Debatt Gästkrönika

Anders Schröder: Därför misslyckas den nya klimatrörelsen 

De senaste åren har Sverige sett en ny generation klimataktivister växa fram. Fridays for Future engagerar unga i hela Sverige. Samtidigt har radikala aktionsgrupper som Återställ Våtmarker väckt stor uppmärksamhet med sina blockader av motorvägar. Det mediala genomslaget är stort för båda grupperna. Trots detta så tävlade nästan alla partier i valrörelsen om vem som kraftigast ville sänka priset på bensin, och Sverige har nu sin mest klimatfientliga regering på decennier. Varför misslyckas den nya klimatrörelsen med att skapa politisk förändring?, skriver Anders Schröder, tidigare riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Det har nu gått över fyra år sedan Greta Thunberg lanserade en ny klimatrörelse genom sin protest utanför riksdagshuset. Historien om hur hon gick från ensam aktivist till världens mest kända miljökämpe är välkänd vid det här laget. Ingen kan heller förneka värdet av det engagemang som Fridays for Future har lyckats skapa bland unga. Men hur har det engagemanget kanaliserats? Någonting skaver hos oss som vill se verklig politisk förändring. 

För vad vill egentligen Fridays for Future? FoF:s hemsida lyfter fram att världens politiker ska följa parisavtalet, säkerställa klimaträttvisa, lyssna på vetenskapen och hålla nere temperaturökningen till max 1,5 grader. Superrimliga mål, absolut. Men vilka konkreta politiska förändringar vill Fridays for Future se för att nå de här målen? Här har organisationen haft svårt att ge konkreta svar. Under 2021 kampanjade rörelsen exempelvis stenhårt för att politiker skulle “erkänna att vi befinner oss i ett klimatnödläge”. Kampanjen var framgångsrik såtillvida att många politiker gladeligen ställde sig upp i talarstolen och yttrade ordet “klimatnödläge”. Men någon faktisk minskning av klimatutsläppen syntes inte till eftersom inga konkreta krav var kopplade till kampanjen. 

Greta Thunberg har tidigare svarat på den här kritiken med att påpeka att vi borde lyssna på forskarna, det är upp till forskningen att ta fram policyförslag. Må så vara, men klimatfrågan handlar inte bara om forskning utan om avvägningar mellan olika gruppers intressen, det vill säga politik. Om Fridays for Future vill vara en kraft som driver på för förändring så behöver de fundera på hur den förändringen ska gå till. 

Några som vet vilken förändring de vill se är den nyligen uppstartade aktionsgruppen Återställ Våtmarker. Kravet är detsamma som namnet. Att återställa våtmarker är ett enkelt, billigt och effektivt sätt att minska växthusgasutsläpp. Torrlagda våtmarker ger idag ifrån sig mer utsläpp än hela den svenska biltrafiken. Dessutom ger återställda våtmarker ett renare vatten och en ökad biologisk mångfald. 

Det politiska kravet som Återställ Våtmarker har samlat sig kring är därmed en utmärkt fråga att kampanja kring, rent sakfrågemässigt. Återställ Våtmarkers problem finns i stället i deras taktik. Återställ Våtmarker har valt att driva politisk förändring genom civil olydnad, specifikt genom att blockera motorvägar för att få uppmärksamhet för sin sak. Nyligen dömdes ett dussin aktivister för sabotage efter att ha blockerat E4:an i slutet av sommaren. 

Återställ Våtmarkers argument för att just detta är rätt verktyg för att skapa förändring är flera. Politikerna har svikit. Vi har bara två till tre år på oss att vända utvecklingen och vi har provat allt annat. Återställ Våtmarkerna är vår tids suffragetter eller medborgarrättsrörelse. Hatade i sin samtid, men som fått rätt av historien. Så beskriver de åtminstone sig själva.

Men problemen med Återställ Våtmarkers resonemang är flera. Absolut, politikerna gör på tok för lite. Men vad beror det på? Vi har precis haft ett val, politikernas prioriteringar är ett (visserligen imperfekt) uttryck för folkviljan. Om det fanns massor med väljare att vinna på ökade klimatåtgärder så hade politiker gått till val på det. I stället har Facebook-gruppen Bränsleupproret som vill sänka bensinskatten nästan 600 000 medlemmar. Följaktligen gick också 7 av riksdagens 8 partier till val på att på olika sätt sänka bensinpriset. 

Förändring i en demokrati kräver ett folkligt engagemang för sin sak, och här är Återställ Våtmarker direkt kontraproduktiva. Att rikta sina aktioner mot tusentals vanliga bilister som är på väg till eller från jobbet är inte ett smart sätt att bygga folkligt stöd för fler klimatåtgärder. Jag är helt öppen för att civil olydnad kan fylla en funktion i en demokrati, men om aktionen ska uppfylla sitt syfte måste den kunna uppfattas som legitim hos åtminstone delar av befolkningen. Det finns en anledning till att Greenpeace alltid har riktat sina aktioner mot företag och inte mot vanliga medborgare.

Återställ Våtmarkers argument för att blockera motorvägar, eller att kasta färg på dyra konstverk som Återställ Våtmarkers systerorganisationer i Europa har ägnat sig åt, tycks helt enkelt vara att klimatet är akut och därför helgar ändamålen medlen. Men som politiker blir det snudd på omöjligt att ge sitt stöd till sådana aktioner, eftersom det skulle uppmuntra andra aktivister att blockera vägar eller kasta färg på tavlor i framtiden. Återställ Våtmarkers agerande riskerar därför att försvaga svensk miljöpolitik snarare än stärka den.

Vi lever idag med den mest klimatfientliga regeringen på decennier. En regering som enligt deras egna myndigheter de facto har gett upp de svenska klimatmålen, som tjatade hela valrörelsen om vikten av att elektrifiera fordonsflottan och sen avskaffar omställningsstödet för elbilar med en dags varsel, vars största ”satsning” är att ha permanentat (på en lägre nivå) de investeringar att återställa våtmarker som den förra regeringen redan gått fram med. En sådan regering kräver en effektiv motståndsrörelse.

Sverige har två nya klimatrörelser, med två olika svagheter. Den ena rörelsen är fantastisk på att mobilisera engagemang och bygga upp politisk goodwill, men har hittills inte klarat av att formulera politiska krav som gör att deras engagemang kan omsättas i förändring. Den andra rörelsen har hittat ett sakpolitiskt krav som är utmärkt att driva eftersom det är både konkret, effektivt och politiskt genomförbart. Men deras val av kampmetod underminerar stödet för miljörörelsen snarare än stärker den. Det bästa vore om Fridays for Future och Återställ Våtmarker kunde lära av varandra. Sverige behöver en klimatrörelse som både klarar av att arbeta på ett sätt som engagerar snarare än alienerar breda grupper, och som vet hur man använder sin politiska kraft för att kräva konkreta politiska åtgärder. Först då leder engagemanget till verklig politisk förändring.


Anders Schröder, f.d. riksdagsledamot för Miljöpartiet de Gröna.

1 kommentar på “Anders Schröder: Därför misslyckas den nya klimatrörelsen 

  1. Jaro Potucek

    När det gäller politik så man får inte blanda teori och praktik. Enligt Mark Twain: I politiken vet vi inte vem som styr – smarta typer som driver med oss eller klantskallar som menar allvar.

    Gilla

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: