Det är som att säga till en KOL-patient att det går bra att fortsätta röka i tio år till, men ta en skogspromenad på helgen för den friska luftens skull. Det är inte snällt att säga så, även om det vore enklast för patienten.
En av de största och just nu mest allvarliga felprogrammeringarna i homo sapiens hjärna, är hur vi värderar information. Vi behöver bara ett enda argument för det vi vill tro på, för att avfärda alla argument som talar emot samma fenomen.
Ett. Enda. Argument.
Vi ändrar oss inte gärna såvida vi inte blir inspirerade av närstående. Jag antar att det är det här många kallar faktaresistens. Men egentligen är det bara faktaförsiktighet. I efterhand kommer folk undra hur vi kunde klänga oss fast vid den gamla berättelsen så länge. Det verkar som att vi har gått in i det desperata klamrandets fas.
I måndags (22/10) tipsade SVT nyheter om följande:
”Brottas du med din klimatångest och vill samtidigt resa jorden runt? Var bara lugn, det finns sådant du kan göra för att kunna resa klimatsmart!”
Cheklistan var: packa lätt, slösa inte vatten, shoppa lokalt, var frågvis, tänk på plastanvändning. Man ska även ringa flygbolaget och fråga om de gör en ”grön landning” som innebär att man glidflyger lite precis innan man landar.
Detta måste tyvärr konstateras vara ett allvarligt fall av att sila mygg och svälja kameler. De flesta kan nog lista ut att en lätt packning inte neutraliserar problemet med det stora och onödiga utsläppet som kommer sig av att vi bokar flygresor.
Problemet är att inte alla vill lista ut det. För i klamrandets tid söker vi efter argument för att fortsätta som vi har gjort. Att sprida den här sortens filmer är ett effektivt sätt att behålla status quo ett tag till. Så länge några få forskare hävdar att klimatförändringarna inte existerar, finns det tillräckligt med fog för många att heja på just dem.
Om vanliga människor tror på klimatförändringar eller ej verkar i och för sig inte spela så stor roll, eftersom det visat sig att klimatförnekare ibland till och med har mindre ekologiska fotavtryck än de som oroar sig mest. Men när beslutsfattare går in i klamrande blir det problem.
Nu säger kanske någon: man måste väl ändå få börja med små steg i rätt riktning? Men så fungerar det inte. När vi lägger fokus på de små frågorna, kommer de stora i skymundan. Det är som att säga till en KOL-patient att det går bra att fortsätta röka i tio år till, men ta en skogspromenad på helgen för den friska luftens skull. Det är inte snällt att säga så, även om det vore enklast för patienten. Om vi vet vilka de största riskfaktorerna är, så behöver vi börja med att ta tag i dem.
Så vilka är egentligen de största utsläppsbovarna? Att flyga och skaffa barn, menar somliga och försöker motivera oss med färgglada stapeldiagram. Jag vill varna för att även det är ett sätt att klamra oss fast vid idén att makten över miljöfrågan ligger i våra plånböcker, kylskåp, livmödrar och drömmar. När vi i själva verket vet att stora förändringar uppnås lättast och snabbast med hjälp av politik och juridik.
Jag önskar att det där klippet på SVT istället handlade om på vilka andra sätt vi kan skapa samma njutning som en resa på höstlovet. Om hur vi kunde bygga upp en sund och positiv folkrörelse. Och om hur vi kan skapa en hållbar värld. För oj, vad det inte är klamrande vi behöver nu, utan något att göra som ger resultat och hopp – på riktigt.
Karin Kali Andersson, leg. psykolog och delaktig i Klimatpsykologerna
Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
En av de största och just nu mest allvarliga felprogrammeringarna i homo sapiens hjärna, är hur vi värderar information. Vi behöver bara ett enda argument för det vi vill tro på, för att avfärda alla argument som talar emot samma fenomen.
Ett. Enda. Argument.
Vi ändrar oss inte gärna såvida vi inte blir inspirerade av närstående. Jag antar att det är det här många kallar faktaresistens. Men egentligen är det bara faktaförsiktighet. I efterhand kommer folk undra hur vi kunde klänga oss fast vid den gamla berättelsen så länge. Det verkar som att vi har gått in i det desperata klamrandets fas.
”Brottas du med din klimatångest och vill samtidigt resa jorden runt? Var bara lugn, det finns sådant du kan göra för att kunna resa klimatsmart!”
Cheklistan var: packa lätt, slösa inte vatten, shoppa lokalt, var frågvis, tänk på plastanvändning. Man ska även ringa flygbolaget och fråga om de gör en ”grön landning” som innebär att man glidflyger lite precis innan man landar.
Detta måste tyvärr konstateras vara ett allvarligt fall av att sila mygg och svälja kameler. De flesta kan nog lista ut att en lätt packning inte neutraliserar problemet med det stora och onödiga utsläppet som kommer sig av att vi bokar flygresor.
Problemet är att inte alla vill lista ut det. För i klamrandets tid söker vi efter argument för att fortsätta som vi har gjort. Att sprida den här sortens filmer är ett effektivt sätt att behålla status quo ett tag till. Så länge några få forskare hävdar att klimatförändringarna inte existerar, finns det tillräckligt med fog för många att heja på just dem.
Om vanliga människor tror på klimatförändringar eller ej verkar i och för sig inte spela så stor roll, eftersom det visat sig att klimatförnekare ibland till och med har mindre ekologiska fotavtryck än de som oroar sig mest. Men när beslutsfattare går in i klamrande blir det problem.
Nu säger kanske någon: man måste väl ändå få börja med små steg i rätt riktning? Men så fungerar det inte. När vi lägger fokus på de små frågorna, kommer de stora i skymundan. Det är som att säga till en KOL-patient att det går bra att fortsätta röka i tio år till, men ta en skogspromenad på helgen för den friska luftens skull. Det är inte snällt att säga så, även om det vore enklast för patienten. Om vi vet vilka de största riskfaktorerna är, så behöver vi börja med att ta tag i dem.
Så vilka är egentligen de största utsläppsbovarna? Att flyga och skaffa barn, menar somliga och försöker motivera oss med färgglada stapeldiagram. Jag vill varna för att även det är ett sätt att klamra oss fast vid idén att makten över miljöfrågan ligger i våra plånböcker, kylskåp, livmödrar och drömmar. När vi i själva verket vet att stora förändringar uppnås lättast och snabbast med hjälp av politik och juridik.
Jag önskar att det där klippet på SVT istället handlade om på vilka andra sätt vi kan skapa samma njutning som en resa på höstlovet. Om hur vi kunde bygga upp en sund och positiv folkrörelse. Och om hur vi kan skapa en hållbar värld. För oj, vad det inte är klamrande vi behöver nu, utan något att göra som ger resultat och hopp – på riktigt.
Karin Kali Andersson, leg. psykolog och delaktig i Klimatpsykologerna
Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.
Dela det här:
Gilla detta: