Enrique Lescure: Grön tillväxt är en utopisk tanke

Landvinningar inom förnyelsebar el, materialnyttjande och till och med öppnandet av nya chica kaféer med rättvisemärkt latte kommer att få rekyleffekter på ekonomin. Det ökar den ekonomiska omsättningen, vilket gör att konsumtionen i andra sektorer också ökar, och därmed fortsätter volymen av världsexploateringen obönhörligt att öka.  Grön tillväxt subventionerar högst ickegrön tillväxt.

Under 1900-talet har Jordens befolkning vuxit med en faktor på 4,5. Den globala mänskliga ekonomins omsättning har under samma period vuxit med en faktor på över 40, vilket givetvis är en orsak till att mänskligheten aldrig haft det så bra som idag. Aldrig förr har en så stor andel av Jordens befolkning kunnat ta del av så mycket landvinningar. Att välståndet i framtiden ska bygga på fortsatt tillväxt, och att grön tillväxt inom ramen för dagens system ska vara möjligt är dock en utopisk tanke.

När vi talar om hållbarhet och tillväxt idag brukar vi göra som utbildade, civiliserade människor i västvärlden vanligen gör. Det vill säga utgå från våra känslor, vår estetiska smak och våra respektive preferenser. Det politiskt korrekta idag är att framhålla att klimatförändringarna är vår generations största utmaning, och att vi måste ändra vår livsstil och satsa på ”grön teknik” för att skapa ”gröna jobb”. Verkligheten är dock mer komplex och samtidigt mer enkel, men risken är att vi inte vill se den verkligheten eftersom den kan tvinga oss till obehagliga insikter.

Den verklighet jag talar om, är den verklighet där 40% av all användningsbar markyta utgörs av monokulturer, det vill säga människoskapade anti-ekosystem som är beroende av tillförsel av gödnings- och bekämpningsmedel, oftast fossilt baserade. Den största delen av den ytan används för att ge miljarder nötkreatur, får och kycklingar foder. Larmrapporter från FN visar att en tredjedel av planetens matjordar är akut hotade av utsugning. Detsamma gäller planetens färskvattenreserver.

För varje år som går vandrar Earth Overshoot Day närmare och närmare midsommar, och mänsklighetens nyttjande av planeten ökar. Nu ligger det på motsvarande 1,7 jordklot per år. Trots försäkringar om att vi rör oss åt rätt håll, om att förnybar energi ska kunna rädda oss från en global ekologisk kollaps under detta århundrade.

Varför?

Den brittiske 1800-talsekonomen Stanley Jevons kan möjligen ha svaret. Studier som han genomförde bevisade att införsel av ny och effektivare teknik som möjliggjorde större skördar inte minskade landutnyttjandet, utan tvärtom ökade det – då det nu blev ekonomiskt lönsamt att nyttja land som tidigare varit off limits. Detta inverkar även på andra sektorer av samhället, och förklarar varför våra globala fotavtryck fortsätter växa.

Landvinningar inom förnyelsebar el, materialnyttjande och till och med öppnandet av nya chica kaféer med rättvisemärkt latte kommer att få rekyleffekter på ekonomin. Det ökar den ekonomiska omsättningen, vilket gör att konsumtionen i andra sektorer också ökar, och därmed fortsätter volymen av världsexploateringen obönhörligt att öka. Grön tillväxt subventionerar högst ickegrön tillväxt.

En lösning som tangerar en reell väg framåt är straffskattning av destruktiva ekonomiska verksamheter. Denna straffskattning bör dock inte bara vara en pålaga, utan bör faktiskt kompensera den ekologiska förstörelse som dessa verksamheter orsakar och på sikt omöjliggöra dessa ekonomiska verksamheter. Alternativet vore rätt och slätt förbud mot dylika verksamheter.

Vi är faktiskt 7,5 miljarder människor idag (lägg till eller dra ifrån 1-2 hundra miljoner), och vi är helt klart den här världens dominerande livsform. De val vi fattar som art påverkar alla de komplexa system som möjliggör vårt liv på jorden. Vi måste sluta se oss själva som atomiserade individer, och inse att vi genom otaliga osynliga navelsträngar är totalt inbäddade i och beroende av en kuvös – jorden. Vårt ekonomiska system är inte designat för att kunna samexistera med denna kuvös på lång sikt.

Inom Earth Organization for Sustainibility talar vi om tre kriterier för hållbarhet, en triangel inom vilken mänskligheten på jorden kommer måsta hålla sig inom. Dessa tre kriterier är följande:

  • Ett globalt ekologiskt budgettak.
  • En cirkulär och blå ekonomi med så minimalt uttag av resurser som det är möjligt.
  • Att ingen människa på jorden ska behöva leva i armod.

För oss innebär dessa tre kriterier inte något vi skulle önska oss, ungefär som ett barn önskar fred på jorden. De innebär en absolut, livsviktig väg framåt, som mänskligheten måste vandra om vi ska kunna nå långsiktig hållbarhet för framtida generationer. Om vi misslyckas att uppnå detta tror vi att vi i värsta fall kan få en mänsklig civilisationskollaps som under 2000-talet kan hota miljarder människoliv och vars värde i förstörda resurser är omätbara.

Om vi skulle införa dessa tre kriterier kommer det följaktligen att innebära att vi inte kan expandera som svartmögel över planetens yta. Vi måste finna ett sätt att neutralisera Jevons’ paradox och leva inom vår ekologiska budget, samtidigt som varje individ måste möjliggöras ett drägligt liv.

Visa för mig hur dagens system skulle kunna uppnå det vi måste uppnå. Jag är genuint nyfiken.

 

Enrique Lescure, ordförande för Earth Organization for Sustainability.

Denna text är en replik på Vladan Lausevics ”Nobelpriset visar att klimatet inte kräver tillväxtstopp”.

Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.