Partierna måste ta vara på klimatengagemanget

I Facebook-gruppen Klimatklubben frågar en kvinna om vilket som är bäst för miljön: att använda linser eller glasögon. Hon får lite olika svar, men de är alla respektfulla och de flesta verkar vilja ge ett så bra svar som möjligt. Nättrollen lyser med sin frånvaro och till skillnad från i en del andra forum för miljövänner är inte fördömanden av andras livsstil det dominerande inslaget.
 
Men på andra sätt är Klimatklubben ganska representativ för klimatengagemanget i vår tid: individer gör saker för att dra ner på sin egen klimatbelastning. Ibland är det stora utsläpp som avhandlas, ibland de som kommer från att man använder synhjälpmedel. Ibland försöker medlemmarna organisera sig för att skriva arga brev till företag som ger bonus på flygresor eller använder palmolja i sina produkter, men något storskaligt kollektivt handlande verkar inte vara i fokus. Jag har tidigare skrivit om min skepsis kring ett alltför individcentrerat perspektiv på ett globalt problem med ett par hundra år på nacken, även om Klimatklubben på många sätt är ett lovvärt initiativ.
 
Min övertygelse är att miljöfrågorna måste bli mer politiska. Det är i de beslutande församlingarna som de viktiga och potentiellt ödesdigra besluten tas, inte i första hand av flygvägrande individer. I det stundande europaparlamentsvalet tas beslut om vilka som ska bestämma över miljard efter miljard som potentiellt kan användas till den grön energi, till bättre tågförbindelser, eller förändringar i utsläppshandeln. Eller till subventioner för fossila bränslen. Det beror helt enkelt på vilka som väljs. Men engagemanget kring de mer strukturella förändringarna verkar inte riktigt finnas där.
 
Greta Thunbergs klimatstrejk är ett exempel på ett engagemang som i förlängningen kan leda till stora samhällsförändringar, men vad händer om hon tröttnar, rinner allt ut i sanden då? För att i längden ta vara på den beslutsamhet som hon och hundratusentals unga runtom planeten har visat behövs det sannolikt skapas nya organisationer eller förnya de som redan finns.
 
Så hur organiserar vi det miljöengagemang som verkligen finns till att bli politiskt? Min erfarenhet av partipolitiken är att det finns betydligt fler medlemmar än det finns politiska uppdrag, vilket gör att människor lätt tröttnar. Eller så tröttnar man på oändliga diskussioner om obetydliga stadgerevideringar över fem koppar surt kaffe i någon lokal partiförening. Då är det lättare att dra sig tillbaka och se över sina resvanor istället.
 
Partierna borde kanske snegla på vad andra folkrörelser har att erbjuda: saker som folk faktiskt vill ha. Vare sig det är idrottsrörelsens gemenskap, scouternas seglingsläger eller kyrkornas körer har de erbjudit något människor vill ha här och nu kombinerat med ett högre syfte. Med andra ord borde Klimatklubbens medlemmar kunna erbjudas kurser i bokashi, hur man installerar solceller eller varför inte en köpguide över elbilar? Det går utmärkt att kombinera med det högre syftet att driva på för en omställning på samhällsnivå.
 

Anders Nilsson, psykolog, miljöpartist och tf redaktör på Grön Opinion

Gillade du texten? Våra texter är gratis för läsarna. Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s