Innan Coronapandemins utbrott har den svenska samhällsdebatten sedan 2015 präglats av nationalistiska reaktioner och nostalgipolitiska resonemang. I tider som upplevs som oroliga och krisande brukar det finnas utrymme för nya idéer och visioner. Med tanke på pandemin samt andra globala problem, utmaningar och risker behövs det nya berättelser om hur Sverige bör fungera som stat och community i framtiden.
Sedan mitten av 2010-talet och den viktiga flyktingmottagningen har stödet för nationalistiska idéer ökat i Europa. I Sverige är utvecklingen främst präglad av ökat väljarstöd för Sverigedemokraterna. Utvecklingen märks i det faktum att delar av borgerligheten har blivit mer nationalistiska och kollektivistiska sakpolitiskt, till exempel genom sin kommunikation om “svenska värderingar” och “hårdare tag”.
Debatter om invandring, integration och identifikation är viktiga men för stor fokusering på dessa frågor leder till att viktiga framtidsfrågor som rörande välfärden prioriteras mindre i debatten. Sådan utveckling leder även till problematiska slutsatser som tankarna att SD:s framväxt ska bemötas med “god nationalism” och att invandringen måste minska oavsett vad som sker globalt.
Nationalismen klarar inte framtidsfrågorna
Det är sant att nationalismen ansågs vara positiv och nödvändig för social organisering under 1800- och 1900-talets utveckling i samband med industrialiseringen och demokratiseringen. Men nationalismen kan inte hantera globala problem och utmaningar eller ens skapa solidaritet och empati utanför nationalstatens ramar. Ingen nationalism kan förena hela mänskligheten på basis av universella värderingar som frihet, mänskliga rättigheter och hållbarhet.
Tanken att världen ska bestå av nationer och nationalstater är inte huggen i sten eller utgör någon slutfas i mänsklighetens utveckling. Tvärtom, varje nation är ett resultat av sociala konstruktioner och idéer genom historien och människor har förmågan att organisera sig i större politiska styrelseformer som i fallet med Europeiska Unionen.
Historikern Yuval Harari anser i sin senaste bok 21 lessons for 21 st centuryatt EU är världens största mångkulturella experiment på basis av universella värderingar. Harari menar att även den dagen när mänskligheten uppnår “United World Planet” (Förenade Världsplaneten”) kommer det att finnas utrymme för kulturell mångfald och patriotism på olika nivåer. Här finns en betydande semantisk skillnad mellan nationalism och patriotism eftersom patriotism kan vara både lokal och planetär.
En framtidsfråga som fler i samhället borde engagera sig i är hur Sverige bör fungera som stat och community, inte minst när det kommer till institutionella system som medborgarskap, demokrati och konstitutionalism. För istället för att vilja bevara nationalstatsmodellen där grundtanken är att staten ska finnas för nationen och omvänt bör framtidens utveckling handla om att staten och communityn finns för människan, klimatet och planeten. I denna artikel har min ambition varit att skriv om följande förslag för framtidsutvecklingen:
1. Fredsdepartement
I framtiden bör Sverige ha ett fredsdepartament med uppgiften att främja fred och tillit både lokalt och globalt. Idén om fredsministrar väcktes bland annat i USA under början av 1920-talet och idag är Etiopien den enda suveräna staten som har sådan institution. Tanken med fredsdepartament är också att den ska vara kompletteande institution till den militära funktionen som idag sköts av försvarsmakten. På det sättet skulle framtidens universalstat bidra till att lösa världsfred som ett globalt intresse som gynnar hela mänskligheten.
2. Världsdepartement
I en global värld är globala frågor som klimatet också lokala och inrikes. Det gör i sin tur att formuleringar som nationella eller ”svenska intressen” blir förlegade och statscentriska. En nödvändig framtidsförändring är att Utrikesdepartementet (UD) övergår till att vara VD – ett världsdepartement där att statens funktion blir univeralistiskt, till exemoel genom att främja globala och planetära intressen som klimatomställningen och att artificiell intelligens används i fredliga syften. Det skulle innebära att Sverige får en världsminister med ansvar för globala frågor I övrigt bör även delar av UD:s funktion flyttas till Bryssel eftersom EU-nivån kan hantera flera världspolitiska frågor med större effekt och nytta. Samt att svenska inre ambassader inom EU koncentreras till Bryssel likt fallet är i federationer som Indien medan “yttre ambassader” ersätts av EU:s delegationer.
3. Acceptans för världsmedborgarskap
Än så länge existerar världsmedborgarskap bara som en idé och inte i juridisk mening som i fallet med nationella/statliga medborgarskap. Det är problematiskt eftersom avsaknad av världsmedborgarskap försvårar för solidaritet, demokrati och fred i världen. Utöver det är det svårare att utan världsmedborgarskap underlätta för människor att kunna röra sig globalt på basis av individuella friheter och rättigheter. Men som en universalistisk stat och community skulle Sverige kunna övergå till systemet med acceptans för individens fria rörlighet på basis av mänskliga rättigheter som rätten till arbete för alla individer som till exempel inte är misstänkta för brott. Världsmedborgarskap är också en aspekt som bör främjas mer i utbildningssystemet med syfte att främja planetär medvetenhet i skolan.
4. Humanitär migration med lokalt fokus
Med tanke på senaste årens polariserande debatter om invandring och integration borde begreppet “hållbar migration” handla om något helt annat än viljan att reducera invandringen eller centralplanera antalet som får flyktingstatus. Istället borde processer för mottagning och integration främst skötas på lokal nivå. Redan idag förekommer det att kommuner och större städer i Europa som Berlin och Barcelona tar emot flyktingar i samverkan med institutioner UNICEF. Likadant skulle kunna göras av kommuner i Sverige som därmed borde ha mer suveränitet i frågorna. Utöver det skulle rollen hos föreningar, nätverk och andra communities också kunna bli viktigare som rörande språkutbildning och jobbinsatser.
5. Flytande demokrati
Sverige anses idag bland världens mest framstående demokratier samtidigt som det finns flera problem. Många invånare upplever sedan tidigare de politiska partierna som “stela” organisationer samtidigt som procentuellt är färre idag partipolitiskt aktiva jämfört med 1980-talet. Den nuvarande utvecklingen i Europa handlar om att fler väljare sympatiserar med olika partier i olika frågor. Flytande demokrati skulle innebära att invånarna kan rösta hela tiden i olika sakfrågor. Istället för dagens partipolitiska representation i riksdagen skulle det flytandedemokratiska systemet ske genom röstdelegering till både individer och organisationer samt genom medskapande beslutsprocesser. Till exempel att man i framtiden istället för att rösta på Miljöpartiet eller Moderaterna kan delegera sin röst till Naturskyddsföreningen i miljöfrågor och på Timbro i ekonomiska frågor.
6. Militärens roll för mänsklig säkerhet
Idag presenterar sig Försvarsmakten som en myndighet som ska värna om Sveriges intressen och “vårt sätt att leva”. Men vardagslivet i Sverige är beroende av utvecklingen som sker på andra håll i världen. Det vore optimalt utifrån globala perspektiv om det hade funnits global polis- och rättsväsende istället för dagens system där nästan varje suverän stat har egna militära styrkor. Under tiden skulle Sverige kunna agera universalistiskt genom att delar av Försvarsmakten primärt har funktionen att verka i FN-ledda fredsbevarande och fredsframtvingandeinsatser. Därmed skulle delar av Försvarsmakten kunna vara direkt underställda och anställda av FN för att kunna verka för mänsklig säkerhet som i Afrika.
7. Visionen om ett grönt Sverige
Fortfarande är det vanligt att länder formellt delas upp i industriländer och utvecklingsländer (i- och u-länder). I samband med klimatfrågans avgörande betydelse för planetens och mänsklighetens framtid borde normen vara att alla länder och världsregioner oavsett nuvarande status ska bli gröna, hållbara och ekologiska länder och världsregioner. Det innebär att den universalistiska statens uppgift är dels att underlätta för klimatomställningen i stort. Och dels att communities och individer genom mer frihet att kunna samverka och medskapa nödvändiga processer där både marknadsbaserade och offentliga lösningar behövs. Till exempel när det kommer till idéer som grön skatteväxling där dagens skattesystem kan förändras så att beskattningen fokuserar på klimatskadliga åtgärder medan skatter på inkomster och företagande reduceras.
