Gästkrönika: Arbetslinjen speglar en dyster människosyn

Det är lika glädjande som nödvändigt att den mossiga doktrinen arbetslinjen endast nämns två gånger i överenskommelsen.

Den nya regeringens kritiker var snabba att påvisa avsaknaden av en röd tråd i samarbetet mellan de fyra partierna. De har en poäng. Det finns dock flera skäl till att tråden som efterlyses snarare bör vara grön.

En hel del miljö- och klimatåtgärder ligger på den nya regeringens bord men det finns en stor fara i att förpassa de gröna idéerna endast till den så kallade miljöpolitiken. Detta har dessvärre blivit en socialdemokratisk paradgren, inte minst under den senaste mandatperioden. Ska vi på allvar nå mål om hållbarhet och klimat går det inte att förringa den sociala hållbarheten. Det gör vi bäst genom att släppa in gröna visioner i arbetsmarknadspolitiken.

Det är lika glädjande som nödvändigt att den mossiga doktrinen arbetslinjen endast nämns två gånger i överenskommelsen. Ett ensidigt fokus på att premiera lönearbete framför såväl individuella friheter som ekologiska förutsättningar har hela tiden varit en återvändsgränd. Det har tagit  lång tid men arbetslinjen är nu obönhörligen på väg att förpassas till historiens skräphög. Där hör den hemma. Förhoppningsvis går vi nu mot en utveckling där lönearbetet blir ett redskap och inte ett självändamål. Den gröna skatteväxlingen utgör ett viktigt incitament i arbetslinjens nedmontering. Blir vi mindre beroende av skatter på arbete, minskar behovet av att skapa nya arbeten det inte finns en marknad för.

Att bygga upp det arbetslinjen raserat kommer att ta tid, saneringen kommer att pågå under decennier. Därför är det dags att börja omedelbart. Värre än skattelättnader för arbetande är de kraftiga försämringar som gjorts för de som saknat den inträdesbiljett till det innanförskap som anställningen ger. Det har helt enkelt varit billigare att göra det lönsamt att arbeta genom att kraftigt försämra villkoren för dem utan jobb. Många revor i den sociala väven härleds hit.

När det kommer till arbetsmarknadspolitiken har regeringar oavsett färg sällan tvekat att sjösätta nya åtgärder. Sedan arbetslöshetskommissionens AK-jobb för drygt hundra år sedan fram till dagens stöd- och matchningsinsatser har man testat alla möjliga och omöjliga metoder för att konfiskera den enskildes tid. Då som nu för att motverka understödstagaranda. Ett fundament för arbetsmarknadspolitiken har alltså varit och är; synen på människan som lat och oföretagsam. Det är inte så att staten sparat pengar på dessa insatser, tvärtom har man istället satsat miljarder för att upprätthålla diverse disciplinerande åtgärder. Det kan vara relevant att fråga sig om tillgången till ett lands välfärd ska begränsas av exempelvis ett medborgarskap men att aktivt villkora välfärden med en anställning är befängt. Detta i synnerhet som vi ser hur definitionen av arbete utvecklas och gränserna mellan arbete och fritid suddas ut. Från ett grönt perspektiv speglar denna politik en dyster människosyn.

Med en socialliberal och uttalat reformvänlig regering på plats är det dags för en arbetsmarknadspolitik som värnar den enskilde. En politik som förenar frihet och ansvar. Valfriheten i välfärden måste omfatta även de som saknar en anställning.

Dagens arbetsförmedling agerar mellanhand mellan sina kunder (de arbetssökande) och de som erbjuder dessa kunderna tjänster (kompletterande aktörer). En liberalisering av sysselsättningsindustrin bör innebära ett avskaffande av denna mellanhand. Att behålla kärnan i den dysfunktionella arbetsförmedlingen, kontrollen och disciplineringen, utvecklar inte arbetsmarknadspolitiken. Myndigheten bör avvecklas i sin helhet. De arbetssökande skulle härmed bemyndigas och ges ansvaret att själva hitta den aktör som hjälper dem bäst. Utan hot om indragen ersättning. Helt rimligt eftersom människor växer genom ansvar och därför att vi hyser större tilltro till enskilda individer än till byråkratiska system. Att avreglera sysselsättningsindustrin och skapa en fri marknad för kunder och utförare är sannolikt ingen kostsam reform. Ändå skulle den sända en ovärderlig signal om den gröna ideologins tilltro till människan, samtidigt som vardagen skulle förbättras för de hundratusentals som annars riskerar att helt utelämnas åt populismens enkla lösningar.

Låt tilltron till människans förmåga förena den nya regeringskoalitionen. Ge människor en chans att göra rätt. Låt människosynen bli den gröna tråden.

50581470_2314570362145551_7896018832181952512_n

Adrian Engström, fristående grön debattör

Gillade du texten? Stötta oss genom att swisha till 123 314 5307.

Gillade du inte texten? Skriv en replik! Mejla info@gronopinion.com.