Gästkrönika Tiemon Okojevoh: Byt namn på Miljöpartiet!

Den kommande helgen samlas hundratals miljöpartister i Örebro för kongress. Antalet motioner som ska behandlas är rekordstort och dessutom ska det väljas både nytt språkrör och ny partisekreterare. I skuggan av detta finns det dock en annan, för partiet mycket viktig fråga, som ska avgöras, även om den på förhand inte debatterats lika mycket som de olika personvalen. Det är frågan om vad tusan ”Sveriges enda gröna parti” ska heta egentligen.

Motionen om ett namnbyte har fått stöd av över fyrtio medlemmar och partistyrelsen har yrkat avslag till förmån för ett förslag om att man ska utreda frågan. Det är tydligt att partistyrelsen tycker frågan är känslig och som alltid med känsliga frågor vill man att de ska utredas. Så hanterade regeringen Centerpartiet och Liberalernas krav på nyliberala reformer i budgetförhandlingarna, något som senare resulterade i minst 28 (!) nya statliga utredningar.

Självklart ska alla reformer, både politiska och icke-politiska, utredas så att man någorlunda kan kalkylera vilka effekter ett förslag kan få. Men att bara ”utreda” riskerar att urvattna folkviljan i slutändan. Lika viktigt som det är att utreda, lika viktigt är det ibland att utredningarna bär med sig en tydlig riktning. Kring den eventuellt kommande utredningen om namnbytet på Sveriges enda gröna parti vill partistyrelsen instifta en helt förutsättningslös utredning. Något som jag tror bara kommer leda till status quo.

När ett parti bara var 25 000 röster från att ramla ur riksdagen är det sista som behövs att samma partis medlemmar samlas till ytterligare fikastunder på partikansliet där man försöker analysera olika mätningar från opinionsinstitut. I ett sådant läge är det snarare lämpligt att ha en reforminriktad agenda som tydligt pekar ut en riktning för partiet framåt. En sån riktning för dagens Miljöpartiet borde självklart vara ett namnbyte.

När klimatet fick ta en större roll än någonsin i den senaste valrörelsen är det för mig ett under att det parti som har den frågan på högst agendan inte kunde samla mer än 4,4 % i väljarstöd. Anledningen visade sig, bland annat i partiets egen valutavärdering, vara att man inte förstod sig på vanligt folk och att väljarna kände sig osäkra på partiet i andra viktiga frågor som också var prioriterade. Att partinamnet spelat in i detta är nog inte omöjligt att anta. Miljöpartiet är ett namn som andas enfrågeparti.

Om Sverige ska få en växande grön rörelse som flyttar fram positionerna i maktens korridorer så behövs ett parti som väljarna upplever tar alla stora samhällsproblem på allvar. Grön politik är inte bara viktigt för att minska koldioxidhalten i atmosfären, grön politik är minst lika viktigt för att bekämpa klyftor, skapa en bra skolgång för alla barn, minska kriminaliteten och inte minst för att mota bort diskriminering och ojämlikhet i samhället. Ett parti som även tar sådana frågor på allvar döper sig inte efter den fråga man brinner för mest. Med den logiken hade ju Moderaterna hetat Skattepartiet eller Centerpartiet Företagarpartiet.

Nej, ett parti som ska företräda den gröna ideologin på bästa sätt kallar sig för det självklara – De gröna.
___

Tiemon Okojevoh, miljöpartistisk debattör och student i statsvetenskap.

Foto: Tomas Melin

Gillade du texten? Grön Opinion vill att det inte ska gå en dag i svensk debatt utan att det talas om klimatet. Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s