Att trygghet skulle vara viktigare än frihet är ett falskt sätt att se på verkligheten och det är dessutom oförenligt med demokratin. Det beror bland annat på att trygghet även finns i diktaturer. Därför är det viktigt att staten upprätthåller universella principer som mänskliga rättigheter och säkerhet istället för en falsk syn på trygghet.
I samband med lanseringen av Moderaternas nya principprogram under slutet av 2020 talade partiledaren Ulf Kristersson om Maslow-skalan i relation till trygghet och brottslighet. Kristersson, likt andra moderater som Ann Heberlein, menar att trygghet kommer före frihet. Det vill säga att upplevd säkerhet som mänskligt behov är viktigare än individens frihet i juridisk mening, som yttrandefrihet och föreningsfrihet.
I praktiken betyder ett sådant synsätt att statens repressiva och godtyckliga åtgärder gentemot människor ska vara viktigare än att staten säkrar friheter och rättigheter som människor behöver för samspel och självförverkligande. Hos Moderaterna börjar synen på friheten framåt valet 2022 att bli mer icke-frihetlig. För att fler ska kunna vara fria måste staten enligt moderaternas resonemang göra allt från att dra in medborgarskap hos misstänkta och dömda terrorister till att förbjuda tiggeri.
Det finns flera problem med sådana resonemang om trygghet. Till att börja med är Maslowskalan en social, eller snarare en sociologisk skala. Maslowskalan är alltså ingen politisk skala eller ens den enda skalan som används för att beskriva människors komplexa beteenden. Men framför allt är resonemanget att frihet skulle vara mindre viktigt än trygghet falskt. Dels eftersom individens frihet och mänskliga rättigheter kräver rättsstatliga institutioner som polis och domstolar. Dels eftersom trygghet även finns i diktaturer som Iran, Kina och Ryssland.
Samhällen som Iran, Kina och Ryssland är också präglade av otrygga beteenden rörande hur regeringar behandlar sina befolkningar. “Tryggheten” i diktaturer bygger alltså på avsaknad av rättsstater med oberoende juridiska institutioner som domstolar. Utvecklingen i diktaturerna visar att frihet faktiskt är viktigare än trygghet, eftersom fixeringen vid tanken om trygghet till varje pris i värsta fall leder till det som författare som George Orwell skrev om sin bok 1984 – diktatur, övervakningssamhälle och massiva brott mot mänskligheten.
Både demokratier och diktaturer kan anses vara trygga samhällen men bara demokratier kan anses vara fria och öppna. Utöver det finns även problemet med hur trygghet tolkas av människor på individuell nivå. Till exempel finns det många svenskar som anser att tiggare och unga män, liksom muslimer och judar är lika med fara, hot och otrygghet. Men det betyder inte att man i vetenskaplig mening har rätt att något eller någon är otryggt bara för att man har en känsla eller föreställning om det.
Ett demokratiskt samhälle baseras på öppen debatt och argumentation om vad som är rätt eller fel, sant eller falskt, befogat eller obefogat. Att tänka eller känna i stilen “jag är orolig, jag har rätt” är inte per automatik befogat om man inte kan på sakligt och rationellt sätt belägga sina påståenden. Därför är argument och saklighet är viktigare för det öppna och demokratiska samhället medan “rädslans politik” leder till det motsatta, nämligen ett slutet och odemokratiskt samhälle.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna kommunicerar mer om trygghet jämfört med 2015-16, innan det stora flyktingmottagningen och under Alliansregeringens tid. De senaste årens debatter om brottslighet, i kombination med invandring, har ofta baserats på myter, otillräckliga belägg och falska påståenden. Utvecklingen visar även på viljan främst hos högerorienterade politiker att ägna sig åt rädslans politik och populism i sin kommunikation om trygghet.
Även med tanke på hur begreppet används finns underliggande problem eftersom politiker ofta menar “trygghet för svenskar/de våra” men inte trygghet för “de andra”. Trygghet har alltså blivit ett begrepp kopplad till “medborgare” medan andra medvetet eller omedvetet ska exkluderas. Det är ett negativt och ociviliserat beteende eftersom Sverige liksom andra moderna stater är bundet till principen om mänsklig säkerhet, vilket innebär att staten ska skydda alla individer på sitt territorium oavsett om individen är invånare, medborgare eller statslös.
En nationalistisk syn på staten gör inte heller saker och ting bättre i dagens värld när fler stater behöver agera universalistiskt och kosmopolitiskt för att hantera olika problem och utmaningar. Inte heller är statens uppgift att få människan att känna sig nöjd, glad eller trygg i sig själv. Aspekter som lycka och självförverkligande som framför allt mogna och vuxna individer förväntas kunna uppnå genom samspel och samverkan som i ideella organisationer och sociala nätverk.
En modern demokratisk stat måste baseras just på universella värderingar där det inte finns motsättningar mellan frihet och säkerhet. De är förutsättningar för varandra. Däremot finns det en motsättning mellan frihet och trygghet om tryggheten väger över friheten. Det leder förr eller senare till frihetens, demokratins och det öppna samhällets avskaffande. Att Sverigedemokraterna har en sådan agenda förvånar inte med tanke på partiets nationalistiska, kulturrasistiska och etnokratiska profil men övriga partier som Moderaterna borde veta bättre.
Vladan Lausevic, debattör och skribent på Grön Opinion.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Att trygghet skulle vara viktigare än frihet är ett falskt sätt att se på verkligheten och det är dessutom oförenligt med demokratin. Det beror bland annat på att trygghet även finns i diktaturer. Därför är det viktigt att staten upprätthåller universella principer som mänskliga rättigheter och säkerhet istället för en falsk syn på trygghet.
I samband med lanseringen av Moderaternas nya principprogram under slutet av 2020 talade partiledaren Ulf Kristersson om Maslow-skalan i relation till trygghet och brottslighet. Kristersson, likt andra moderater som Ann Heberlein, menar att trygghet kommer före frihet. Det vill säga att upplevd säkerhet som mänskligt behov är viktigare än individens frihet i juridisk mening, som yttrandefrihet och föreningsfrihet.
I praktiken betyder ett sådant synsätt att statens repressiva och godtyckliga åtgärder gentemot människor ska vara viktigare än att staten säkrar friheter och rättigheter som människor behöver för samspel och självförverkligande. Hos Moderaterna börjar synen på friheten framåt valet 2022 att bli mer icke-frihetlig. För att fler ska kunna vara fria måste staten enligt moderaternas resonemang göra allt från att dra in medborgarskap hos misstänkta och dömda terrorister till att förbjuda tiggeri.
Det finns flera problem med sådana resonemang om trygghet. Till att börja med är Maslowskalan en social, eller snarare en sociologisk skala. Maslowskalan är alltså ingen politisk skala eller ens den enda skalan som används för att beskriva människors komplexa beteenden. Men framför allt är resonemanget att frihet skulle vara mindre viktigt än trygghet falskt. Dels eftersom individens frihet och mänskliga rättigheter kräver rättsstatliga institutioner som polis och domstolar. Dels eftersom trygghet även finns i diktaturer som Iran, Kina och Ryssland.
Samhällen som Iran, Kina och Ryssland är också präglade av otrygga beteenden rörande hur regeringar behandlar sina befolkningar. “Tryggheten” i diktaturer bygger alltså på avsaknad av rättsstater med oberoende juridiska institutioner som domstolar. Utvecklingen i diktaturerna visar att frihet faktiskt är viktigare än trygghet, eftersom fixeringen vid tanken om trygghet till varje pris i värsta fall leder till det som författare som George Orwell skrev om sin bok 1984 – diktatur, övervakningssamhälle och massiva brott mot mänskligheten.
Både demokratier och diktaturer kan anses vara trygga samhällen men bara demokratier kan anses vara fria och öppna. Utöver det finns även problemet med hur trygghet tolkas av människor på individuell nivå. Till exempel finns det många svenskar som anser att tiggare och unga män, liksom muslimer och judar är lika med fara, hot och otrygghet. Men det betyder inte att man i vetenskaplig mening har rätt att något eller någon är otryggt bara för att man har en känsla eller föreställning om det.
Ett demokratiskt samhälle baseras på öppen debatt och argumentation om vad som är rätt eller fel, sant eller falskt, befogat eller obefogat. Att tänka eller känna i stilen “jag är orolig, jag har rätt” är inte per automatik befogat om man inte kan på sakligt och rationellt sätt belägga sina påståenden. Därför är argument och saklighet är viktigare för det öppna och demokratiska samhället medan “rädslans politik” leder till det motsatta, nämligen ett slutet och odemokratiskt samhälle.
Både Moderaterna och Socialdemokraterna kommunicerar mer om trygghet jämfört med 2015-16, innan det stora flyktingmottagningen och under Alliansregeringens tid. De senaste årens debatter om brottslighet, i kombination med invandring, har ofta baserats på myter, otillräckliga belägg och falska påståenden. Utvecklingen visar även på viljan främst hos högerorienterade politiker att ägna sig åt rädslans politik och populism i sin kommunikation om trygghet.
Även med tanke på hur begreppet används finns underliggande problem eftersom politiker ofta menar “trygghet för svenskar/de våra” men inte trygghet för “de andra”. Trygghet har alltså blivit ett begrepp kopplad till “medborgare” medan andra medvetet eller omedvetet ska exkluderas. Det är ett negativt och ociviliserat beteende eftersom Sverige liksom andra moderna stater är bundet till principen om mänsklig säkerhet, vilket innebär att staten ska skydda alla individer på sitt territorium oavsett om individen är invånare, medborgare eller statslös.
En nationalistisk syn på staten gör inte heller saker och ting bättre i dagens värld när fler stater behöver agera universalistiskt och kosmopolitiskt för att hantera olika problem och utmaningar. Inte heller är statens uppgift att få människan att känna sig nöjd, glad eller trygg i sig själv. Aspekter som lycka och självförverkligande som framför allt mogna och vuxna individer förväntas kunna uppnå genom samspel och samverkan som i ideella organisationer och sociala nätverk.
En modern demokratisk stat måste baseras just på universella värderingar där det inte finns motsättningar mellan frihet och säkerhet. De är förutsättningar för varandra. Däremot finns det en motsättning mellan frihet och trygghet om tryggheten väger över friheten. Det leder förr eller senare till frihetens, demokratins och det öppna samhällets avskaffande. Att Sverigedemokraterna har en sådan agenda förvånar inte med tanke på partiets nationalistiska, kulturrasistiska och etnokratiska profil men övriga partier som Moderaterna borde veta bättre.
Vladan Lausevic, debattör och skribent på Grön Opinion.
Dela det här:
Gilla detta: