Ett uppenbart problem med Sveriges valsystem är att de tre valen hålls samma dag. De lokala debatterna kvävs av rikspolitikens dominans.
Några dagar efter valdagen presenterade Världsnaturfonden en vinnare. Uppsala kommun utses till världens bästa klimatstad, i konkurrens med 132 andra städer från 23 länder. Det miljöpartistiska kommunalrådet Maria Gardfjell fick nöjet att åka till San Fransisco för att ta emot utmärkelsen. Det var inte helt oväntat, Uppsala var redan utsett till Sveriges bästa klimatstad och kommunen har under den gångna mandatperioden haft ett ambitiöst och väl genomtänkt arbete för att minska stadens klimatpåverkan.
Det är inte ofta lokala politiker får så tydliga kvitton på att deras politik fungerar väl. Invigningar av nya ishallar eller äldreboenden i all ära, men det är sällan själva politiken får utmärkelser. När då ansvarigt kommunalråd får internationella priser för att ha genomfört den politik hon och partiet gick till val på borde det väl belönas av väljarna?
Nej, den tydligaste tendensen i Uppsalas kommunalval var istället att partiet nästan halverade sin röstandel, från 13% till 7%. Övriga förändringar i Uppsalas stadshus var betydligt mindre och följde i stort sett tendenserna i riksdagsvalet. Sannolikt är det där vi kan hitta den verkliga förklaringen till resultatet för Uppsalas miljöpartister. MP på riksplanet gjorde ett uselt val och drog med sig alla lokala representanter i fallet.
En liknande tendens, fast tvärtom, skulle man kunna utläsa i valet till landstinget i Stockholms län. Trots ett smörgåsbord av skandaler kring Nya Karolinska sjukhuset, förlossningsvården, cancervården och diverse jävsförhållanden i landstingets ledning är stockholmarnas förtroende för alliansen tämligen opåverkat. Moderaterna minskar visserligen för andra valet i rad, men i Sveriges blåaste landsända är vinnarna inte den rödgröna oppositionen.
Ett uppenbart problem med Sveriges valsystem är att de tre valen hålls samma dag. De lokala debatterna kvävs av rikspolitikens dominans. Landstinget i Stockholms län hanterar Sveriges näst största budget och vitala frågor som sjukvård och kollektivtrafik, men bevakas sparsamt av medierna. Uppsalas trendkänsliga studenter stannar några år i stan och har sannolikt dimmiga begrepp om den kommunala politikens förtjänster och brister. Att dela upp valen på fler dagar skulle sannolikt vitalisera debatten och den lokala demokratin. Förhoppningsvis skulle skilda valdagar ge större incitament till att sätta sig in i lokala förhållanden och försöka reda ut vad ens skattepengar egentligen används till. Nackdelen är förstås att röstdeltagandet riskerar att minska när rikspolitikens ideologiska debatter uteblir. Men visst borde väl skicklig politik belönas i röster istället för i priser?
Anders Nilsson, miljöpartist och psykolog
Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307 för att vi ska kunna fortsätta med god journalistik.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Några dagar efter valdagen presenterade Världsnaturfonden en vinnare. Uppsala kommun utses till världens bästa klimatstad, i konkurrens med 132 andra städer från 23 länder. Det miljöpartistiska kommunalrådet Maria Gardfjell fick nöjet att åka till San Fransisco för att ta emot utmärkelsen. Det var inte helt oväntat, Uppsala var redan utsett till Sveriges bästa klimatstad och kommunen har under den gångna mandatperioden haft ett ambitiöst och väl genomtänkt arbete för att minska stadens klimatpåverkan.
Det är inte ofta lokala politiker får så tydliga kvitton på att deras politik fungerar väl. Invigningar av nya ishallar eller äldreboenden i all ära, men det är sällan själva politiken får utmärkelser. När då ansvarigt kommunalråd får internationella priser för att ha genomfört den politik hon och partiet gick till val på borde det väl belönas av väljarna?
Nej, den tydligaste tendensen i Uppsalas kommunalval var istället att partiet nästan halverade sin röstandel, från 13% till 7%. Övriga förändringar i Uppsalas stadshus var betydligt mindre och följde i stort sett tendenserna i riksdagsvalet. Sannolikt är det där vi kan hitta den verkliga förklaringen till resultatet för Uppsalas miljöpartister. MP på riksplanet gjorde ett uselt val och drog med sig alla lokala representanter i fallet.
En liknande tendens, fast tvärtom, skulle man kunna utläsa i valet till landstinget i Stockholms län. Trots ett smörgåsbord av skandaler kring Nya Karolinska sjukhuset, förlossningsvården, cancervården och diverse jävsförhållanden i landstingets ledning är stockholmarnas förtroende för alliansen tämligen opåverkat. Moderaterna minskar visserligen för andra valet i rad, men i Sveriges blåaste landsända är vinnarna inte den rödgröna oppositionen.
Ett uppenbart problem med Sveriges valsystem är att de tre valen hålls samma dag. De lokala debatterna kvävs av rikspolitikens dominans. Landstinget i Stockholms län hanterar Sveriges näst största budget och vitala frågor som sjukvård och kollektivtrafik, men bevakas sparsamt av medierna. Uppsalas trendkänsliga studenter stannar några år i stan och har sannolikt dimmiga begrepp om den kommunala politikens förtjänster och brister. Att dela upp valen på fler dagar skulle sannolikt vitalisera debatten och den lokala demokratin. Förhoppningsvis skulle skilda valdagar ge större incitament till att sätta sig in i lokala förhållanden och försöka reda ut vad ens skattepengar egentligen används till. Nackdelen är förstås att röstdeltagandet riskerar att minska när rikspolitikens ideologiska debatter uteblir. Men visst borde väl skicklig politik belönas i röster istället för i priser?
Anders Nilsson, miljöpartist och psykolog
Gillade du texten? Stötta oss gärna genom att swisha till 123 314 5307 för att vi ska kunna fortsätta med god journalistik.
Dela det här:
Gilla detta: