Måste vi välja mellan att sluta äta nötkött eller att fortsätta med en storskalig industrialisering av kossan? Varken sojabiffen eller det industriella lantbruket kommer att lösa klimatproblemen eller ge en levande landsbygd. Med rätt sorts jordbruk kan korna istället ge hållbara livsmedel och större biologisk mångfald, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren, författare till nya boken Kornas planet.
Idisslarnas trumfkort, att kunna omvandla gräs och grödor som vi människor inte kan äta till näringsrika livsmedel, pekas ut som en stor klimatbelastning i form av metanutsläpp och stor markanvändning. Vi ställs inför två alternativ: att i princip sluta äta nötkött och dricka mjölk eller en fortsatt industrialisering av kossan för att hon ska mjölka ännu mera och växa ännu snabbare och då minska utsläppen per liter mjölk eller kilo kött.
Båda de här synsätten förminskar den mångsidiga kon och gör henne enbart till en produktionsmaskin av kött och mjölk, men det är just kons mångsidighet som behövs för en hållbar och robust livsmedelsproduktion. Något som blir extra tydligt i kristider.
”Tack vare korna kan de unika och vackra hagarna hålls öppna och hysa ett myller av biologisk mångfald”
Kornas roll i jordbruket och livsmedelssystemet är att omvandla grödor som människor inte kan äta till högkvalitativa livsmedel, läder, dragkraft, bränsle och byggnadsmaterial. De ger oss gödsel till våra odlingar och att ha betande djur i växtföljden eller att odla vinterfoder åt dem är det bästa sättet att förbättra jordarna och lagra in kol under svenska förhållanden. De förbättrade växtföljderna ger samtidigt högre skörd av grödor för humankonsumtion. Man kan få mer av både vegetabiliska och animaliska livsmedel om jordbruket drivs rätt. Kor gör också våra liv rikare, precis som sällskapsdjuren berikar människors liv. Vi ser på våra egna få kor att relationen med människan kan vara värdefull också för dem – de kommer när vi ropar på dem och njuter när vi ryktar dem och vi börjar så smått förstå vad de säger till oss.
Tack vare korna kan de unika och vackra hagarna hålls öppna och hysa ett myller av biologisk mångfald. Betande djur är en förutsättning för att dessa värdefulla marker skall kunna hävdas men utvecklingen går sedan länge åt motsatt håll. Både statsmakterna och lantbrukets företrädare förespråkar en fortsatt strukturrationalisering av den svenska mjölkproduktionen och en intensifiering av nötköttsproduktionen; färre och större gårdar där korna vistas mer inomhus och bara får komma ut på ”motionsbete” och intensivuppfödda tjurar som aldrig får gå ut. Detta ger vare sig naturbetesmarker eller en levande landsbygd. För att vi inte låter kon vara ko förlorar vi det artrika mosaiklandskapet och får monokulturer av spannmål eller barrskog.
Den industriella modellen är inte ändamålsenlig när den tillämpas på biologiska, levande system som lantbruk trots allt är. Att ersätta biffen med sojabiff kommer heller inte lösa vare sig klimatförändringarna eller andra miljöproblem, så länge som sojan kommer från monokulturer som är det industriella lantbrukets paradgren. Det är inte vad vi lägger på tallriken utan hur, var och av vem det är producerat som är viktigast. Istället för att ytterligare minska antalet kor i Sverige behöver vi öka det men samtidigt sköta de som finns mer extensivt och i enlighet med deras biologiska, ekologiska och etologiska förutsättningar.
”Det är inte vad vi lägger på tallriken utan hur, var och av vem det är producerat som är viktigast”
Vi kan inte och bör inte låta vår relation till korna, de andra lantbruksdjuren och växterna reduceras till att bara handla om produktion av varor för en allt mer globaliserad och konkurrensutsatt marknad. De verktyg som marknaden erbjuder för att plånboksrösta fram värden som djuromsorg, naturbetesmark, ekologiskt och giftfritt, har visat sig vara alldeles för svaga. Hälsosam mat och god skötsel av våra växter, djur och natur, är också för viktiga frågor för avgöras genom konsumentens val i butik.
Det som i själva verket styr hur produktionen bedrivs är politiken och konkurrensen mellan bönderna på EU- och världsmarknaderna. Det är där vi måste lägga kraften om vi vill förändra. Detta kräver en målmedveten politik som minskar världsmarknadens påverkan på jordbrukssystemet och som strävar att optimera de ekologiska funktionerna i jordbruket.
