Följer man diverse profilerade vänsterprofiler på sociala medier är det lätt att få för sig att de största problemen Sverige står inför är Stockholms elsparkcyklar. Det beskrivs som ”mordor” att några elsparkcyklar är i vägen på en trottoar och kampanjorganisationen Skiftet börjar driva kampanj för att förbjuda dem helt.
Det påminner om när musikerförbundet ville ha en särskild skatt för att discomusiken eller när socialdemokraterna ville förbjuda parabolantenner. Istället för att förstå nya fenomen och, om nödvändigt, reglera dem därefter är det alltså förbud som gäller. Det är ett märkligt fokus när klyftorna ökar, kriminella skjuter ihjäl småbarnsmammor och de svenska klimatutsläppen fortsätter att öka. Sparkcykelgnället får vänstern att framstå som en priviligierad elit som har svårt att se några stora problem i samhället. Det är som när moderater från Östermalm gnäller på att parkeringsavgifterna höjs några kronor.
Kanske kan det arga gnället förklaras av den ideologiska förvirring som åtminstone delar av vänstern befinner sig i. När arbetarklassens andel av väljarkåren började krympa kände den breda vänstern (läs: socialdemokraterna) sig tvungna att driva en ekonomisk högerpolitik för att locka bredare väljargruppen. Då blev progressiva idéer om jämställdhet, öppenhet och internationell solidaritet istället gemensamma nämnare. Men i och med flyktingvågen 2015 blev Socialdemokraterna i princip över en natt ett parti med en stram migrationspolitik och vips försvann en av de sammanhållande idéerna.
Inte heller de senaste årens konfliktlinje mellan progressiva
och reaktionära – klimathotet – kan ena vänstern. Man är orolig för en politik
som riskerar att drabba bilägare också drabbar arbetarklassen. Därför kallar
Socialdemokraterna i Stockholm parkeringsavgifter för p-terror och partiet
centralt driver på för en utbyggnad av Arlanda, samtidigt som SSU vill ha
skärpta klimatambitioner.
Med en så splittrad politik är det svårt att få till en tydlig vision och utan visioner är det svårt att veta hur man ska angripa samhällets svåraste utmaningar. Då kan man gnälla på elsparkcyklar under tiden.
____
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Följer man diverse profilerade vänsterprofiler på sociala medier är det lätt att få för sig att de största problemen Sverige står inför är Stockholms elsparkcyklar. Det beskrivs som ”mordor” att några elsparkcyklar är i vägen på en trottoar och kampanjorganisationen Skiftet börjar driva kampanj för att förbjuda dem helt.
Det påminner om när musikerförbundet ville ha en särskild skatt för att discomusiken eller när socialdemokraterna ville förbjuda parabolantenner. Istället för att förstå nya fenomen och, om nödvändigt, reglera dem därefter är det alltså förbud som gäller. Det är ett märkligt fokus när klyftorna ökar, kriminella skjuter ihjäl småbarnsmammor och de svenska klimatutsläppen fortsätter att öka. Sparkcykelgnället får vänstern att framstå som en priviligierad elit som har svårt att se några stora problem i samhället. Det är som när moderater från Östermalm gnäller på att parkeringsavgifterna höjs några kronor.
Kanske kan det arga gnället förklaras av den ideologiska förvirring som åtminstone delar av vänstern befinner sig i. När arbetarklassens andel av väljarkåren började krympa kände den breda vänstern (läs: socialdemokraterna) sig tvungna att driva en ekonomisk högerpolitik för att locka bredare väljargruppen. Då blev progressiva idéer om jämställdhet, öppenhet och internationell solidaritet istället gemensamma nämnare. Men i och med flyktingvågen 2015 blev Socialdemokraterna i princip över en natt ett parti med en stram migrationspolitik och vips försvann en av de sammanhållande idéerna.
Inte heller de senaste årens konfliktlinje mellan progressiva och reaktionära – klimathotet – kan ena vänstern. Man är orolig för en politik som riskerar att drabba bilägare också drabbar arbetarklassen. Därför kallar Socialdemokraterna i Stockholm parkeringsavgifter för p-terror och partiet centralt driver på för en utbyggnad av Arlanda, samtidigt som SSU vill ha skärpta klimatambitioner.
Med en så splittrad politik är det svårt att få till en tydlig vision och utan visioner är det svårt att veta hur man ska angripa samhällets svåraste utmaningar. Då kan man gnälla på elsparkcyklar under tiden.
____
Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com
Dela det här:
Gilla detta: