Ett svenskt NATO-medlemskap rycker allt närmare. Medierna rapporterar om hur socialdemokraterna snart kommer att svänga i frågan och att Sverige därmed, tillsammans med Finland, kommer att ansöka om ett NATO-medlemskap redan inom några veckor. Även inom Miljöpartiet pågår debatten för fullt. MP:s ledning har dock inte signalerat att man tänker svänga i NATO-frågan. Det är synd, ett NATO-medlemskap är nämligen fullt förenlig med en grön utrikes- och säkerhetspolitik. Här är några av skälen till varför Miljöpartiet bör ändra ståndpunkt.
För att förstå varför Sverige bör gå med i NATO behöver man först förstå syftet med vår nuvarande politik där vi håller oss alliansfria. Syftet med alliansfriheten har varit tvådelat. Det första syftet har handlat om att skapa en neutral zon uppe i norr. Genom att varken vi eller Finland är med i någon militärallians så uppstår ett geografiskt avstånd mellan Ryssland och NATO i vårt område. På så sätt är tanken att risken för konflikt ska minska, genom att Finland och Sverige fungerar som buffert mellan stormaktsblocken.
Detta tänkande håller inte längre, av flera skäl. Dels bygger tanken om Sverige som en buffert mellan väst och NATO på att vi framstår som hyfsat neutrala. Men genom att exportera vapen till Ukraina så har vi tydligt ställt oss på Ukrainas och ”västs” sida, emot Ryssland. Ryssland kommer alltså att betrakta oss som motståndare och en del av väst framöver. Om det dessutom blir så att Finland går med i NATO så flyttar NATO:s gräns fram till ryska gränsen i vilket fall, så tanken att vi skulle kunna fungera som buffert faller då oavsett.
Det andra syftet med den alliansfria politiken har varit att vi ska stå utanför stormaktsblocken och därmed kunna kritisera alla stormakter. I klartext har det handlat om att Sverige vill kunna kritisera USA:s utrikespolitik. Men idén att vi har större politisk handlingsfrihet om vi är alliansfria har svagt bevisunderlag. Svensk försvarspolitik idag bygger på att ”någon” ska komma och hjälpa oss om vi blir angripna. I praktiken är denna någon NATO, och framför allt USA. Men för att säkerställa att den hjälpen kommer om det blir krig måste Sverige hela tiden försöka upprätthålla goda relationer med USA. Om vi är med i NATO så har vi ett skriftligt löfte om att vi kommer att få hjälp, och behöver därför inte hela tiden försöka värna vår goodwill med USA, ifall en kris eller ett krig skulle uppstå.
Ibland framförs från grönt håll att man kan tänka sig ett alliansbygge, men att det borde ske inom EU istället. Det kan man önska, men det är inte ett realistiskt förslag. De flesta av EU:s medlemsländer är redan medlemmar i NATO, och dessa länder har inget intresse av att skapa en ny försvarsorganisation inom EU som ska syssla med exakt samma sak som NATO redan gör. Försöken att få stöd för en EU-allians är därmed dömda att misslyckas. Vill man ha ett europeiskt försvar så ska man arbeta för att stärka det europeiska samarbetet inom NATO, inte bygga en helt ny organisation.
Den gamla alliansfrihetspolitiken är alltså föråldrad. Men vi bör också ansluta till NATO för att det är det solidariska valet att göra. NATO består av medlemmar som alla står upp för små länders rätt att göra sina egna utrikespolitiska val. Precis den rätt som Ryssland nu hotar. Genom att gå med i NATO värnar vi vår egen suveränitet, men vi bidrar också till att skydda andras. Få personer vet lika väl värdet av NATO som våra grannar i de baltiska staterna. Ett svenskt medlemskap är också en solidarisk handling med dem. Ett sätt att visa att vi tar deras demokratiska frihet på allvar och ser att den är värd att försvara.
Världens viktigaste gröna parti, tyska Die Grünen skriver på sin hemsida att NATO är en oumbärlig aktör för Europas gemensamma säkerhet. Jag kan bara hålla med. Ett medlemskap i NATO är ett löfte om att bidra till att försvara Europas demokratier. Rysslands angrepp på Ukraina visar att NATO tyvärr fortfarande behövs. Sverige bör bidra till det försvaret, och samtidigt ta del av NATO:s säkerhetsgarantier för att förbättra vår egen säkerhet. Därför bör Miljöpartiet följa de finska gröna, och byta position i NATO-frågan. Det är dags att vi blir för ett medlemskap.
Anders Schröder, f.d. riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för Miljöpartiet de Gröna.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Ett svenskt NATO-medlemskap rycker allt närmare. Medierna rapporterar om hur socialdemokraterna snart kommer att svänga i frågan och att Sverige därmed, tillsammans med Finland, kommer att ansöka om ett NATO-medlemskap redan inom några veckor. Även inom Miljöpartiet pågår debatten för fullt. MP:s ledning har dock inte signalerat att man tänker svänga i NATO-frågan. Det är synd, ett NATO-medlemskap är nämligen fullt förenlig med en grön utrikes- och säkerhetspolitik. Här är några av skälen till varför Miljöpartiet bör ändra ståndpunkt.
För att förstå varför Sverige bör gå med i NATO behöver man först förstå syftet med vår nuvarande politik där vi håller oss alliansfria. Syftet med alliansfriheten har varit tvådelat. Det första syftet har handlat om att skapa en neutral zon uppe i norr. Genom att varken vi eller Finland är med i någon militärallians så uppstår ett geografiskt avstånd mellan Ryssland och NATO i vårt område. På så sätt är tanken att risken för konflikt ska minska, genom att Finland och Sverige fungerar som buffert mellan stormaktsblocken.
Detta tänkande håller inte längre, av flera skäl. Dels bygger tanken om Sverige som en buffert mellan väst och NATO på att vi framstår som hyfsat neutrala. Men genom att exportera vapen till Ukraina så har vi tydligt ställt oss på Ukrainas och ”västs” sida, emot Ryssland. Ryssland kommer alltså att betrakta oss som motståndare och en del av väst framöver. Om det dessutom blir så att Finland går med i NATO så flyttar NATO:s gräns fram till ryska gränsen i vilket fall, så tanken att vi skulle kunna fungera som buffert faller då oavsett.
Det andra syftet med den alliansfria politiken har varit att vi ska stå utanför stormaktsblocken och därmed kunna kritisera alla stormakter. I klartext har det handlat om att Sverige vill kunna kritisera USA:s utrikespolitik. Men idén att vi har större politisk handlingsfrihet om vi är alliansfria har svagt bevisunderlag. Svensk försvarspolitik idag bygger på att ”någon” ska komma och hjälpa oss om vi blir angripna. I praktiken är denna någon NATO, och framför allt USA. Men för att säkerställa att den hjälpen kommer om det blir krig måste Sverige hela tiden försöka upprätthålla goda relationer med USA. Om vi är med i NATO så har vi ett skriftligt löfte om att vi kommer att få hjälp, och behöver därför inte hela tiden försöka värna vår goodwill med USA, ifall en kris eller ett krig skulle uppstå.
Ibland framförs från grönt håll att man kan tänka sig ett alliansbygge, men att det borde ske inom EU istället. Det kan man önska, men det är inte ett realistiskt förslag. De flesta av EU:s medlemsländer är redan medlemmar i NATO, och dessa länder har inget intresse av att skapa en ny försvarsorganisation inom EU som ska syssla med exakt samma sak som NATO redan gör. Försöken att få stöd för en EU-allians är därmed dömda att misslyckas. Vill man ha ett europeiskt försvar så ska man arbeta för att stärka det europeiska samarbetet inom NATO, inte bygga en helt ny organisation.
Den gamla alliansfrihetspolitiken är alltså föråldrad. Men vi bör också ansluta till NATO för att det är det solidariska valet att göra. NATO består av medlemmar som alla står upp för små länders rätt att göra sina egna utrikespolitiska val. Precis den rätt som Ryssland nu hotar. Genom att gå med i NATO värnar vi vår egen suveränitet, men vi bidrar också till att skydda andras. Få personer vet lika väl värdet av NATO som våra grannar i de baltiska staterna. Ett svenskt medlemskap är också en solidarisk handling med dem. Ett sätt att visa att vi tar deras demokratiska frihet på allvar och ser att den är värd att försvara.
Världens viktigaste gröna parti, tyska Die Grünen skriver på sin hemsida att NATO är en oumbärlig aktör för Europas gemensamma säkerhet. Jag kan bara hålla med. Ett medlemskap i NATO är ett löfte om att bidra till att försvara Europas demokratier. Rysslands angrepp på Ukraina visar att NATO tyvärr fortfarande behövs. Sverige bör bidra till det försvaret, och samtidigt ta del av NATO:s säkerhetsgarantier för att förbättra vår egen säkerhet. Därför bör Miljöpartiet följa de finska gröna, och byta position i NATO-frågan. Det är dags att vi blir för ett medlemskap.
Anders Schröder, f.d. riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för Miljöpartiet de Gröna.
Dela det här:
Gilla detta: