Gästkrönika Jasmine Karam: Vi äro alla halmhundar

Den taoistiska filosofen Laozi, som bland annat skrev det klassiska kinesiska verket Tao te Ching, menade att naturen behandlar allt levande som halmhundar. I det forna Kina användes halmhundar för ritualer och dyrkades under ritualen; för att sedan efter ritualen likgiltigt slängas åt sidan med varken ont uppsåt eller någon illvilja. På samma vis behandlar naturen oss som halmhundar.

Klimatförändringarnas dynamik

I debatten efter IPCC klimatrapport har frågan om klimatalarmismen är befogad eller inte dykt upp, det vill säga om det verkligen är så farligt med klimatförändringar? Det finns också de som tror att domedagen är nära inte bara för människan utan för livet som helhet.
Sanningen är mer nyanserad.

Klimatet påverkas av olika faktorer: jordens axel, solaktivitet, tektonisk/vulkanisk aktivitet, luft/havsströmmar och den kemiska kompositionen i atmosfären. När snabba förändringar sker utan att organismerna har en möjlighet anpassa sig sker det ett utdöende.

Vi lever idag i en interglacial period, vilket innebär att utan vårt inflytande så skulle vi invänta nästa istid. Istället riskerar permafrosten i Sibirien att smälta och med det kommer metan som är en ännu starkare växthusgas än koldioxid att slungas upp i atmosfären. Det kommer att sluta med att vi kommer röra oss mot en växthusjord som det var 45 miljoner år sedan under eocen.

Vissa drar nitlotten och andra får chansen att skina.

Eocen var fuktig och varm, rikt på liv med inga polarisar och högre halter av metan och koldioxid än idag. I slutet av eocen blev klimatet kallare och samtidigt skedde ett mindre massutdöende där framförallt haven och Europas fauna drabbades. Yngre trias för 237 miljoner år sedan gick världsklimatet från torrt och varmt till fuktigt och regnigt, vilket innebar att många arter som var väl anpassade för det torra ökenklimatet dog ut medan andra som dinosaurierna och barrväxterna anpassade sig väl och ökade i mångfald.

Den bäst anpassade faller hårdast

Fast nu tänker nog vissa att vi människor är så välanpassade och överlever i diverse miljöer idag, vi är så fantastiska och kan klara av det mesta! Visserligen är det så men även vi är inte oberoende av ekologins spelregler. Människor har fördelar, vi är flexibla och inte särskilt nischade. Vi är intelligenta men vi är också stora sociala varmblodiga däggdjur med stort energibehov och dåliga på att bevara vätska. Fåglar som är bra på att bevara vätska och snabbt förflytta sig över större ytor och kallblodiga med mindre näringsbehov kommer att klara sig bättre.

Det är viktigt att minnas att även de bästa är de som faller hårdast. I slutet av krita för 66 miljoner år sedan levde två av de mäktigaste arterna som det naturliga urvalet någonsin utvecklat; tyrannosaurus rex och triceratops som var mycket framgångsrika och väl anpassade för sin miljö. 
Tyrannosaurus rex som hade den starkaste bitkraften som ett djur, dött eller levande, har haft, det bästa doftsinnet och god syn och en rätt så stor hjärna för sin vikt. Triceratops hade de mäktigaste hornen naturen någonsin skådat, med en kraftfull sköld runt en mycket rörlig och stark nacke som kunde försvara sig effektivt mot tyrannosaurus.

Dinosaurier som helhet hade precis som den enda levande grenen fåglarna det mest avancerade andningssystemet och ett lätt men hårt skelett som innebar att de kunde få mer syre per andetag och kunde inte tappa andan, vara mer aktiva och kunna nå enorma storlekar som landdäggdjur aldrig med sina andningssystem och tunga ben skulle kunna nå. Trots detta överlevde inte dessa jättar asteroidnedslaget som orsakade krita-paleogen massutdöendet som slog ut 75% av allt känt liv. Bland varmblodiga djur överlevde inget djur som vägde mer än 25 kilo. Hade något liknande hänt idag så hade råttor haft en större chans att överleva än vår art.

Människans existentiella tillstånd

Arter kommer som väl dekorerade halmhundar, de anpassar sig, skiner för stunden, förändringar sker och de slängs sedan likgiltigt åt sidan medan nya halmhundar får sin chans att skina.
Det är så vi bör se våra kroppar: som en del av en mycket väl rituellt dekorerad halmhund. Om vi förser oss i en miljö där vi inte längre kan frodas så kommer vi likgiltigt att slängas åt sidan och med tidens hand kommer nya nischer att fyllas och ge världen ny biologisk mångfald. Människan glöms bort; allt vi skapat skulle erodera bort med tiden, skulle vi försvinna skulle ingen sakna oss.

Så är domedagen nära? Nej. Så det är skrock? Nej, men kanske början av slutet för människan och andra arter och frågan vi bör ställa oss är om de är värt att bevara eller ej? För vi äro alla halmhundar.

___

Jasmine Karam, centerpartist och debattör.

Annonser