Leila Ali Elmi (MP): Den gröna omställningen kräver social rättvisa

Politisk ideologi får sällan stort utrymme i den politiska debatten, men när ett nytt språkrör nu ska väljas hamnar fokus naturligt på vilka Miljöpartiet är och ska vara. Åtta språkrörskandidater har presenterat sin syn och fokuset på social hållbarhet är starkt. Det har fått politiska tyckare att på sistone skriva att Miljöpartiet ska vara “ett parti för isbjörnar, koalor och strandade valar”, att vi pratar för mycket om “baaarnen”. De verkar tro att vi gröna måste välja mellan miljö och människor. Som om frågorna inte hör ihop. Som om våra gröna solidariteter inte vore en helhet, utan motstående intressen.

Social hållbarhet och jämlikhet är en förutsättning för klimatomställningen och det gröna samhällsbygget. Den som tror något annat har inte förstått vilka Miljöpartiet är. Om vår gröna vision ska bli verklig kräver det stora förändringar i både system och i vårt sätt att leva. Förändring är inte alltid lätt för oss människor. Det kända känns tryggt, förändring innebär ovisshet.

Vårt samhälle har genomgått många stora förändringar, från ståndssamhället till ett starkt välfärdsland byggt på solidaritet. Idéer som förr sågs som omöjliga är idag fundamentala för vårt samhälle. Kvinnors rösträtt är ett bra exempel. Gemensamt finansierad sjukvård, skola och barnomsorg är andra.

Klyftorna växer, tryggheten minskar och därmed tilliten både till varandra och till det gemensamma

När människor sluter upp i solidaritet och tillsammans vågar föreställa sig en bättre värld är allt möjligt. Det var så Sverige kunde blir ett av världens starkaste välfärdsländer.

Men de senaste decennierna har välfärden förändrats. På 90-talet öppnades den gemensamma välfärdssektorn upp för marknadskrafter. Det talades då om förbättringar och valfrihet för individen. Istället blev det besparingar och vinstmaximering. Välfärden har omvandlats till en marknad och vi medborgare till kunder. Enorma summor skattepengar går till den privata välfärden. Och då måste vi fråga oss vad vi får tillbaka för våra skattepengar? Blir samhället bättre? Nej, tvärtom. Klyftorna växer, tryggheten minskar och därmed tilliten både till varandra och till det gemensamma.

Vi tar sönder något som är fantastiskt.

I dagens politiska debatt utmålas fattiga, sjuka, nyanlända och barn som inte klarar av skolan som de största bovarna. När invandrare utmålas som roten till alla tänkbara samhällsproblem och sjuka som lata bidragsberoende försvinner solidariteten. Åtstramningar i socialförsäkringssystemet framstår som motiverade. Bidrag till fattiga och sjuka ses som något fult medan de rikas avdrag är något bra och eftersträvansvärt.

Men det är inte invandrare, fattiga eller sjuka som är välfärdens undergång – det är vår oförmåga till solidaritet.

Högerns populistiska förslag om att kvalificera sig in i välfärden handlar idag om de nyanlända, men man är naiv om man tror att det stannar där. Välfärden bygger på att den är allmän, att tillgången ges efter behov och inte plånbok. På det vill man expandera låglönesektorn med förslag om enkla jobb som innebär sänkta löner utan någon som helst hänsyn till vilken effekt det kommer att ha på lönebildningen och på de som redan arbetar i berörda yrken.

Det är svårt att vara grön populist. Foto Markus Spiske.

Samtidigt höjs samma röster mot miljöskatter på till exempel drivmedel och flyg med rättviseargument. Men ekonomisk ojämlikhet kan inte lösas genom fortsatt subventionering av miljöförstöring. Sänkt koldioxidskatt mot ojämlikhet är konstgjord andning när någon behöver en ny lunga.

Som miljöpartist är det svårt att vara populist. Nödvändiga reformer för klimat och miljö är ofta impopulära. Medan andra partier kan locka med mer pengar i plånboken gör Miljöpartiet det dyrare att köra bil. För att klimatpolitik ska accepteras måste den uppfattas som rättvis. Människor som är tillfreds med sin livssituation har sannolikt lättare att acceptera obekväma klimat- och miljöreformer.

Miljöpartiet grundades delvis eftersom det behövdes ett parti som sätter miljön först. Det är fortfarande så att vi är ensamma om det. Men Miljöpartiet har aldrig varit något enfrågeparti. En grön samhällsanalys bygger på en helhetssyn – allt hänger ihop och är beroende av varandra.

Ett jämlikt och solidariskt samhälle klarar en omställning.


Leila Ali Elmi, riksdagsledamot (MP).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s