Jordan B Peterson surfar på den högerpopulistiska vågen

Peterson har kallats ”The stupid mans intellectual”. Robinson i Current Affairs föredrog ”The desperate mans intellectual”. Den träffsäkraste beskrivningen förblir nog ”The alt-rights intellectual”.

Man kan numera knappt öppna en tidning, än mindre scrolla sociala medier, utan att mötas av namnet Jordan B Peterson.

Psykologiprofessorn verkar åtnjuta rockstjärnestatus bland allt ifrån konservativa högerdebattörer till rätt vanliga människor. Hans föreläsningar fyller arenor och hans självhjälpsbok 12 Rules for Life: an Antidote to Chaos toppar bästsäljarlistorna.

Men varför har Peterson blivit en av de mest hyllade nutida tänkarna? Beror det på hans budskap kring att skapa mening i livets kaos, något han ägnat tankar och forskning åt långt innan han blev världskänd?

Om man penetrerar hans texter och tal, något som Nathan J. Robinson på tidskriften Current Affairs gjort väldigt grundligt, framkommer dock att kejsaren verkar stå rätt naken. Peterson blandar banaliteter och plattityder med svårtolkat flum på ett sätt som likt ett välskrivet horoskop ger de flesta något att ta fasta på och känna sig vägledda eller upplysta av.

Jordan B Peterson säljer sig som akademiker, men nyttjar föga relevanta rön för att föra fram sina poänger. Han använder exempelvis det faktum att det finns sociala könsrelaterade hierarkier bland humrar som ett argument för hur män och kvinnors roller i samhället bör se ut. Man skulle lika gärna kunna bygga sina teser på att det finns spindelarter där honan äter hanen efter parning. Dessutom lutar han sig oftare mot luddig kristen symbolik än vetenskap när han för sina invecklade filosofiska resonemang.

Så nej, han är knappast främst inflytelserik på grund av djupet i hans alster utan för att en enorm mängd unga män faktiskt lyssnar på honom när han säger till dem att sträcka på sig och möta livets utmaningar.

Vad har då byggt Petersons berömmelse och extremt starka status som guru?

Hans grundläggande verk om meningsskapande, Maps of Meaning: The Architecture of Belief, kom trots allt ut 1999 utan att väcka någon bredare uppmärksamhet. Det var först 2016 när Peterson släppte en video där han gick till storms mot det kanadensiska lagförslaget Bill C-16 som han blev ett fenomen.

Peterson hävdade att lagen, som handlar om att skydda transpersoner ifrån diskriminering, innebar att de som inte använde en persons föredragna pronomen skulle kunna fängslas. Videon fick enormt genomslag. Att Peterson hade totalt fel i sak och byggde hela sin argumentation på ett ”halmgubbeargument” (det var aldrig aktuellt att ens straffbelägga användandet av fel pronomen) spelade mindre roll. Hans budskap gick rakt in i hjärtat på dem som redan tyckte att allt det här med HBTQ-rättigheter gått för långt.

Och Peterson osannolika popularitet och genomslagskraft, inte minst genom youtube-klipp som entusiastiskt delas av hans fans, beror fortsatt också sannolikt främst på liknande påhopp på det han och hans åsiktsfränder ser som det ”politiskt korrekta”. Han har bland annat:

• jämfört transaktivister med folkmördaren Mao Zedong
• kallat feminism (eller idén om patriarkala förtryckande strukturer) ”Ett motbjudande, hatiskt sätt att se världen på” samt hävdat att ”friska kvinnor” borde få stopp på deras ”galna systrar” som ”skämmer ut deras kön”
• jämfört dagens vänsteraktivister med Sovjetunionen
• lagt stor energi på att attackera Black Lives Matters och tanken på ”white privilege”
• sagt sig tvivla på de människogenererade (och vetenskapligt extremt grundligt bevisade) klimatförändringarna

Dessa är åsikter som återfinns i högerorienterade och etablissemangsfientliga kretsar över hela världen. Man samlas egentligen inte så mycket kring vad man är för, utan vad man är emot. På så sätt hamnar Donald ”Grab them by the pussy” Trump på samma sida som den kristna anti-abort och gayäktenskapshögern, och Vladimir Putin i maskopi med europeisk (även svensk) nationalistisk extremhöger.

Det är så här Peterson är relevant. Inte på grund av de egna rönen, utan som ett illustrativt fenomen över den värld vi lever i idag. Det finns en extrem kraft i den anti-progressiva rörelse som letar konfliktytor att ge sig på och misskreditera dem som driver frågor kring antirasism, feminism, hbtq, jämlikhet, miljö och dylikt. Ofta sker detta genom att attackera extrempositionerna samtidigt som man låtsas att de är representativa för hela frågan. Exempelvis lägger Peterson mycket energi på att ondgöra sig över dem som påstår att det inte finns några biologiska skillnader mellan könen, en åsikt väldigt få feminister har.

Visst finns det, inte minst inom den så kallade identitetspolitiken, ett antal tokiga avarter (exempelvis den extrema syn på ”kulturell appropriering” där hudtonen avgör vem som bör ha rastaflätor), men detta är alltså randfenomen på rörelser som i grunden handlar om att ge systematiskt missgynnade grupper lika rättigheter och bättre förutsättningar. Att dessa nu framställs som likvärdiga, eller större, problem än de än idag existerande förtryckande maktstrukturer som igenom historien har lett till slavhandel, extremt kvinnoförtryck och dödsstraff för homosexualitet är bara absurt och sorgligt.

Peterson har kallats ”The stupid mans intellectual”. Robinson i Current Affairs föredrog ”The desperate mans intellectual”. Det må vara närmare sanningen, då han uppenbarligen tilltalar många unga förvirrade män som inte har hittat sin plats i det tjugoförsta århundradet.

Det är dock alltjämt en förenkling som bortser ifrån att Petersons högerpopulistiska tankegods har starkt stöd även bland de mäktiga och framgångsrika. Hans misch-masch av auktoritära idéer, konservativa kristna värderingar och hat mot progressiva rörelser matchar väl den breda rörelse som går under namnet högerpopulism. Den träffsäkraste beskrivningen förblir nog ”The alt-rights intellectual”, och i en tid när denna motbjudande och livsfarliga strömning forsar fram över världen med kraften av en tsunami (senast med Bolsonaro i Brasilien) borde det vara föga förvånande att Peterson surfar fram till berömmelse.

Den verkliga frågan är vad vi kan göra för att stoppa vågen.

Martin Marmgren, miljöpartist. Arbetar som polis.

Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.