8. Communitydriven välfärd
Ett problem i dagens välfärdsdebatt är att det skapas “ond spiral” där politiker lovar saker som man inte kan leverera medan invånarna förväntar sig få saker som inte kan levereras. I värsta fall leder det även till välfärdschauvinsim där välfärdspolitiska misslyckanden skylls på flyktingar. Istället borde framtiden handla om att mer av den privata och offentliga välfärden kan ägas och medskapas direkt av individer. En viktig lösning för att framtidens offentliga välfärd blir mer basal vore att införa någon form av basinkomstsystem som utöver direkta överföringar till invånaren även leder till att antalet institutioner som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan reduceras. En annan viktig lösning för framtiden är välfärdssystem baserade på kryptovlutor och tokens (digitala tillgångar) där människor skulle till exempel kunna äga communitydrivna sjukhus och skolor. På det sättet skulle fler kunna medskapa egna välfärdsprojekt genom involvering i och donationer till processer rörande hur välfärdsprojekt ska genomföras, finansieras och förvaltas.
9. Communityägd (central)banksystem
Dagens finansiella system innebär att Riksbanken har två huvudsakliga uppdrag. Att godkänna krediter hos privata affärsbanker och att kunna skapa lätta krediter (även kallat för kvantitativa lättnader) för banker och företag, som i samband med krisande perioder. Båda dessa funktioner är i grunden dåliga eftersom centralbankernas policy har lett till omoraliska beteenden på marknaden där offentliga pengar som under kriserna i USA och Europa har använts för att “rädda” krisande banker och företag. Istället borde framtiden handla om att Sveriges invånare (beroende på hur det blir med eventuell framtida anslutning till eurozonen) demokratiskt kan medskapa och medbestämma hur en crowdfundad communitybank ska kunna fungera som i kristider eller genomföra olika offentliga projekt som klimatomställande åtgärder rörande till exempel transportinfrastruktur och grön energiförsörjning.
10. Sveriges kultur är världskultur
Dagens politiska diskussioner om kultur tenderar att präglas av snäva, endimensionella och mytologiska uppfattningar att kultur vore något statiskt eller bara kan existerar inom en nation. Men faktum är att kultur är ett det mest svårdefinierade begreppen eftersom kultur i princip är lika med allt vårt mänskligt handlande. Ett sätt att motverka att den offentliga kulturens funktionblir övertagen för nationalistiska och populistiska syften som i Ungern vore att den offentliga kulturpolicyn i den framtida svenska communityn blir universalistiskt i den mening att Sverige liksom andra stater fullt följer UNESCO:s policyn rörande kulturellt och naturhistoriskt arv. Det skulle innebära att en del av den offentliga funktionen blir att universalstaten skyddar aspekter som anses vara viktiga för världens historiska arv i Sverige som i fallet med arkeologiska platser som vikingastaden Birka, stöd till den språkliga mångfalden som rörande minoritetsspråk som jiddisch, samt stöd för verksamheter kopplade till principer om ursprungsbefolkningen som samisk folkkonst
Det finns många idéer om hur Sverige kan utvecklas i framtiden och det handlar inte minst om hur den kommande globaliseringen och postindustriella utvecklingen med fokus på decentraliserande, digitaliserande och omställande processer ska hanteras. Som ett av världens mest globaliserande länder har Sverige bättre förutsättningar än flera andra att bli en mer kosmopolitisk, klimatsmart och planetär stat och community. Men vägen dit kommer att kräva mängder med reformer, meningsfulla berättelser och involverande beslutsprocesser som är förutsättning för hållbar, välmående och fredligare framtid.
Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion
Gillade du texten? Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Innan Coronapandemins utbrott har den svenska samhällsdebatten sedan 2015 präglats av nationalistiska reaktioner och nostalgipolitiska resonemang. I tider som upplevs som oroliga och krisande brukar det finnas utrymme för nya idéer och visioner. Med tanke på pandemin samt andra globala problem, utmaningar och risker behövs det nya berättelser om hur Sverige bör fungera som stat och community i framtiden.
Sedan mitten av 2010-talet och den viktiga flyktingmottagningen har stödet för nationalistiska idéer ökat i Europa. I Sverige är utvecklingen främst präglad av ökat väljarstöd för Sverigedemokraterna. Utvecklingen märks i det faktum att delar av borgerligheten har blivit mer nationalistiska och kollektivistiska sakpolitiskt, till exempel genom sin kommunikation om “svenska värderingar” och “hårdare tag”.
Debatter om invandring, integration och identifikation är viktiga men för stor fokusering på dessa frågor leder till att viktiga framtidsfrågor som rörande välfärden prioriteras mindre i debatten. Sådan utveckling leder även till problematiska slutsatser som tankarna att SD:s framväxt ska bemötas med “god nationalism” och att invandringen måste minska oavsett vad som sker globalt.
Nationalismen klarar inte framtidsfrågorna
Det är sant att nationalismen ansågs vara positiv och nödvändig för social organisering under 1800- och 1900-talets utveckling i samband med industrialiseringen och demokratiseringen. Men nationalismen kan inte hantera globala problem och utmaningar eller ens skapa solidaritet och empati utanför nationalstatens ramar. Ingen nationalism kan förena hela mänskligheten på basis av universella värderingar som frihet, mänskliga rättigheter och hållbarhet.
Tanken att världen ska bestå av nationer och nationalstater är inte huggen i sten eller utgör någon slutfas i mänsklighetens utveckling. Tvärtom, varje nation är ett resultat av sociala konstruktioner och idéer genom historien och människor har förmågan att organisera sig i större politiska styrelseformer som i fallet med Europeiska Unionen.
Historikern Yuval Harari anser i sin senaste bok 21 lessons for 21 st centuryatt EU är världens största mångkulturella experiment på basis av universella värderingar. Harari menar att även den dagen när mänskligheten uppnår “United World Planet” (Förenade Världsplaneten”) kommer det att finnas utrymme för kulturell mångfald och patriotism på olika nivåer. Här finns en betydande semantisk skillnad mellan nationalism och patriotism eftersom patriotism kan vara både lokal och planetär.
En framtidsfråga som fler i samhället borde engagera sig i är hur Sverige bör fungera som stat och community, inte minst när det kommer till institutionella system som medborgarskap, demokrati och konstitutionalism. För istället för att vilja bevara nationalstatsmodellen där grundtanken är att staten ska finnas för nationen och omvänt bör framtidens utveckling handla om att staten och communityn finns för människan, klimatet och planeten. I denna artikel har min ambition varit att skriv om följande förslag för framtidsutvecklingen:
1. Fredsdepartement
I framtiden bör Sverige ha ett fredsdepartament med uppgiften att främja fred och tillit både lokalt och globalt. Idén om fredsministrar väcktes bland annat i USA under början av 1920-talet och idag är Etiopien den enda suveräna staten som har sådan institution. Tanken med fredsdepartament är också att den ska vara kompletteande institution till den militära funktionen som idag sköts av försvarsmakten. På det sättet skulle framtidens universalstat bidra till att lösa världsfred som ett globalt intresse som gynnar hela mänskligheten.
2. Världsdepartement
I en global värld är globala frågor som klimatet också lokala och inrikes. Det gör i sin tur att formuleringar som nationella eller ”svenska intressen” blir förlegade och statscentriska. En nödvändig framtidsförändring är att Utrikesdepartementet (UD) övergår till att vara VD – ett världsdepartement där att statens funktion blir univeralistiskt, till exemoel genom att främja globala och planetära intressen som klimatomställningen och att artificiell intelligens används i fredliga syften. Det skulle innebära att Sverige får en världsminister med ansvar för globala frågor I övrigt bör även delar av UD:s funktion flyttas till Bryssel eftersom EU-nivån kan hantera flera världspolitiska frågor med större effekt och nytta. Samt att svenska inre ambassader inom EU koncentreras till Bryssel likt fallet är i federationer som Indien medan “yttre ambassader” ersätts av EU:s delegationer.
3. Acceptans för världsmedborgarskap
Än så länge existerar världsmedborgarskap bara som en idé och inte i juridisk mening som i fallet med nationella/statliga medborgarskap. Det är problematiskt eftersom avsaknad av världsmedborgarskap försvårar för solidaritet, demokrati och fred i världen. Utöver det är det svårare att utan världsmedborgarskap underlätta för människor att kunna röra sig globalt på basis av individuella friheter och rättigheter. Men som en universalistisk stat och community skulle Sverige kunna övergå till systemet med acceptans för individens fria rörlighet på basis av mänskliga rättigheter som rätten till arbete för alla individer som till exempel inte är misstänkta för brott. Världsmedborgarskap är också en aspekt som bör främjas mer i utbildningssystemet med syfte att främja planetär medvetenhet i skolan.
4. Humanitär migration med lokalt fokus
Med tanke på senaste årens polariserande debatter om invandring och integration borde begreppet “hållbar migration” handla om något helt annat än viljan att reducera invandringen eller centralplanera antalet som får flyktingstatus. Istället borde processer för mottagning och integration främst skötas på lokal nivå. Redan idag förekommer det att kommuner och större städer i Europa som Berlin och Barcelona tar emot flyktingar i samverkan med institutioner UNICEF. Likadant skulle kunna göras av kommuner i Sverige som därmed borde ha mer suveränitet i frågorna. Utöver det skulle rollen hos föreningar, nätverk och andra communities också kunna bli viktigare som rörande språkutbildning och jobbinsatser.
5. Flytande demokrati
Sverige anses idag bland världens mest framstående demokratier samtidigt som det finns flera problem. Många invånare upplever sedan tidigare de politiska partierna som “stela” organisationer samtidigt som procentuellt är färre idag partipolitiskt aktiva jämfört med 1980-talet. Den nuvarande utvecklingen i Europa handlar om att fler väljare sympatiserar med olika partier i olika frågor. Flytande demokrati skulle innebära att invånarna kan rösta hela tiden i olika sakfrågor. Istället för dagens partipolitiska representation i riksdagen skulle det flytandedemokratiska systemet ske genom röstdelegering till både individer och organisationer samt genom medskapande beslutsprocesser. Till exempel att man i framtiden istället för att rösta på Miljöpartiet eller Moderaterna kan delegera sin röst till Naturskyddsföreningen i miljöfrågor och på Timbro i ekonomiska frågor.
6. Militärens roll för mänsklig säkerhet
Idag presenterar sig Försvarsmakten som en myndighet som ska värna om Sveriges intressen och “vårt sätt att leva”. Men vardagslivet i Sverige är beroende av utvecklingen som sker på andra håll i världen. Det vore optimalt utifrån globala perspektiv om det hade funnits global polis- och rättsväsende istället för dagens system där nästan varje suverän stat har egna militära styrkor. Under tiden skulle Sverige kunna agera universalistiskt genom att delar av Försvarsmakten primärt har funktionen att verka i FN-ledda fredsbevarande och fredsframtvingandeinsatser. Därmed skulle delar av Försvarsmakten kunna vara direkt underställda och anställda av FN för att kunna verka för mänsklig säkerhet som i Afrika.
7. Visionen om ett grönt Sverige
Fortfarande är det vanligt att länder formellt delas upp i industriländer och utvecklingsländer (i- och u-länder). I samband med klimatfrågans avgörande betydelse för planetens och mänsklighetens framtid borde normen vara att alla länder och världsregioner oavsett nuvarande status ska bli gröna, hållbara och ekologiska länder och världsregioner. Det innebär att den universalistiska statens uppgift är dels att underlätta för klimatomställningen i stort. Och dels att communities och individer genom mer frihet att kunna samverka och medskapa nödvändiga processer där både marknadsbaserade och offentliga lösningar behövs. Till exempel när det kommer till idéer som grön skatteväxling där dagens skattesystem kan förändras så att beskattningen fokuserar på klimatskadliga åtgärder medan skatter på inkomster och företagande reduceras.
8. Communitydriven välfärd
Ett problem i dagens välfärdsdebatt är att det skapas “ond spiral” där politiker lovar saker som man inte kan leverera medan invånarna förväntar sig få saker som inte kan levereras. I värsta fall leder det även till välfärdschauvinsim där välfärdspolitiska misslyckanden skylls på flyktingar. Istället borde framtiden handla om att mer av den privata och offentliga välfärden kan ägas och medskapas direkt av individer. En viktig lösning för att framtidens offentliga välfärd blir mer basal vore att införa någon form av basinkomstsystem som utöver direkta överföringar till invånaren även leder till att antalet institutioner som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan reduceras. En annan viktig lösning för framtiden är välfärdssystem baserade på kryptovlutor och tokens (digitala tillgångar) där människor skulle till exempel kunna äga communitydrivna sjukhus och skolor. På det sättet skulle fler kunna medskapa egna välfärdsprojekt genom involvering i och donationer till processer rörande hur välfärdsprojekt ska genomföras, finansieras och förvaltas.
9. Communityägd (central)banksystem
Dagens finansiella system innebär att Riksbanken har två huvudsakliga uppdrag. Att godkänna krediter hos privata affärsbanker och att kunna skapa lätta krediter (även kallat för kvantitativa lättnader) för banker och företag, som i samband med krisande perioder. Båda dessa funktioner är i grunden dåliga eftersom centralbankernas policy har lett till omoraliska beteenden på marknaden där offentliga pengar som under kriserna i USA och Europa har använts för att “rädda” krisande banker och företag. Istället borde framtiden handla om att Sveriges invånare (beroende på hur det blir med eventuell framtida anslutning till eurozonen) demokratiskt kan medskapa och medbestämma hur en crowdfundad communitybank ska kunna fungera som i kristider eller genomföra olika offentliga projekt som klimatomställande åtgärder rörande till exempel transportinfrastruktur och grön energiförsörjning.
10. Sveriges kultur är världskultur
Dagens politiska diskussioner om kultur tenderar att präglas av snäva, endimensionella och mytologiska uppfattningar att kultur vore något statiskt eller bara kan existerar inom en nation. Men faktum är att kultur är ett det mest svårdefinierade begreppen eftersom kultur i princip är lika med allt vårt mänskligt handlande. Ett sätt att motverka att den offentliga kulturens funktionblir övertagen för nationalistiska och populistiska syften som i Ungern vore att den offentliga kulturpolicyn i den framtida svenska communityn blir universalistiskt i den mening att Sverige liksom andra stater fullt följer UNESCO:s policyn rörande kulturellt och naturhistoriskt arv. Det skulle innebära att en del av den offentliga funktionen blir att universalstaten skyddar aspekter som anses vara viktiga för världens historiska arv i Sverige som i fallet med arkeologiska platser som vikingastaden Birka, stöd till den språkliga mångfalden som rörande minoritetsspråk som jiddisch, samt stöd för verksamheter kopplade till principer om ursprungsbefolkningen som samisk folkkonst
Det finns många idéer om hur Sverige kan utvecklas i framtiden och det handlar inte minst om hur den kommande globaliseringen och postindustriella utvecklingen med fokus på decentraliserande, digitaliserande och omställande processer ska hanteras. Som ett av världens mest globaliserande länder har Sverige bättre förutsättningar än flera andra att bli en mer kosmopolitisk, klimatsmart och planetär stat och community. Men vägen dit kommer att kräva mängder med reformer, meningsfulla berättelser och involverande beslutsprocesser som är förutsättning för hållbar, välmående och fredligare framtid.
Vladan Lausevic, liberal och skribent på Grön Opinion
Gillade du texten? Stötta oss att uppnå vår vision genom att swisha till 123 314 5307.
Dela det här:
Gilla detta: