar att såväl individuella omställningar som marknadens och offentliga åtgärder är nödvändiga för klimatomställningen.

Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion

Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307.