Vad är det verkliga priset av vårt beroende av Kina som marknad och verkstad för våra produkter? Betalar vi med vår tystnad mot kränkningar eller står vi upp för vilka vi är och vad vi tror på? Kinesiska ambassadörens hot mot Sverige ger en föraning om framtiden.
I det mångkulturella Kina pågår en nationalistisk kamp mot mångkulturen ledd av det nationalistiska kommunistpartiet. Man har fängslat minst en miljon kineser från de muslimska minoriteterna i ”omskolningsläger” omgivna av stora murar utan insyn. Bakom murarna ska deras kultur förgöras. Där ska de lära sig hur man blir äkta lydiga ”kinavänner”. Mångkulturen ses som ett hot mot stabiliteten (kontrollen) och måste därför förintas. Språk, traditioner, och religioner som inte stämmer överens med kommunistpartiets likriktade konformitetsideal ska krossas till varje pris. Så ska ”samhällsharmonin” bevaras.
1984 bleknar i jämförelse
Metoderna i det kinesiska kontrollsamhället är långt mer avancerade än vad George Orwell kunnat drömma om när han skrev boken 1984 och myntade begreppet Big Brother. I den kinesiska regionen Xianyang, till ytan motsvarande tredjedel av EUs territorium förfinas nu kontrollmekanismerna som senare kommer användas i hela Kina och därefter…får vi se…
Kontrollen består av massiv närvaro av poliser. Hela regionen har blivit en vistationszon. Statsmakten visiterar vem som helst när som helst, oräkneliga övervakningskameror med ansiktsigenkänning, digital övervakning och familjebesök av statliga tjänstemän med order att lära muslimska familjer att uttrycka patriotism, använda rikskinesiska och lära sig ”kinesiska vanor”.
Ett land, ett folk, en vilja
Även i resten av Kina ser storebror dig och betygsätter invånarnas lojalitet i ett socialt rankingsystem som gynnar lydnad och straffar avvikelser mot ”folkviljan” (partiets vilja). Låg lydnad kan påverka tillgång till offentlig välfärd och mycket mer. Systemet ska tvinga tanke och beteende till likformighet. Ett land, ett folk, en vilja. ”Vi i partiet är folkets röst, verklighetens folk och alla inneboende konflikter i samhället är påhittade eller orsakade av störande element från utlandet eller landets avfällingar” tycks vara mottot. Konfliktlinjen verkar gå mellan verkliga ”kinavänner” och folkförrädare. Känns tankemönstren igen?
En varning till Sverige och Europa
Vi har blivit varnade flera gånger nu, ja rentav hotade och när Kulturministern Amanda Lind delade ut svenska PENs Tucholskypris till yttrandefrihetskämpen Gul Minhai var det en viktigt gest till alla som riskerar något för yttrandefrihet. Men det var också en viktig påminnelse om vilka vi är och vad vi står för i Sverige. När den kinesiska ambassadören säger att den svenska prisutdelningen kränker det kinesiska folkets känslor så betyder det förstås att vi anses hota kontrollen och likriktningen av tanken i Kina. Inte minst skickas signalen till exilkineser som ska inse följderna av att tänka och uttrycka sig fritt. Men signalerna är även avsedda till oss övriga som fortfarande tror på pluralism och det fria ordet.
Parallellt med vårt ökande beroende av Kina och att omvärldens passivitet mot brotten mot mänskliga rättigheter pågår en annan oroväckande trend som försvagar får förmåga att försvara våra principer. Efter århundraden av nationalistiska konflikter och de ultimata misslyckandena i form av världskrigen enades Europa i världens hittills mest framgångsrika mångkulturella fredsprojekt.
Den Europeiska Unionens styrka är insikterna om vårt ömsesidiga beroende, att vi är starkare tillsammans, respekten för våra olikheter, tron på universella mänskliga rättigheter och försvaret av rättsstatens principer. Alla dessa grundbultar ifrågasätta nu kraftigt av nationalistiska rörelser som tycks mer intresserade av att sätta snäva nationella intressen framför försvaret av det framgångsrika mångkulturella fredsprojektet och dess principer.
Naiva nationalister
Jag undrar hur nationalisterna tänker sig att EU-länder till storleken lika små som enskilda kinesiska städer ska kunna stå emot den auktoritära jätten i framtiden när den utövar sin utpressning mot oss?
Samtidigt bedriver Ryssland och naiva nationalister ett intensivt påverkanskrig mot själva fundamenten som freden i Europa byggdes på. Så har vi lärt oss någonting av historien? Är priset vi är beredda att betala för handeln med Kina att vi ger upp om oss själva, vår egen identitet? Eller är det dags att vi rustar oss i ett ytterligare ett lager av mellanmänsklig lojalitet utöver det vi visat oss kapabla till inom nationella och Europeiska gränser?
De verkligt stora prövningarna som ligger framför oss kommer att bli svåra att hantera om vi inte lyckas samordna oss bättre med andra länder som värdesätter mänskliga rättigheter.
Magnus Runsten, miljöpartist. Vill du skriva en replik? Mejla info@gronopinion.com.
Grön Opinion 
Så bra och så insiktsfull text skriven av en mycket kunnig Magnus Runsten, trogen miljöpartist. Det jag skulle vilja lägga till är en förklaring till varför det europeiska projektet hotar att kantra. Nyliberalismen. Den som invaderade Bryssels EU byråkrati på 90-talet och tillät de stora företagen att få alltför stort inflytande över både dagordning och beslut inom EU. Den som satte konkurrensen i högsätet, den som gjorde rätt många till vinnare men också ganska många till förlorare, en mylla för auktoritär och väldigt farlig nationalism. Häri ligger den stora utmaningen, att hitta en ekonomisk samarbetsmodell, som är både demokratisk med alla rättigheter säkrade och inkluderande, för hur vi människor ska kunna försörja oss på ett hållbart sätt i framtiden.
GillaGilla