Politiska krafttag är viktigare än om du flyger

Ska vi verkligen få till en förändring av samhället behövs det en folkrörelse på riktigt, som inte bara inkluderar hållbarhetsproffs utan även korvätande hockeyfans med bensinbil.

Hur får man en så bred och folklig uppslutning som möjligt kring omställningen till ett grönt samhälle? Jag tror inte att det är genom att skälla ut folk som helst äter kött, att skambelägga semesterflyg eller att himla med ögonen när någon beställer onödiga prylar på nätet.

I 1800-talets Sverige uppstod flera folkrörelser ungefär samtidigt, bland annat arbetarrörelsen och frikyrkorörelsen. Medan den förra slogs för politiska reformer var frikyrkorörelsen främst en rörelse för individens frälsning. När miljörörelsen vill opinionsbilda kring klimatet handlar det till stor del om att lägga ansvaret (och skulden) på individen. Vi förväntas göra en mängd aktiva val för att till exempel få grön el i uttaget, äta säsongsbaserat, välja bort plasttandborstar eller investera pensionspengar i någon obskyr medlemsbank i Dalarna. Att borsta tänderna med en bambuborste är inte fel i sak men riskerar att leda till de progressiva rörelsernas förbannelse: att bara tilltala de ”perfekta” medlemmarna. Det är att välja frikyrkans väg istället för arbetarrörelsens.

Historien är full av exempel på rörelser som har splittrats eller förblivit obetydliga för att de ställer orimliga krav på sina medlemmar. Feministiskt initiativ uteslöt en 17-årig kille för att han inte tyckte att ett sexistiskt skämt från Paolo Roberto var så mycket att bry sig om. 70-talets ytterkantsvänster uteslöt alla som hade de minsta borgerliga böjelser; som hade lakan i sängarna eller drack Coca-cola eller vad det nu kunde vara. Inte har någon av rörelserna blivit större för det, men kanske är de kvarvarande medlemmarna mer hängivna.

Det är ironiskt att rörelser som förespråkar kollektiv aktion är så intresserade av individens eget ansvar. Ska vi verkligen få till en förändring av samhället behövs det en folkrörelse på riktigt, som inte bara inkluderar hållbarhetsproffs utan även korvätande hockeyfans med bensinbil. Väldigt många tycker att samhället borde bli grönare, men få gillar att bli tillsagda att just deras livsstil är ohållbar. Lyckas vi hitta en minsta gemensamma nämnare kring klimatet kommer istället trycket på politikerna att agera öka och förmodligen kommer fler individer automatiskt ta sitt ansvar.

Att lösa samhällsproblem är det vi har politiken till. Det är politiken som till stor del har skapat den klimatkollaps vi står inför, men det är också politiken som kan tänkas lösa den. Det är genom koldioxidskatter, lagar och förordningar som ett grönt samhälle kan växa fram. Miljöpartiet har under den gångna mandatperioden varit pådrivande för att skrota utsläppsrätter, införa reduktionsplikt i drivmedel för bilar och introducera en skatt på flygresor. Det ger utsläppsminskningar som är mycket svåra att få till bara genom att titta strängt på den som googlar semesterresor i Thailand. Titta strängt på din lokala politiker istället.

Anders Nilsson, miljöpartist, psykolog och skribent på Grön Opinion

Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.