Vi människor förhåller oss ständigt till frågan hur mycket vi ska värna oss själva (vara egoistiska) och hur mycket vi ska ta hänsyn till andra människor (samverka, vara altruistiska). Det handlar om vår överlevnad som individer och art. Vi delar en värld och måste förhålla oss till att resurserna är begränsade. Planeten har gränser och vi människor överskrider redan flera av dem. Vi förgiftar naturen med våra bekämpningsmedel och utsläpp, vi tränger undan det vilda livet och förstör ekosystem, med utrotning av djur och växter som följd. Vår livsstil förändrar till och med jordens klimat. I klartext innebär det att vi beter oss som parasiter som dödar vår vär(l)d.
Politik handlar om prioriteringar utifrån värderingar. Högern påstår att grön politik driver samhället tillbaka till medeltiden, vänstern beskyller högern för att roffa åt sig utan hänsyn till fattiga länder eller framtida generationer. Människor med konservativa och nationalistiska värderingar skräms av vänsterns tal om systemförändring och klimaträttvisa då det tolkas som att samhället ska störtas i fördärvet. Högern menar att vänstern använder (eller till och med hittat på) klimatförändringarna för att genomdriva totalitära systemförändringar som försämrar vardagen och inskränker deras frihet. Vänstern påtalar att dagens politik strider mot grundprincipen att min frihet inte får minska din frihet. De flesta av oss oroas dock av den enorma miljöförstöringen och kan enas om att det är problematiskt att förgifta naturen och förstöra livet på jorden. Frågan är hur människan kan leva ett gott liv inom planetens gränser.
Haven är ett exempel på en gemensam naturtillgång som drabbats av vad som kallas allmänningens tragedi – ingen tar ansvar för att hushålla då havet tillhör alla. Vi har utvecklat effektivare teknik och större båtar. Fiskare trålar bottnarna i jakten på så mycket fisk som möjligt utan hänsyn till bifångster och rubbade ekosystem, vilket leder till stadigt minskande fångster. Torsken försvann helt från kanadensiska Cape Cod vilket ändrade ekosystemet där. Vi vet att lösningen är skyddade reservat där fisken får leva ifred, vilket leder till mer fisk även utanför reservaten. Det finns nät som fångar fisk i rätt storlek och lämnar kvar andra. Men rädslan för att någon annan ska gynnas om jag avstår driver världen mot tomma hav.
Begränsade resurser innebär två möjliga val. Vi kan se till att själva få så mycket som möjligt i kamp mot alla andra som slåss om samma resurser, eller vi kan se till att reglera fördelningen på ett sätt som gynnar alla. Det är en prioriteringsfråga som ytterst handlar om vad vi uppfattar vara rättvist. Vi är alla rädda att drabbas av brist och att förlora vad vi har – rädda att någon annan gynnas på min bekostnad. Det leder ibland till åsikten att vi är för många människor på jorden. Vi vet att det föds färre barn i takt med att levnadsstandarden höjs. Att på annat sätt bromsa in befolkningsökningen är oetiskt. Samtidigt inser vi att alla inte kan leva som vi i västvärlden gör idag – resurserna räcker inte.
Det är varken möjligt att fortsätta dopa samhället med fossil energi (olja, kol och naturgas) eller att kalhugga skogen och anlägga gruvor för att utvinna sådana mängder jordartsmetaller och uran att alla kan leva som vi i väst. Vi behöver fortsätta producera energi och satsa på teknisk utveckling, men vi behöver börja prioritera samhällsviktiga funktioner som matproduktion och sjukvård framför individens bekvämlighet och nöjen. Annars riskerar vi fler kollapsade ekosystem och alltmer utmanande förhållanden för livet. För att hushålla med resurserna behöver vi släppa vår rädsla för brist och våga se möjligheterna. Det krävs ingen revolution. Det vi behöver är förändrade normer kring hur det goda livet ser ut. Det är inte ett liv i frosseri och överflöd som lämnar ett spår av ruttnande mat och kasserade prylar efter sig.
Vi hamnar inte i medeltiden för att de flesta människor transporterar sig kollektivt. Utan egen bil hinner vi inte lika mycket, vilket förmår oss att sakta ner på tempot och börja prioritera annorlunda. Vår hälsa gynnas av att vi rör oss mer. Vi får en större värld och fler äventyr om vi inte når hela världen med ett dygns flygresa. Att resa på jorden i ett tempo som våra hjärnor förmår bearbeta låter oss slippa jetlag. Tack vare digitala lösningar kan vi ha kontakt med varandra och ta del av både främmande kulturer och vackra miljöer.
Vi svälter inte ihjäl av att äta mer vegetabilisk föda främst av vad som kan produceras i närheten under den säsong vi befinner oss i. Tvärt om gynnas vår hälsa av att minska rejält på köttet och inte äta oss proppmätta. Vi investerar i framtida matförsörjning genom att prioritera ekologiskt och regenerativt jordbrukande.
Vi sparar både pengar och miljö om vi energieffektiviserar våra bostäder. Livet blir lugnare om vi inte renoverar kök och badrum så ofta. Ensamheten minskar om vi bor fler på färre kvadratmeter. Vi bygger hållbara nya hus i naturliga material och smart design för värme på vintern och svalka på sommaren. Vi låter natten vara mörkare för att gynna ekosystemen och vår egen återhämtning.
Vi får mer tid för varandra och för gemensamma upplevelser om vi lönearbetar färre timmar. Människor med låga inkomster lever mer hållbart. Vi mår bättre när vi tillfredsställer våra faktiska behov i stället för de begär som skapas av reklamens budskap.
Vi kommer inte att lida brist för att de saker vi faktiskt behöver håller längre och går att reparera. Fler människor kan sysselsättas med underhåll av kläder och prylar vilket gynnar kreativitet och hantverksskicklighet. Vi sparar pengar och resurser när vi använder saker många gånger och delar dem med andra. Vi mår ofta bättre av att omge oss med färre ting.
Vi kan fortfarande utbilda människor och bedriva kvalificerad forskning. Vi kan ta hand om dem som behöver omsorg och hålla en hög standard inom sjukvården. Vi kommer inte gå baklänges, vi behöver bara sakta in. Vi har möjligheten att prioritera det goda livet och en sundare ekonomi över den parasiterande tillväxt som leder till utarmning av vår värld.
Helena Isberg Malmgård, socionom och grundare av Socialworkers For Future, en del av Fridays For Future-rörelsen
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Vi människor förhåller oss ständigt till frågan hur mycket vi ska värna oss själva (vara egoistiska) och hur mycket vi ska ta hänsyn till andra människor (samverka, vara altruistiska). Det handlar om vår överlevnad som individer och art. Vi delar en värld och måste förhålla oss till att resurserna är begränsade. Planeten har gränser och vi människor överskrider redan flera av dem. Vi förgiftar naturen med våra bekämpningsmedel och utsläpp, vi tränger undan det vilda livet och förstör ekosystem, med utrotning av djur och växter som följd. Vår livsstil förändrar till och med jordens klimat. I klartext innebär det att vi beter oss som parasiter som dödar vår vär(l)d.
Politik handlar om prioriteringar utifrån värderingar. Högern påstår att grön politik driver samhället tillbaka till medeltiden, vänstern beskyller högern för att roffa åt sig utan hänsyn till fattiga länder eller framtida generationer. Människor med konservativa och nationalistiska värderingar skräms av vänsterns tal om systemförändring och klimaträttvisa då det tolkas som att samhället ska störtas i fördärvet. Högern menar att vänstern använder (eller till och med hittat på) klimatförändringarna för att genomdriva totalitära systemförändringar som försämrar vardagen och inskränker deras frihet. Vänstern påtalar att dagens politik strider mot grundprincipen att min frihet inte får minska din frihet. De flesta av oss oroas dock av den enorma miljöförstöringen och kan enas om att det är problematiskt att förgifta naturen och förstöra livet på jorden. Frågan är hur människan kan leva ett gott liv inom planetens gränser.
Haven är ett exempel på en gemensam naturtillgång som drabbats av vad som kallas allmänningens tragedi – ingen tar ansvar för att hushålla då havet tillhör alla. Vi har utvecklat effektivare teknik och större båtar. Fiskare trålar bottnarna i jakten på så mycket fisk som möjligt utan hänsyn till bifångster och rubbade ekosystem, vilket leder till stadigt minskande fångster. Torsken försvann helt från kanadensiska Cape Cod vilket ändrade ekosystemet där. Vi vet att lösningen är skyddade reservat där fisken får leva ifred, vilket leder till mer fisk även utanför reservaten. Det finns nät som fångar fisk i rätt storlek och lämnar kvar andra. Men rädslan för att någon annan ska gynnas om jag avstår driver världen mot tomma hav.
Begränsade resurser innebär två möjliga val. Vi kan se till att själva få så mycket som möjligt i kamp mot alla andra som slåss om samma resurser, eller vi kan se till att reglera fördelningen på ett sätt som gynnar alla. Det är en prioriteringsfråga som ytterst handlar om vad vi uppfattar vara rättvist. Vi är alla rädda att drabbas av brist och att förlora vad vi har – rädda att någon annan gynnas på min bekostnad. Det leder ibland till åsikten att vi är för många människor på jorden. Vi vet att det föds färre barn i takt med att levnadsstandarden höjs. Att på annat sätt bromsa in befolkningsökningen är oetiskt. Samtidigt inser vi att alla inte kan leva som vi i västvärlden gör idag – resurserna räcker inte.
Det är varken möjligt att fortsätta dopa samhället med fossil energi (olja, kol och naturgas) eller att kalhugga skogen och anlägga gruvor för att utvinna sådana mängder jordartsmetaller och uran att alla kan leva som vi i väst. Vi behöver fortsätta producera energi och satsa på teknisk utveckling, men vi behöver börja prioritera samhällsviktiga funktioner som matproduktion och sjukvård framför individens bekvämlighet och nöjen. Annars riskerar vi fler kollapsade ekosystem och alltmer utmanande förhållanden för livet. För att hushålla med resurserna behöver vi släppa vår rädsla för brist och våga se möjligheterna. Det krävs ingen revolution. Det vi behöver är förändrade normer kring hur det goda livet ser ut. Det är inte ett liv i frosseri och överflöd som lämnar ett spår av ruttnande mat och kasserade prylar efter sig.
Vi hamnar inte i medeltiden för att de flesta människor transporterar sig kollektivt. Utan egen bil hinner vi inte lika mycket, vilket förmår oss att sakta ner på tempot och börja prioritera annorlunda. Vår hälsa gynnas av att vi rör oss mer. Vi får en större värld och fler äventyr om vi inte når hela världen med ett dygns flygresa. Att resa på jorden i ett tempo som våra hjärnor förmår bearbeta låter oss slippa jetlag. Tack vare digitala lösningar kan vi ha kontakt med varandra och ta del av både främmande kulturer och vackra miljöer.
Vi svälter inte ihjäl av att äta mer vegetabilisk föda främst av vad som kan produceras i närheten under den säsong vi befinner oss i. Tvärt om gynnas vår hälsa av att minska rejält på köttet och inte äta oss proppmätta. Vi investerar i framtida matförsörjning genom att prioritera ekologiskt och regenerativt jordbrukande.
Vi sparar både pengar och miljö om vi energieffektiviserar våra bostäder. Livet blir lugnare om vi inte renoverar kök och badrum så ofta. Ensamheten minskar om vi bor fler på färre kvadratmeter. Vi bygger hållbara nya hus i naturliga material och smart design för värme på vintern och svalka på sommaren. Vi låter natten vara mörkare för att gynna ekosystemen och vår egen återhämtning.
Vi får mer tid för varandra och för gemensamma upplevelser om vi lönearbetar färre timmar. Människor med låga inkomster lever mer hållbart. Vi mår bättre när vi tillfredsställer våra faktiska behov i stället för de begär som skapas av reklamens budskap.
Vi kommer inte att lida brist för att de saker vi faktiskt behöver håller längre och går att reparera. Fler människor kan sysselsättas med underhåll av kläder och prylar vilket gynnar kreativitet och hantverksskicklighet. Vi sparar pengar och resurser när vi använder saker många gånger och delar dem med andra. Vi mår ofta bättre av att omge oss med färre ting.
Vi kan fortfarande utbilda människor och bedriva kvalificerad forskning. Vi kan ta hand om dem som behöver omsorg och hålla en hög standard inom sjukvården. Vi kommer inte gå baklänges, vi behöver bara sakta in. Vi har möjligheten att prioritera det goda livet och en sundare ekonomi över den parasiterande tillväxt som leder till utarmning av vår värld.
Helena Isberg Malmgård, socionom och grundare av Socialworkers For Future, en del av Fridays For Future-rörelsen
Dela det här:
Gilla detta: