Tiemon Okojevoh: Så ser mitt Sverige ut år 2040

Hur ser Sverige ut 2040? Snart en femtedel in i seklet är det nog svårt för många att föreställa sig hur samhället ser ut 21 år in i tiden. 21 år tillbaka i tiden fanns inte några sociala medier, AI-robotar eller självkörande bilar och annat som sakta men säkert börjar bli en del av vardagen i det andra milleniet efter kristus. På det politiska planet 1998 satt Sverigedemokraterna inte i riksdagen, Alliansen hade ännu inte uppfunnits och statsministern hette Göran Persson. Med detta i åtanke kan det tyckas tämligen dåraktigt att försöka spå in ytterligare 21 år in i framtiden. Det som är dagens vansinne förblir ofta morgondagens genialitet och i politiken finns det en rad saker som idag är otänkbara som år 2040 kommer vara självklarheter. Men jag tror ändå att det finns en poäng med att försöka spana in i det framtida politiska landskapet för att reflektera över vart vi är på väg politiskt.

Ett nytt politiskt ledarskap

2040 är jag helt övertygad om att Sverige för längesen har fått sin första kvinnliga statsminister. Gamla och stela strukturer som tidigare omgärdat politikens personrelaterade maskineri börjar sakta men säkert luckras upp och jämställd representation och mångfald är det självklara sättet att prägla en politisk organisation utefter. Även ledarskapet i politiken har förändrats. 2020-talets gröna våg över Europa resulterade för en tid sedan i att Sverige fick sin första liberala regering ledd av ett grönt parti. I takt med det fick också fler partier upp ögonen för den gröna rörelsens idéer om delat ledarskap. Numera är de flesta partier i riksdagen ledda av två personer och därför har också fler grupper lockats till ledande positioner inom politiken. Numera ser vi ett Sverige där även ensamstående föräldrar och deltidssjukskrivna har möjligheten att styra landet och de politiska organisationerna.

Sista droppen bensin

På det sakpolitiska planet har mycket förändrats sedan Sveriges första grön-liberala regering tillträdde. Den sista droppen fossila drivmedel såldes för några år sedan till följd av en kraftfull miljö- och klimatpolitik som nu helt har elektrifierat den svenska fordonsflottan. Även på andra klimatrelaterade områden är Sverige på väg mot nollutsläpp och det svenska näringslivet är världsledande i att sprida ny innovation och teknik som underlättar för fler länder i världen att göra samma omställning.

En sansad migrationsdebatt

Migration och integration är fortfarande frågor som diskuteras flitigt. Men samtalsklimatet har förändrats jämfört med cirka tjugo år tillbaka i tiden. Gammal polarisering är numera förbytt till en mer konstruktiv debatt, där politiska partier numera samlas för att med kraft handla mot de integrationsproblem, som under de tidiga delarna av seklet, svällde till allvarlig nivå. Tack vare stark handling från politiskt håll, med en stram bidragspolitik, tidiga språkinsatser, fler enkla jobb och omfattande samhällsorientering är den genomsnittliga etableringstiden för nyanlända nu nere på två år. Därav har Sverige nu också kunnat luckra upp en tidigare väldigt stram migration, den framgångsrika etableringspolitiken gör att vi nu har kapacitet att ta emot fler och migrationspolitiken är numera återigen präglad av solidaritet och humanism.

”Den sista droppen fossila drivmedel såldes för några år sedan till följd av en kraftfull miljö- och klimatpolitik som nu helt har elektrifierat den svenska fordonsflottan.”

En politik för allas lika värde

Inledningen på 2040-talet förblir också den tiden då hela världen, men i synnerhet Sverige går in i slutoffensiven i kampen för allas lika värde och rättigheter. New Social Movements har utvecklas från att vara skrikande aktivister som tillämpar civil olydnad och skriver arga plakat, till att istället bli de mest pragmatiska lobbyisterna med en ständig fot i maktens korridorer. Antalet regeringspropositioner med inriktning på jämställdhet, anti-rasism och HBTQ-frågor har närmast fördubblats på bara några år, vilket inte bara är en produkt av att den grön-liberala regeringen prioriterar frågorna utan också av att de respektive rörelserna tagit en ny form. Även funktionshinderpolitik har blivit ett område där den politiska aktiviteten nu är hög. Som ett resultat av att funktionshinderrörelsen lagt ner gammal rättshaveristisk hållning gentemot politiker har det konstruktiva samtalsklimatet lett till en omfattande politik även mot funkofobi och personer med funktionsnedsättningar är numera en betydligt mer integrerad del av samhället än bara tio år tillbaka.

Från kvantitet till kvalitet

Begreppet kvalitet i välfärden är numera brett känt och frågan diskuteras ständigt. Till följd av digitalisering, automatisering och robotisering är rekryteringsbehoven inom välfärdsyrkena inte särskilt akuta. När de tekniska industrierna och servicesektorn bytte skepnad så sökte sig folk från de branscherna, till välfärdssektorn istället. Det gör att resurserna i skola, vård och omsorg, polis och socialtjänst är väl belagda idag. På så sätt har vi gått från en debatt där vi tidigare diskuterade kvantitativ kapacitet i välfärden till att istället diskutera hur välfärden ska bli mer kvalitativ och effektiv. Millenniers och folk födda på sent nittiotal har betydligt högre krav på standard än tidigare generationer och därför ökar kraven på att välfärden ska kunna sätta individens behov i centrum. Den stora politiska utmaningen är nu att få till stånd en sådan modell.

Faktum är att vi redan idag ser små embryon till detta idag. Den gröna vågen flödar över så gott som hela Europa idag och det senaste exemplet kommer från Norge där det gröna partiet skördade stora framgångar och fick runt 15 % i Oslo. I Sverige sitter Miljöpartiet i regering och levererar ständigt grön politik för en bättre värld. Men även om tendenserna finns idag så är jag övertygad om att detta inte är zenit för den gröna rörelsen. Framgent kommer vi att få se gröna partier och konstellationer styra i betydligt högre utsträckning och 2040 kommer det att ha satt sina avtryck i så väl politiken som i samhället som helhet.

____

Tiemon Okojevoh, miljöpartistisk debattör och student i statsvetenskap.

Foto: Tomas Melin

Den här texten är den första under Grön opinions tema Sverige2040, om visioner för Sverige år 2040. Vill du bidra med en egen text? Mejla info (a) gronopinion.com. Du kan också stötta oss genom att swisha till 123 314 5307.