Inte bara polisen behövs för att stoppa mord

Det dödliga våldet är återigen, eller kanske fortfarande, på allas läppar.

När dessa problem diskuteras handlar det ofta om polisen och rättssystemet. Här finns mycket att göra, men det är minst lika viktigt att fokusera på socialtjänsten och dess lagstiftning och uppdrag.

Faktum är att en stor del av de grövsta våldsbrotten begås av ännu ej myndiga ungdomar, varav de flesta också har varit aktuella för insatser hos socialtjänsten i många år. Ett aktuellt exempel är det hemska mordet på en hemlös tiggare i Jönköping, som begicks av en 16-åring och en 14-åring.

Socialtjänstens kanske viktigaste uppgift är att så tidigt som möjligt nå ut till familjer vars barn riskerar att hamna snett i livet och ge dem så bra hjälp och stöd som möjligt. Men de behöver också ha rätt förutsättningar och verktyg för att kunna avbryta en grovt kriminell ungdoms brottsbana, speciellt då rättssystemet närmast helt saknar möjligheten att få stopp på minderåriga som begår grova brott.

annonsera kvadrat 2a

I egenskap av polis intervjuades jag inom ramen för Sveriges Radio P4:s satsning om det dödliga våldet i Stockholm om en ung gängkriminell som hann mörda och mördas innan sin 18-års dag. Jag konstaterar där att en ”mordspiral kunde ha brutits om de unga omhändertagits” med långvariga placeringar på låst institution.

I det aktuella fallet rörde det sig om en ungdom som successivt använde allt mer hänsynslöst våld som samhället visade sig inkapabelt att stoppa. Detta resulterade i en serie mord som i sin tur utlöste en dödlig gängkonflikt som tidvis höll en hel stadsdel i skräck.

Dessutom fungerade ungdomen som en ledargestalt för ett antal andra unga som nu utvecklats till några av landets tyngst kriminella.

Allt detta hade alltså kanske kunnat undvikas om samhället hade sett till att hålla personen i fråga inlåst under några kritiska år under uppväxten. Detta när det var uppenbart att inga andra insatser fungerade för att avbryta kriminaliteten och det allt grövre våldet.

Jag har ingen övertro på långa låsta placeringar.

Men det borde inte bara handla om den ungdom man placerar. Vi måste lyfta blicken, och se samhällsperspektivet.

Vilka konsekvenser får det för brottsoffer om vi låter unga fortsätta att relativt obehindrat begå allt grövre brott? För andra unga i deras omgivning där de tillåts verka som förebilder? För den stadsdel som präglas av våld och rädsla? För människor vars tro på samhällskontraktet urholkas när rättssamhället inte verkar kunna skydda dem ifrån unga med våldskapital?

Jag vill vara tydlig med att detta absolut inte är en kritik mot de hårt kämpande socialsekreterare som med den lagstiftning och det uppdrag de har gör sitt absolut yttersta för att hitta lösningar för unga i kriminalitet.

Detta rör sig om ett systemfel.

Den respons vi som samhälle har konstruerat för att möta unga som begår brott handlar enbart om ett vårdande perspektiv gentemot den unge, men ignorerar vilka följderna blir för dennes omgivning.

Det kan innebära att man, sett till det enskilda ärendet, gör en helt rimlig bedömning när man undviker att låsa in över längre tid. Men ingen har i uppdrag att se vad konsekvenserna ur ett brottsoffer- eller samhällsperspektiv blir av att inte placera. Dessa kan vara förödande med sönderslagna liv, rån, mord, våldtäkter och en stadsdel som präglas av våld och kriminalitet.

Inom polisen blir vi allt bättre på att inte fastna i enskilda ärenden utan se vår lokala problembild som en helhet och jobba visionärt med åtgärder som har förutsättningar att faktiskt förändra situationen i ett lokalsamhälle i en tryggare riktning.

Socialtjänsten skulle rent generellt behöva tydligare verktyg för att på ett liknande sätt kunna jobba strategiskt med de individer som har en stor negativ påverkan på lokalsamhället. Detta sker redan till viss del, men behöver klargöras i lagstiftning och uppdrag.

Självklart ska ambitionen vara att de unga som begår grova brott ska ges bästa tänkbara insatser för att så långt det går skapa förutsättningar för ett laglydigt liv.

Men i det fall detta behövs bör dessa i större utsträckning kunna ges på ett sätt som omöjliggör för individen att återgå till att begå grova brott och sätta sin stadsdel och dess omgivning i skräck. Eller starta ett gängkrig.

 

Martin Marmgren, polis.

Gillade du texten? Grön Opinion vill se till den långsiktiga samhällsutvecklingen, samt utmana högervänster-tänket. Många av dagens problem är betydligt mer komplexa än så. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.

Gillade du inte texten? Skriv en replik! Vi vill hålla högt i tak för den gröna samhällsdebatten.

Annonser