Identitetspolitik mer än invandring och religion

Snart närmar sig 2020-talets början vilket ställer krav på politiska partier att presentera sina förslag för framtidsutvecklingen. Men till skillnad från hur situationen såg ut under 2000-talets början är dagens debattklimat mer präglad av diskussioner om identitet och icke-ekonomiska frågor. Något som framför allt är en utmaning för vänsterorienterade och progressiva aktörer.

Alla identitetsfrågor handlar inte om invandring och religion. Det kan handla om frågor rörande internet och integritet, som i fallet med diskussioner om EU:s upphovsrättsdirektiv. Bland anledningarna till att identitetspolitiken har blivit viktigare hos fler brukar förklaras med att många känner sig som globaliserings förlorare, i ekonomisk mening.

Men att många runt om i EU upplever sig missnöjda och bejakar auktoritära förslag gör det oftare av andra skäl än de ekonomiska. Som mycket av forskningen om populism visar är en del väljare i EU som anses ha god ekonomi av olika skäl negativt inställda till saker som klimatfrågor, europeisk integration och flyktingmottagning. Det handlar om motstånd till ekonomiska och sociala förändringar samt upplevelser av kulturell förlust och hotad status.

Många runt om i EU upplever sig missnöjda av andra skäl än ekonomiska

Som i fallet med Sverigedemokraternas framväxt uppstår ofta auktoritära och kollektivistiska attityder i diskussioner om migration, mångfald och muslimer. Ett annat tydligt exempel på hur den identitetspolitiska debatten har utvecklat sig i Sverige sedan 2015 är Kristdemokraternas förändring. Under exempelvis Almedalen 2015 kritiserade kristdemokraternas ledare Ebba Bush Thor på saklig grund den vänsterorienterade identitetspolitiken. Men bara ett år senare höll hon själv ett identitetspolitiskt tal utan större konkreta förslag om samhällsutvecklingen.

Det nuvarande utvecklingen visar att identitetsfrågor kommer att vara fortsatt aktuella. I sin tur innebär det en möjlighet för frihetliga och individualistiska politiska aktörer att agera mer i debatten. All identitet, både i privat och kollektiv mening, handlar om vad människor har förkärlek för.

Digitala identiteter kan skapa en friare värld.

Friare syn på identitet är framträdande i demokratiska samhällen där det råder större acceptans för mångfald och individualism. Här kommer fem förslag som kan bedrivas för friare och öppnare samhällsutveckling under 2020-talet:

  • Self-Sovereign Identity, eller SSI, är ett sätt att identifiera sig digitalt. Skillnaden mot andra digitala identitetshandlingar är att identitetshandlingen ägs helt av individen istället för ett företag, organisation eller stat. Om SSI kan vidareutvecklas skulle det kunna fungera som ett världsmedborgarskap där individen genom sin SSI kan samspela med andra individer och institutioner. På det sättet behöver ingen människa vara papperslös eller illegal samtidigt som ens SSI kan innehålla olika ID-handlingar från lokal till global nivå.
  • Vidareutveckling av EU-medborgarskapet. Federalism erbjuder bättre alternativ till nationalistiska syn på identitet eftersom individer kan åtnjuta fler friheter och rättigheter samt uppleva mer övernationell gemenskapen fördel med stärkt EU-medborgaskap vore också medborgaren får bättre ”exit rights”- nämligen att lättare kunna flytta inom unionen beroende på ens syn rörande skatter, företagande och välfärd. Dessutom, EU skulle lättare kunna hantera migrationsfrågan genom integrationen av flyktingar och asylsökande även basis av europeisk konstitutionalism.
  • Kosmopolitisk utveckling av offentliga institutioner. Globaliseringen sedan 1990-talets början har lett till processer och problem som offentliga institutioner som stater fota har svårt att hantera. Att hantera globala problem och utmaningar som klimatfrågan, kärnvapen och terrorism kräver att stater och liknande institutioner agerar i universalistisk mening. Exempelvis genom att klimatfrågan ses som ett globalt intresse och att människors rörlighet värnas på basis av mänsklig säkerhet och rättigheter. I sin tur kräver det även demokratins globalisering där fler människor, som genom nätplattformer, kan känna sig vara involverade i beslutsprocesserna.
  • Främjandet av interkulturell samhällsutveckling med fokus på mixat samhälle. Även om fler politiska ledare sedan slutet av 2000-talet har gjort uttalanden i stilen att mångkulturalismen har misslyckats så präglas samhällsutvecklingen av mångfald. Ett problem som många upplever i dag är att mångkulturalism i grunden baserar sig på uppdelning grupper och planerad segregation. Steget framåt vore därför att forma ett mer interkulturellt samhälle där mångfalden får starkare koppling till individen, människans självförverkligande och pluralistiska identiteter.
  • Postsekulär samhällsutveckling. I takt med att samhällen som i Sveriges  fall blir mindre sekulära är det viktigt att ta förnya syn på religionens roll. Det innebär att offentliga institutioner som staten måste förbli sekulär som mer neutral institution för fler medan samhället kan förändras i mer sekulär eller i mer religiös riktning. I samband med det blir frihet och pluralism ännu viktigare värderingar att leva upp till, inte minst när det kommer till synen på välfärd och omfördelning. Det handlar bland annat om att offentliga bidrag blir färre, inte går till verksamheter som fler i samhället upplever som kontroversiella samt fokuserar på mer basala uppgifter som sjukvård.

Inför 2020-talet finns det mycket utrymme för en modernare syn på institutioner och identiteter. Det gäller inte minst för EU:s del som kan beskrivas som världens största pluralistiska utveckling på basis av universella värderingar. Framför allt handlar det om främja idén att vi som människor är olika i våra identiteter och inlärda beteenden men att vi kan förenas och lösa fler problem och utmaningar genom gemensamma institutioner både lokalt som globalt.

____

Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion

Gillade du texten? Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.

Annonser