Grön Opinion 
Måste vi välja mellan att sluta äta nötkött eller att fortsätta med en storskalig industrialisering av kossan? Varken sojabiffen eller det industriella lantbruket kommer att lösa klimatproblemen eller ge en levande landsbygd. Med rätt sorts jordbruk kan korna istället ge hållbara livsmedel och större biologisk mångfald, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren, författare till nya boken Kornas planet.
Idisslarnas trumfkort, att kunna omvandla gräs och grödor som vi människor inte kan äta till näringsrika livsmedel, pekas ut som en stor klimatbelastning i form av metanutsläpp och stor markanvändning. Vi ställs inför två alternativ: att i princip sluta äta nötkött och dricka mjölk eller en fortsatt industrialisering av kossan för att hon ska mjölka ännu mera och växa ännu snabbare och då minska utsläppen per liter mjölk eller kilo kött.
Båda de här synsätten förminskar den mångsidiga kon och gör henne enbart till en produktionsmaskin av kött och mjölk, men det är just kons mångsidighet som behövs för en hållbar och robust livsmedelsproduktion. Något som blir extra tydligt i kristider.
Kornas roll i jordbruket och livsmedelssystemet är att omvandla grödor som människor inte kan äta till högkvalitativa livsmedel, läder, dragkraft, bränsle och byggnadsmaterial. De ger oss gödsel till våra odlingar och att ha betande djur i växtföljden eller att odla vinterfoder åt dem är det bästa sättet att förbättra jordarna och lagra in kol under svenska förhållanden. De förbättrade växtföljderna ger samtidigt högre skörd av grödor för humankonsumtion. Man kan få mer av både vegetabiliska och animaliska livsmedel om jordbruket drivs rätt. Kor gör också våra liv rikare, precis som sällskapsdjuren berikar människors liv. Vi ser på våra egna få kor att relationen med människan kan vara värdefull också för dem – de kommer när vi ropar på dem och njuter när vi ryktar dem och vi börjar så smått förstå vad de säger till oss.
Tack vare korna kan de unika och vackra hagarna hålls öppna och hysa ett myller av biologisk mångfald. Betande djur är en förutsättning för att dessa värdefulla marker skall kunna hävdas men utvecklingen går sedan länge åt motsatt håll. Både statsmakterna och lantbrukets företrädare förespråkar en fortsatt strukturrationalisering av den svenska mjölkproduktionen och en intensifiering av nötköttsproduktionen; färre och större gårdar där korna vistas mer inomhus och bara får komma ut på ”motionsbete” och intensivuppfödda tjurar som aldrig får gå ut. Detta ger vare sig naturbetesmarker eller en levande landsbygd. För att vi inte låter kon vara ko förlorar vi det artrika mosaiklandskapet och får monokulturer av spannmål eller barrskog.
Den industriella modellen är inte ändamålsenlig när den tillämpas på biologiska, levande system som lantbruk trots allt är. Att ersätta biffen med sojabiff kommer heller inte lösa vare sig klimatförändringarna eller andra miljöproblem, så länge som sojan kommer från monokulturer som är det industriella lantbrukets paradgren. Det är inte vad vi lägger på tallriken utan hur, var och av vem det är producerat som är viktigast. Istället för att ytterligare minska antalet kor i Sverige behöver vi öka det men samtidigt sköta de som finns mer extensivt och i enlighet med deras biologiska, ekologiska och etologiska förutsättningar.
Vi kan inte och bör inte låta vår relation till korna, de andra lantbruksdjuren och växterna reduceras till att bara handla om produktion av varor för en allt mer globaliserad och konkurrensutsatt marknad. De verktyg som marknaden erbjuder för att plånboksrösta fram värden som djuromsorg, naturbetesmark, ekologiskt och giftfritt, har visat sig vara alldeles för svaga. Hälsosam mat och god skötsel av våra växter, djur och natur, är också för viktiga frågor för avgöras genom konsumentens val i butik.
Det som i själva verket styr hur produktionen bedrivs är politiken och konkurrensen mellan bönderna på EU- och världsmarknaderna. Det är där vi måste lägga kraften om vi vill förändra. Detta kräver en målmedveten politik som minskar världsmarknadens påverkan på jordbrukssystemet och som strävar att optimera de ekologiska funktionerna i jordbruket.
Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist
Gunnar Rundgren, lantbrukskonsult och småbonde
Aktuella med boken ”Kornas planet”.
Dela det här:
Gilla detta: