Mikael Malmaeus: Det behövs en informationskampanj om tillväxten!

Debatter för och emot ”tillväxt” blossar emellanåt upp i medier och i politiken, och de präglas ofta av uppenbara missförstånd. I stället för att leda framåt står samtalet och stampar medan resursanvändningen och klimatutsläppen – BNP-tillväxtens ständiga följeslagare – fortsätter att skena. Det är allvarligt att det politiska samtalet ständigt misslyckas med att hantera dessa frågor.

Låt oss börja med några grundläggande fakta. Att ekonomisk tillväxt i form av ökad BNP historiskt har medfört ökad resursanvändning och ökade utsläpp av växthusgaser är odiskutabelt. I somras publicerades den förmodligen största genomgång av forskningsläget som någonsin gjorts – där totalt omkring 11 500 forskningsartiklar analyserades och sammanställdes. Där konstateras att på global nivå fortsätter växthusgasutsläppen att öka stadigt om än något långsammare än BNP. I låginkomstländer ökar utsläppen i genomsnitt fortare än BNP medan det bland höginkomstländer och i synnerhet inom EU sker en minskning av växthusgasutsläppen som dock är otillräcklig för att komma i närheten av målen i Parisavtalet. Sammantaget tyder studierna emellertid på att det med tiden kan ske en viss frikoppling mellan BNP-tillväxt och utsläpp.

För resursanvändningen ser det betydligt värre ut. Den globala materialanvändningen följer i stort sett BNP-utvecklingen linjärt men har under 2000-talet accelererat och ökar numera snabbare än BNP. Samma mönster gäller även om vi tittar separat på siffror över den nationella materialanvändningen inom EU och USA. Med materialanvändning menas i stora drag den samlade vikten av använda råvaror inklusive biomassa, mineraler, metaller och fossila bränslen.

Vi använder mer sten idag än på stenåldern

Det är intressant att notera att trenden på global nivå gäller i stort sett samtliga naturmaterial som människor över huvud taget utnyttjat. En studie från 2017 lyckades bara hitta ett viktigt undantag – fårull! Föreställningen att stenåldern inte tog slut för att det blev brist på stenar, utan för att vi kom på något bättre, stämmer bara delvis. Vi använder nämligen betydligt mer sten idag än på stenåldern, och vi använder definitivt mer järn än på järnåldern. Den tekniska utvecklingen leder oss helt uppenbart inte bort från användningen av några resurser, men den gör däremot att vi ständigt hittar på nya sätt att använda såväl traditionella som mer oprövade material. Allt detta hänger intimt samman med BNP-tillväxten.

Inte desto mindre hör vi alltjämt röster som säger att tillväxt i grunden handlar om något annat. ”Kom ihåg att tillväxt inte är ’more of the same’, utan att den framför allt innebär utveckling och omvandling” skriver ekonomen Klas Eklund i boken Tillväxt från 2015. Ett annat exempel är Susanna Silfverskiöld som på ledarplats i Svenska Dagbladet nyligen hävdade att ”tillväxt handlar om att få ut mer av mindre”. Genom innovationer och smartare organisationer kan större värde skapas utan att ta mer resurser i anspråk. Det går att hitta många exempel på liknande resonemang från både ekonomer och politiska talespersoner. Vad får de denna tanke ifrån? Hur kan de hävda något sådant när verkligheten så uppenbart visar något annat?

Olika definitioner av tillväxt?

Ett möjligt svar är att tillväxt betyder olika saker i olika sammanhang, men att de som diskuterar tillväxt inte är medvetna om skillnaden mellan dessa olika betydelser. Faktum är att åtminstone tre olika betydelser av tillväxtbegreppet verkar förekomma. Standardbetydelsen som vanligen definierar ekonomisk tillväxt är att bruttonationalprodukten, BNP, ökar från ett år till ett annat. Ett närapå lika vanligt antagande är att tillväxt är synonymt med ökad nytta i samhället vilket kan hända om vi med tiden utvecklar nytt, gör saker smartare och bättre, och gärna med mindre resurser. Den tredje betydelsen som ofta förekommer är att tillväxt innebär att en del av ekonomin ökar i storlek, till exempel en bransch eller ett företag.

Det är uppenbart att dessa tre sorters tillväxt har helt olika förutsättningar och långt ifrån alltid sammanfaller med varandra. Ökad nytta kan åstadkommas på många sätt och behöver givetvis inte alltid innebära ökad omsättning av pengar. Men om vi kan köpa samma nytta till lägre kostnad så innebär det samtidigt ett lägre bidrag till BNP. Lika uppenbart är att tillväxt i en del av ekonomin inte automatiskt innebär ökad BNP eftersom en verksamhet kan växa på bekostnad av en annan. Ett sätt att föreställa sig grön tillväxt eller hållbar tillväxt är till exempel att förnybar energi byggs ut och ersätter fossil energi, eller att människor konsumerar fler tjänster i stället för varor.

Den innebörd av tillväxt som har starkast samband med resursförbrukning och miljöpåverkan är tveklöst BNP-tillväxt. Kunde vi bryta dessa samband och frikoppla tillväxten från dess skadliga konsekvenser vore den gröna omställningen enklare att genomföra. Men detta är bevisligen svårt i praktiken.

Det verkar lättare att genomföra en omställning som innebär att vi genom exempelvis effektivisering, delning och återvinning kan åstadkomma mer bang-for-the-buck samtidigt som vi använder mindre resurser. Det kan då leda till mer nytta till lägre kostnader, men därmed också minskad BNP.

Vi borde kunna förutsätta att när människor uttalar sig om tillväxt så menar de just BNP-tillväxt eftersom detta är den gängse definitionen. Den som menar att ekonomisk tillväxt i grunden handlar om något annat än ökad BNP – till exempel utveckling eller omvandling – behöver i så fall förklara det. Problemet är nog tyvärr att människor, däribland profilerade debattörer, inte är medvetna om skillnaden. Det är förstås mycket olyckligt i en demokrati där så mycket verkar handla om tillväxt. När vi har myndigheter som Tillväxtverket och Tillväxtanalys, ett globalt hållbarhetsmål om Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt och deltar i EU:s Stabilitets- och tillväxtpakt så har vi rätt att veta vad det är vi kommit överens om att sträva mot.

Vi skulle behöva en informationskampanj om tillväxten och dess konsekvenser. De mycket starka sambanden mellan BNP-tillväxt och olika former av miljöpåverkan är så tydliga att det är viktigt att människor känner till dem. Den som hävdar att tillväxt inte nämnvärt har med ökad resursanvändning att göra behöver tydliggöra sin utgångspunkt. Att medvetet eller omedvetet tala emot grundläggande fakta skadar det demokratiska samtalet.


Mikael Malmaeus, ekonom och miljöforskare

4 kommentarer

  • Kan det rent av vara så att ett effektivt (och enkelt?) sätt att nå klimatmålen vore att ha minskad BNP som mål?

    Gilla

  • Det här har jag brottats med en längre tid. När vi först fick höra om fransmännens ”décroissance” som sen översattes till engelskans ”degrowth” och till och med till svenskans ”nerväxt” (som i den svenska översättningen av Giorgos Kallis bok ”Degrowth”) blev tolkningen att det var BNP-nerväxt som var målet. Går man till djupet vad som åsyftades var det just ”mer nytta men lägre resursutnyttjande” eller mer ”bang-for-the-buck” som du skriver. För att hitta en bättre formulering på svenska vad som bör eftersträvas kom jag tänka på förre Scania-chefen Leif Östlings uttalande ”Vad får jag för pengarna?” En travestering av hans egoistiska oskuld skulle kunna vara: ”Vad får vi för pengarna?”

    Gilla

  • Ordet ‘tillväxt’ är sen länge förknippad med ökad materia-/energianvändning så det har blivit obrukbart i dagsläget. Det som i första hand behöver öka är kunskap, klokskap, ansvarstagande, hushållning, etc. Ordet ‘grönt’ förknippas bäst med ord som ‘utveckling’ och ‘omställning’.

    Gilla