Isabella Lövin avgår efter blott fyra år som språkrör. Få andra personer har på ett så konkret sätt betytt mer för att påverka den förda politiken i grön riktning. Först som europaparlamentariker, därefter som minister och slutligen som minister och språkrör. Hon har varit ansvarig för miljö- och klimatpolitiken i det grönaste partiet i ett av de länder med den grönaste politiken. Klimatlagen, bonus-malus, en boom för ny energi och ”The Swedish proposal” som gör kolkraftverk i hela Europa olönsamma bär hennes tydliga signum. De som har arbetat under henne har vittnat om en kompetent politiker med stor arbetskapacitet. Samtidigt är Sverige ungefär samma land nu som när hon tillträdde. Fordonsflottan är inte elektrifierad, Östersjön blommar fortfarande om sommaren och de flesta av oss jobbar fortfarande åtta timmar om dagen.
När Lövins tid som språkrör ska summeras är det dock kanske framför allt Miljöpartiets usla opinionssiffror som står ut. De var visserligen inte bättre när hon tillträde, men väldigt lite har hänt under hennes fyra år. Samtidigt som en grön våg sköljer över i princip hela västvärlden står MP i bästa fall och stampar. Miljöpolitikens teknokratiska landvinningar och Lövins kompetens har inte satt tillräckligt många hjärtan i brand. Däremot är det förmodligen hennes pragmatiska hållning som har gjort att samarbetet med Socialdemokraterna har hållit så långt som det har och han bidragit till att etablera bilden av MP som ett parti som det går att regera med.
När MP nu ska välja ett nytt språkrör behöver det vara någon som entusiasmerar fler än de få kärnväljarna. Med Per Bolund som parhäst hade MP två kompetenta, men lite gråa företrädare som kanske var lite för lika varandra. I politiken är det ju inte nödvändigtvis de mest kompetenta som får flest röster. Det behövs någon som kan ta vara på energin från klimatdemonstrationer såväl som det engagemang som rörelser som Metoo och Black lives matter har genererat. Någon som kan engagera såväl renläriga ideologer som de som inte känner att partipolitik är deras grej. Då är det svårt att inte nämna Alice Bah Kuhnke, som med sina 150 000 personkryss i senaste EU-valet har exakt det engagemang och karisma som kan behövas. Men en MP-kongress är ingen MP-kongress om den inte bjuder på en del överraskningar, så jag satsar inte mina besparingar på att hon blir vald.
____
Anders Nilsson, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Isabella Lövin avgår efter blott fyra år som språkrör. Få andra personer har på ett så konkret sätt betytt mer för att påverka den förda politiken i grön riktning. Först som europaparlamentariker, därefter som minister och slutligen som minister och språkrör. Hon har varit ansvarig för miljö- och klimatpolitiken i det grönaste partiet i ett av de länder med den grönaste politiken. Klimatlagen, bonus-malus, en boom för ny energi och ”The Swedish proposal” som gör kolkraftverk i hela Europa olönsamma bär hennes tydliga signum. De som har arbetat under henne har vittnat om en kompetent politiker med stor arbetskapacitet. Samtidigt är Sverige ungefär samma land nu som när hon tillträdde. Fordonsflottan är inte elektrifierad, Östersjön blommar fortfarande om sommaren och de flesta av oss jobbar fortfarande åtta timmar om dagen.
När Lövins tid som språkrör ska summeras är det dock kanske framför allt Miljöpartiets usla opinionssiffror som står ut. De var visserligen inte bättre när hon tillträde, men väldigt lite har hänt under hennes fyra år. Samtidigt som en grön våg sköljer över i princip hela västvärlden står MP i bästa fall och stampar. Miljöpolitikens teknokratiska landvinningar och Lövins kompetens har inte satt tillräckligt många hjärtan i brand. Däremot är det förmodligen hennes pragmatiska hållning som har gjort att samarbetet med Socialdemokraterna har hållit så långt som det har och han bidragit till att etablera bilden av MP som ett parti som det går att regera med.
När MP nu ska välja ett nytt språkrör behöver det vara någon som entusiasmerar fler än de få kärnväljarna. Med Per Bolund som parhäst hade MP två kompetenta, men lite gråa företrädare som kanske var lite för lika varandra. I politiken är det ju inte nödvändigtvis de mest kompetenta som får flest röster. Det behövs någon som kan ta vara på energin från klimatdemonstrationer såväl som det engagemang som rörelser som Metoo och Black lives matter har genererat. Någon som kan engagera såväl renläriga ideologer som de som inte känner att partipolitik är deras grej. Då är det svårt att inte nämna Alice Bah Kuhnke, som med sina 150 000 personkryss i senaste EU-valet har exakt det engagemang och karisma som kan behövas. Men en MP-kongress är ingen MP-kongress om den inte bjuder på en del överraskningar, så jag satsar inte mina besparingar på att hon blir vald.
____
Anders Nilsson, miljöpartist och redaktör på Grön Opinion.
Nås på anders (a) gronopinion.com
Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307. Gillade du inte texten? Skriv en replik och skicka till info (a) gronopinion.com
Dela det här:
Gilla detta: