Samhällsdebatt

Socialdemokraterna behöver förnyelse – inte stramare migrationspolitik

Socialdemokratins främsta utmaning inför 2020-talet handlar inte om invandringsfrågan. Det handlar om vilka berättelser, visioner och ambitioner som socialdemokrater väljer att skapa och förmedla. Diskussioner om ”volymer” och ”hållbar migrationspolitik” blir mer eller mindre meningslösa i takt med att Socialdemokraternas idéberättelse inte förnyas inför en framtid där allt färre kan komma att identifiera som arbetarklass och vänsterorienterade.

Under de senaste veckorna har flera ledande socialdemokrater, inklusive statsminister Stefan Löfven, uttryckt att partiet borde inta en mer ”stram” och restriktiv hållning rörande humanitär migration. Det bakomliggande ambitionen är att väljarstödet för S ska öka samtidigt som stödet för Sverigedemokraterna ska minska.

Förutsättningen för sådan utveckling anses vara att S genomdriver mer auktoritär politik i icke-ekonomiska frågor. Det handlar exempelvis om att fler ska tvingas att göra värnplikten för att ”skapa gemenskap” men framför allt att paritets mål ska vara att så få flyktingar och asylsökande som möjligt kommer till Sverige.

Svenska S är inte ensamma

På ett sätt kan man förstå att sådana tankar är lockade. Socialdemokratiska partier i Europa har haft det svårt med ideologi och berättelser sedan 1990-talets början. Att S ska inta mer TAN-politisk hållning i invandringsfrågan uppmuntras även av TAN-delarna av borgerligheten. Här blir även tanken att S och Moderaterna ska kunna inta gemensamma positioner.

Men resultaten och påföljderna av sådan utveckling i S skulle kunna bli helt motsatta och ändå leda till att S får reducerad väljarstöd. Om S väljer en TAN-politisk hållning i invandringsfrågan så lär partiets väljarstöd minska eftersom många nuvarande S-väljare kan komma att söka sig till Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

De senaste valresultaten i regionala och statliga val i Europa, även i Danmark, visar att S- partier antingen tappar väljarstöd eller behåller tidigare resultat i samband med ”hårdare” och TAN-politisk kommunikation rörande invandring och kollektiv identifikation. Samtidigt, i samband med de senaste valen, har stödet ökat för progressiva partier som gröna, socialister och liberaler som har haft mer GAL-politisk kommunikation i de berörda frågorna.

S nedgång har inte med SD:s uppgång att göra

Sådan utveckling i det allt mer postindustriella Europa beror på olika faktorer och trender. Dels finns trenden med så kallade ”post-materiella värderingar” där fler väljare prioriterar värderingar som empati, medmänsklighet, godhet samt en kosmopolitisk samhällssyn. Dels handlar det om att globaliseringen sedan Berlinmurens fall också lett till att fler européer söker övernationella och globala lösningar på olika problem och utmaningar.

Som den progressivt märkte statsvetaren Cas Mudde menar i sin essä om socialdemokratins historia, samtid och framtid har S-partiernas främsta utmaning i modern tid inte handlat om synen på invandring och gemenskap. Istället har det handlat om att hantera en övergripande postindustriell samhällsutveckling.

Mudde menar att nedgången för S-partierna har till en stor del helt berott på andra orsaker än uppkomsten av högerpopulistiska partier. Övergången från en industribaserad ekonomi till en tjänstebaserad ekonomi har bland annat har lett till att den statistiska kategorin arbetarklassen minskat under de senaste decennierna. Den postindustriella utvecklingen har också resulterat i att S-partiernas tidigare berättelser minskat i attraktionskraft.

Det är sant att S-partier till viss del har tappat väljare till nationalistiska partier men det finns en annan viktigare faktor. Nämligen, som Mudde menar, har S-partier främst tappat väljare eftersom tidigare S-väljare valt att rösta på andra progressiva partier som haft mer GAL-politisk hållning i invandringsfrågan. Även de senaste valresultaten i Danmark tyder på en sådan utveckling med ökat stöd för partier som betecknar sig som gröna, humanistiskt vänster och progressivt liberala.

Statscentrismen gör S otydliga

Sist men inte minst har S-aktörer problem som kan beskrivas som statscentrism när det kommer till samhälle och politik. Trots sin universalistiska ideologi och internationalistiska berättelser är S-partier främst fokuserade på staten/landet som primär politisk arena. Det förklarar varför europeiska socialdemokrater som inom ramen för Party of European Socialists inte haft en tillräckligt konkret och tydlig agenda i viktiga frågor på EU- och global nivå.

Socialdemokratin står inför ett viktigt val i samband med 2020-talets utveckling. Antigen kan man forma nya berättelser i hur globala problem och utmaningar som fattigdom och migration ska hanteras genom bättre och nya institutioner. Eller så kan man söka ett bättre förflutet likt nationalistiska partier som SD gör genom sitt romantiserade och mytologiska historiebruk. I slutändan är det ett faktum att de svenska socialdemokraternas främsta framtidsutmaning inte ligger i invandringsfrågan. Det ligger i avsaknad av tydligare visioner och berättelser inför en framtid som kommer att präglas av decentraliserande, digitala och dynamiska omställningar.  

___

Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion

Gillade du texten? Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.

1 kommentar på “Socialdemokraterna behöver förnyelse – inte stramare migrationspolitik

  1. Göran Crafte

    Det är sant att socialdemokratin står inför gigantiska utmaningar. Det gör förvisso även ”liberalismen”. Här min senaste lilla utläggning i ämnet:

    EkoSoLiD / Gröna Demokrater

    Många politiskt ”gröna” har gjort det stora misstaget att försöka binda samman det gröna med liberalism, i tron att liberalismen representerar en sund ideologi snarare än en form av ovett.

    Liberalismen må framställas som vänster i USA, men det säger mer om USA än om liberalismen. Liberalismen är en ganska lealös ideologi som trivs minst lika bra med anarko-kapitalism och socialdarwinism som med socialliberalism. Den globaliserar extremt gärna bort demokratin. Den förespråkar oberoende riksbanker för att minska demokratin. Den vill att kapitalet snarare än demokratin skall forma framtiden. Individen är helig och skall alltid prioriteras framför kollektivet. ”Liberaler” kallar mer än gärna gröna för eko-fascister varje gång de försöker rädda planeten och människosläktet.

    ”Liberaler” kör också fulspel när de växlar över från att prata om frihet till att istället prata väldigt mycket om ”mänskliga rättigheter”, vilket snarare innebär socialism än liberalism. Man bör försöka inse när man växlat bort från och dumpat sin egen ideologi.

    En bra framtid byggs på demokrati snarare än på ”liberalism”. Därför borde politiskt gröna kalla sig gröna demokrater snarare än gröna liberaler. Liberalism är och förblir en ideologi för de få, medan demokrati är en ideologi för de många och för alla.

    Självfallet är frihet ett värde både som ett mål och som ett medel, men absolut inte Värdet med stort V. Det är därför EkoSoLiD omfattar en ekologisk, social och liberal demokrati snarare än ”liberalism”.

    EkoSoLiDs värden sammanfattas i formuleringar som ”Hållbar värld, hållbar demokrati, hållbar livskvalitet” och ”humanekologism, ekosocialliberaldemokratism, planetarism, folkhemshumanism och teknikpositivism”.

    En kort att-göra-lista lyder:
    * Eliminate Fossil Fuels
    * Erect Basic Income
    * End Ignorance

    https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=2448950728523412&id=358506554234517

    Gilla

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: