Klimat och miljö

Skall vi elda upp träden eller låta skogen stå?

Debatten om skogen har kommit att använda klimatfrågan som tillhygge, på båda sidorna av den polariserade debatten. Att öka uttaget ur skogen kommer dock inte rädda klimatet, men inte heller är biobränsle lika dåligt som fossila bränslen. Det skriver Gunnar Rundgren, författare, småbrukare och miljödebattör.

Debatten om skogen har kommit att använda klimatfrågan som tillhygge, på båda sidorna av den polariserade debatten. Att öka uttaget ur skogen kommer dock inte rädda klimatet, men inte heller är biobränsle lika dåligt som fossila bränslen. Det skriver Gunnar Rundgren, författare, småbrukare och miljödebattör.

”De skogsprodukter som varje år tas ut från skogarna minskar genom substitutionseffekter utsläppen med 40 miljoner ton. Om mer av biomassan i den avverkade skogen utnyttjades skulle klimatnyttan kunna höjas till 60 miljoner ton per år, mer än de årliga svenska utsläppen, 54 miljoner ton. Vid ökat uttag stiger alltså klimatnyttan ytterligare.” (Skogforsk)

Skogsindustrin har — nästan — lyckats sälja in argumentet att biomassa ersätter fossila bränslen och att man därför skall se ökad produktion av biobränslen eller bioenergi som utsläppsminskning. Det kan ske genom ökat uttag av grenar, toppar och rötter från skogen samt genom ett ytterligare intensifierat skogsbruk med främmande trädslag, genteknik, gödsling med mera.

Kan man resonera på det sättet?

Tittar man på svensk energianvändning sedan 1970 kan man se att biomassa i viss utsträckning ersätter fossila bränslen. Användningen av biobränslen av olika slag har ökat med 100 TWh sedan 1970 medan användningen av fossila bränslen har minskat med nästan 200 TWh. Många villaägare slängde ut oljepannorna och inte minst fjärrvärmesystemen har ersatt olja och kol med biobränslen. Ser man globalt finns det dock inte alls samma samband. Sedan 1990 har användningen av fossila bränslen ökat med nästan 70 procent medan användningen av biomassa har ökat med 50 procent. Möjligen kan man argumentera för att denna användning av biomassa har minskat ökningen av fossila bränslen, men att minska ökningen är trots allt inte alls samma sak som att minska utsläppen.

Att en energikälla ersätter en annan beror mest på att den är billigare eller på annat sätt mer attraktiv. Kol och ånga trängde exempelvis undan väderkvarnar och skvaltkvarnar för att man inte längre var beroende av vädret. Men det är viktigt att se de större utvecklingslinjerna och då verkar användningen av olika energikällor handla mer om addition än substitution. I situationer där biomassa används för elkraft kan biomassa likaväl konkurrera med vatten, sol och vind eller kärnkraft som med fossila bränslen. Idag står val för uppvärmning av hus ofta mellan eldrivna värmepumpar och biomassa. Den snabba elektrifieringen av bilarna gör att valet i en snar framtid kan stå mellan att driva en bil med biobränsle och el.

På det stora är substitutionsargumentet rätt svagt, och att man kan definitivt inte resonera som att en kWh biomassa ersätter en kWh fossila bränslen.

Är förbränning av biobränsle lika illa som förbränning av kol?

” Förbränning av biomassa ger utsläpp i samma storleksordning som från fossila bränslen och den alstrade koldioxiden blir kvar i atmosfären i 50-100 år eller mer.”

I andra ringhörnan står de som hävdar att man istället skall se alla utsläpp av koldioxid, inklusive de som kommer från biobränslen, som bidrag till växthuseffekten. I deras ögon är inte biobränslen något som minskar utsläppen genom att ersätta olja eller gas utan tvärtom något som bidrar till växthuseffekten. Klimatet gör ingen skillnad på koldioxidmolekylerna beroende på ursprung. I ett begränsat perspektiv har de givetvis rätt.

Naturen släpper ut stora mängder koldioxid varje dag och varje år, mycket mer än det som släpps ut via förbränningen av fossila bränslen. Men naturen binder också in lika stora (ja till och med ännu större) mängder. Om biomassa eldas upp, äts av djur eller granbarkborrar eller ruttnar, spelar liten roll för kolbalansen, slutresultatet är koldioxid i alla fallen.  

De som hävdar att biobränslen från skogen är klimatskadliga anser att det vid förbränning uppstår en koldioxidskuld som tar mycket lång tid att ”tjäna in”, dvs att träd återigen binder in koldioxiden. Å andra sidan kan man faktiskt endast elda ved som redan har vuxit, dvs koldioxid som redan bundits, så det argumentet är inte särskilt övertygande. Att räkna med naturens utsläpp som likvärdiga med fossilutsläppen kan också bidra till att dölja problemen med de fossila bränslena.

Men precis som det finns ett korn av sanning med påståendet att biomassa kan minska användningen av fossila bränslen, så finns det ett korn av sanning i uppfattningen att eldning av biomassa kan bidra till växthuseffekten. Om takten i användningen av biomassa överstiger återväxten av biomassa, dvs om förråden av biomassa minskar betyder att har vi flyttat en hel del kol från växtligheten till atmosfären och på så sätt ökat koldioxidhalten i atmosfären. Den effekten liknar den som uppstår exempelvis vid avskogning. Det finns också en hel del argument om ökad avgång av koldioxid orsakat av kalhyggen, dikning och markberedning i det moderna skogsbruket. Dessa är dock inte i sig kopplade till frågan om biobränslen.

Kan man lagra kol i orörd skog?

Ett mer slagkraftigt argument än att förbränningen av biobränslen är att jämställa med förbränning av fossila bränslen är att skog som får stå orörd lagrar in kol. Den årliga tillväxten i skogen anses nu vara över 115 miljoner kubikmeter. Varje kubikmeter har mycket lågt räknat 200 kg kol, omräknat till koldioxid blir det över 700 kg koldioxid per kubikmeter virke. Det betyder att om ingen skog avverkades skulle kolförråden växa med motsvarande 80 miljoner ton koldioxid om året – betydligt mer än det som skogsindustrin säger sig kunna skapa genom substitution. Och då har jag ändå inte räknat med allt som binds i grenar stubbar och rötter, så den verkliga inbindningen är betydligt större.*

Efter en tid skulle dock tillväxten avta, träd blåsa omkull, skogsbränder uppstå. Processen skulle stanna av betydligt efter ett antal årtionden, fast sannolikt inte upphöra helt. De som betonar hur bråttom det är att hindra ökningen av växthusgaser i atmosfären kan dock argumentera för att även om inbindningen kommer att minska framöver så är det viktigaste att vi binder mycket kol snabbt för att hindra att vi passerar trösklar, tipping points. Men existensen av dessa tipping points, vid vilken temperaturökning de inträffar och om det spelar någon större roll om de inträffar nu eller om tjugo år är mycket osäkert.

Nästan ingen skog avverkas för att eldas upp

Trots den provokativa rubriken är det mycket ovanligt att skog i Sverige avverkas med syfte att få bränsle. Den helt övervägande delen av biobränslena från det svenska skogsbruket är biprodukter av massa och sågverksindustrierna. Det är alltså skogsindustrin och inte skogen som sådan som står för den helt övervägande delen av biobränslena. Sedan förbrukar skogsindustrin självt en stor del av dessa bränslen (se mer här eller här). Om man ändå producerar pappersmassa och timmer är det självklart rimligt att använda dessa biprodukter. Diskussionen borde därför handla om det är rimligt att ta ut virke för massa och timmer i den utsträckning man gör snarare än att ha biobränsle som fokus i skogsdebatten. 

Timmer kan också vara substitut för cement och stål, vilka i sin tur orsakar stora utsläpp, men inte heller där är diskussionen så enkel. Om ansträngningarna att tillverka cement och stål utan fossila bränslen kröns med framgång faller exempelvis de argumenten. Trä i hus är dock obestridligt ett betydande kollager, under förutsättning att man inte river och bygger om för ofta (det vore intressant att veta hur mycket det är).  

Djupa skiljelinjer

För den som har följt skogsdebatten under årtionden är det uppenbart att klimatargumentet används av parter som redan tidigare hade en helt motsatt bild av hur svensk skog skall brukas. Litet förenklat mellan de som betonar produktion och ekonomiska värden som skapas i skogsbruket och de som betonar miljö, allemansrätt, upplevelser och ekosystemfunktioner i skogen. Nu använder båda sidorna klimatet som tillhygge i debatten.

Men debatten präglas också av olika föreställningar och antaganden om klimatet, tillväxten och teknikens möjligheter. Bland de som anser att träden skall stå i så stor utsträckning som möjligt finns både de som anser att mänsklighetens hela resursanvändning skall begränsas mycket kraftigt och teknikoptimister som istället anser att elektrifiering, vätgas, fossilfritt stål och cement gör att vi kan minska användning av skogsprodukter radikalt.  

Bland de som förespråkar ett skogsbruk ungefär som nu men med ökat uttag av biomassa ser mer till skogens viktiga roll för ekonomin och anser att farhågorna med de ekologiska effekterna av ökat uttag är överdrivna. Man ifrågasätter inte att den mänskliga ekonomin styr naturresursförvaltningen.

Föreställningar om nödläge påverkar också de olika gruppernas inställning. Ett avverkningsmoratorium blir rimligare ju mer akut man anser att situationen är. Men skall man vara ärlig så är det bara de som vill dra i nödbromsen för nästan allt som på ett trovärdigt sätt kan föra fram det argumentet.

Vad finns där emellan?

Givetvis finns det en massa ståndpunkter mellan de motpoler jag skissat här. Jag själv intar en sådan. Jag tycker det är olyckligt att klimatfrågan har fått en så framträdande roll i debatten om skogen, det är trots allt bara ett av flera viktiga skogspolitiska överväganden. Att ensidigt betona kolinlagring i skog (eller via substitution) som målsättning för skogsbruket är en farlig väg att gå också ur miljösynpunkt. Det kan exempelvis leda till massiv plantering av snabbväxande trädslag.

Jag har ingen principiell kritik mot biobränslen utan tror att de kan fylla en viktig funktion i energisystemet, både för fordon och som ett effektivt sätt att lagra energi över säsongerna, precis som vedhögen hemma på vår gård. Däremot anser jag att vi ytterligare behöver öka ytorna som skyddas från kommersiellt skogsbruk och att det aktiva skogsbruket behöver miljöanpassas ännu bättre. Detta leder sannolikt till ett minskat uttag, men också till ökade kostnader. För mig hänger detta ihop med en krympning av samhällets ekologiska fotavtryck, av den mänskliga ekonomins krav på resurser och vår konsumtion.

Det är obegripligt för mig att ekonomin i skogsbruket sällan diskuteras eftersom det är detta som i stor utsträckning styr hur skogen sköts. Vi driver kontinuitetsskogsbruk (hyggesfritt) på vår lilla gård där vi försöker utveckla fler av skogens funktioner än den som virkesleverantör, bland annat genom skapande av öppna bryn, skogsbete och gynnande av lövträd och bärande träd. Det är trevligt och intressant, men på det stora hela olönsamt. Vi kommer aldrig att tjäna in det vi betalat för skogen. Det ironiska är att vi inte skulle kunna göra det ens om vi kalavverkade. Att andelen gammal skog** i Sverige har ökat i tjugofem år beror nog inte främst på miljöhänsyn utan på att lönsamheten vid avverkning är låg och mark med växande skog värderas högre än det netto man får vid slutavverkning (att skogsägarna är gamla är en annan sannolik orsak). Detta förhållande är trist för den som lagt ned en massa pengar i skogen, men öppnar samtidigt en möjlighet för att andra värden än produktion av störst möjliga volym kan få en större roll i framtiden.


* Paragrafen har uppdaterats där beräkningarna har förtydligats jämfört med i en tidigare version av texten.

** Här talar jag om gammal skog enligt Riksskogstaxeringens definition, vilket inte är detsamma som en ”gammelskog” eller ”naturskog”, utan endast att de dominerande träden är 120-140 år gamla, vilket är mycket jämfört med den vanliga åldern vid avverkning, men långt ifrån en naturskog (begreppet naturskog är heller inte okomplicerat eftersom så gott som all skog i Sverige har varit påverkad av människan under lång tid).


Gunnar Rundgren, författare, småbrukare och miljödebattör. En tidigare version av artikeln har publicerats på Gunnars blogg Trädgården Jorden.

2 kommentarer på “Skall vi elda upp träden eller låta skogen stå?

  1. Hej!

    Intressant krönika. Tack för den! Även om delar av hållningen och slutsatserna har tydliga inslag av ganska klassisk svensk, lagom är bäst eller ”mellanmjölk”-anda… :).

    ”Biprodukter”, eller ”restprodukter” låter väldigt fint, hållbart, rationellt och cirkulärt. Men, bakom dessa ord döljer sig stora utsläpp av växthusgaser och det faktum att restprodukterna är rester, oftast från ohållbara skogsbruksmetoder och inte sällan onödig produktion. Det finns en risk att vårt samhälle bygger in oss i ett ohållbart system, med stora satsningar på ökad biobränsle- och bioenergiproduktion.

    Detta med så kallade ”restprodukter” eller ”biprodukter” från svenskt skogsbruk och industri är ett kapitel för sig och bör verkligen diskuteras mer kritiskt och djupgående framöver. Tidsfaktorn är också central i detta sammanhang.

    Vad är egentligen en ”restprodukt” och släpps inga växthusgaser ut vid förbränning av restprodukter, jämfört med sortiment som går direkt till energi? …och bör man göra skillnad på industriell storskalig användning av bioenergi vid tillverkning av onödiga pappersprodukter och vedeldning i hus på landet?

    Så här: det finns en skog. Denna avverkas och en viss del av volymen går direkt till massaindustrin, en annan till sågverksindustrin och en del av volymen sorteras ofta också som energived på avverkningsplatsen. GROT tas också ut från en del avverkningar.

    Skog är ingen restprodukt, det är en livsmiljö, med många olika värden och ekosystemfunktioner. Det är liksom ingen självklarhet att träden måste bli en produkt där ”resterna” sedan blir till energi. Detta är skogssektorns narrativ. Måste det också vara vårt?

    En hel del av de så kallade rester som produceras inom sågverksindustrin skulle dessutom kunna bli betydligt mer långlivade produkter i form av isolering, och andra byggmaterial.

    En inte obetydlig del av allt papper och papp som produceras blir till onödiga produkter. Att man i denna industriprocess kan utvinna en hel del bioenergi som används till tillverkningen, gör ju inte att massiva utsläpp uteblir. Massa- och pappersindustrin är Sveriges mest energikrävande industrier. Varför ens producera den stora uppsjö av onödiga pappers- och papprodukter från början? (OBS! syftar på exempelvis direktreklam, designkartonger som inte behövs för att bevara eller transportera en vara, en enorm uppsjö av engångsartiklar som inte substituerar andra artiklar osv). Vore det inte bättre att lämna dessa träd i skogen som kollager, sänka och livsmiljö och att minska avverkningarna?

    Frågan är om det inte vore bättre att producera största delen av det papper och den papp som samhället anser behövs till mindre onödiga produkter, genom att använda fibrer från växter med kortare omloppstid inom agroforestrysystem (obs! måste förstås vara hållbara system och inte leda till exempelvis regnskogsskövling som många palmoljeprojekt gör etc) inom våra redan existerande matproducerande jordbruksarealer, istället för att fortsätta fragmenteringen och utarmningen av våra skogar? Man skulle kunna introducera träd och buskar i, och miljöanpassa skötseln av, våra tidigare avskogade matproducerande arealer, och använda en hållbart nivå av exempelvis halm, för att producera papp och papper osv. Det bör i alla fall utredas vilka effekter en sådan övergång skulle få!

    I den del av skogsarealen som fortsatt brukas, så bör man i första hand satsa på långlivade produkter och material, och på att förlänga livslängden på alla så kallade ”restprodukter”.

    Det går ju faktiskt att, på en hållbar nivå, selektera ut träd och trädgrupper som lämpar sig för mer långlivade produkter och lämna resten. Det går rimligen också att använda de delar av sågstockarna som inte blir sågat virke, till att producera betydligt mer långlivade och innovativa produkter än papper eller bränsle.

    Ungefär 80 procent blir kortlivade produkter/energi i Sverige. Restprodukter eller inte, så släpps stora mängder växthusgaser ut varje år, och värdefulla livsmiljöer förstörs och fragmenteras. Detta är inte hållbart.

    När det gäller själva energibehovet, så måste man konstatera att detta är komplexa och viktiga frågor. En inte obetydlig del av all skoglig bioenergi används i Sverige av skogsindustrin själva. Oavsett hur stor inblandning man vill ha från skoglig bioenergi, så är energieffektivisering, energibesparing och rationalisering, en satsning på mindre miljöskadliga energilösningar, och storskaliga förändringar i våra produktions- och konsumtionsmönster, fundamentala. Detta gäller också förvaltningen av skogarna. Man kan nämligen ta ut biomassa på sätt som skadar miljön mycket, och på andra sätt som minimerar skadorna och de negativa effekterna. Allt detta är viktigt i diskussionen. Att bara fortsätta i fossilepokens slösande och överkonsumerande anda, och tro att man bara kan byta dagens förbränningen av en sorts kol mot en annan, är sannolikt en farlig väg att vandra.

    Bara restprodukter?
    Påverkar energiuttaget från svensk skog, skogen, eller är det bara restprodukter som inte påverkar något i första ledet? Kan det vara så att energibehovet bidrar till att driva på fortsatt intensivt nyttjande av skogen med ohållbara metoder? Beslutsfattare och industri är knappast omedvetna om energibehoven. Policys, lagstiftning och skogspolitik påverkas förstås av detta. Det vill säga, en av flera anledningar till att man håller en miljömässigt ohållbart sektorn bakom ryggen, är att man bland annat räknar med att en fortsatt hög avverkningsnivå (gärna ökad) också kan bidra till ett ganska stort flöde av energi, vilket gör att man vill upprätthålla ett intensivt nyttjande, och i praktiken en fortsatt omvandling av skogslandskapen. Man bygger in ett fortsatt högt, och gärna ökande flöde av så kallade ”biprodukter”.

    Ökar arealen gammal skog, har vi en positiv trend sedan 1990-talet i svensk skog för biologisk mångfald?

    Vissa företrädare (LRF) från skogsnäringen hävdar att vi har mer gammal skog idag än vi hade för 100 år sedan, stämmer detta?

    Nej, det stämmer inte. Vi hade mycket mer gammal skog för 100 år sedan än i dag på de flesta håll i Sverige, i alla fall i den stora del av Sveriges yta som kallas Norrland. Går vi ännu längre tillbaka, till säg 1800-talets början, hade vi ännu mer än för 100 år sedan. Det är också viktigt att skilja på begreppet ”gammal skog” som egentligen bara beskriver medelåldern på träd i ett bestånd, och om denna är över 120, 140 eller 160 år, och på biologiskt gammal skog, så kallat gammelskog, eller gammal naturskog. Notera att det är ”urskog” som man brukar definiera som skog som inte påverkats av skogsbruk alls.

    Det är också viktigt att skilja på statistisk ”gammal skog” och naturligt föryngrad skog som inte kalavverkats förut, så kallad kontinuitetsskog.

    Går man tillbaka 100 år i den boreala delen av Sverige kan man tydligt se att vi idag fått en tydlig nergång av arealen av både naturligt föryngrad skog med lång kontinuitet, och av statistisk gammal skog.

    Anledningen att statistisk ”gammal skog” ökat något senaste decennierna är resultatet av att redan äldre skog vuxit in i kategorin ”gammal skog”, det betyder inte att den verkliga arealen gammal naturskog: ”gammelskog” eller ”kontinuitetsskog” ökat. Detta vore att trotsa fysikens lagar. Det går inte att se en ökning av skog med flerhundraårig kontinuitet, som inte kalavverkats tidigare, på 20-30 år. Det tar århundraden eller årtusenden att återfå sådana skogar.

    Med nuvarande trend bedöms den brukade oskyddade skogsarealen bli allt yngre i framtiden och den skyddade äldre.
    https://www.skogsaktuellt.se/…/rcp4-5–det-mest-troliga…

    Träd och inte minst kontinuitetsskogar kan vara flerhundraåriga eller flertusenåriga i vårt land.
 Ofta väljer skogsnäringens lobbyister att lyfta fram senaste 20-30 årens trender som ett mått över hur bra den svenska modellen av skogsbruk är för biologisk mångfald, volymen död ved, lövträd och gammal skog. Men 20-30 års utveckling i ett snävt statistiskt perspektiv säger inte särskilt mycket om vilka förändringar som skett i våra skogslandskap sett över en mer relevant tidsrymd. Inte ens 1920-talet är särskilt relevant som startpunkt, eftersom det bara är för 100 år sedan. På 1920-talet hade dessutom stora delar av de svenska skogarna redan plockhuggits. Tallar kan ju som bekant exempelvis bli många hundra år gamla. Man måste därför gå mycket längre tillbaka i tiden för att förstå hur det svenska skogslandskapet förändrats och varför.

    Det är viktigt att förstå att den statistiska ”ökning” som grafen visar under de senaste 20-30 åren, inte visar att vi fått mer riktig gammelskog sett i areal, eller mer kontinuitetsskog. Man kan som sagt nämligen inte få nya arealer med naturskog som tidigare inte kalavverkats varje gång en naturskog avverkas, särskilt inte med den avverkningstakt och de skötselmetoder vi har haft senaste 70 åren. Inte heller kan man återskapa flerhundraårig gammelskog på 20-30 år.

    Inte heller visar statistiken skogens ålder eller kontinuitet. Den visar medelåldern på träden i provytorna. Medelåldern på träden i bestånden.

    Det som statistiken från Riksskogstaxeringen sannolikt visar är att vissa kategorier av skog tippat över i en högre åldersklass, genom att medelåldern på träden blivit något äldre. Vad beror detta på?

    Du presenterar tanken att detta kan bero på att skogsägare är för gamla för att orka avverka och att lönsamheten är för låg. Kanske spelar detta in…
    Det finns olika förklaringar.
 En tänkbar förklaring är att när de frivilliga avsättningarna på kanske 4-5 procent tillkom på 1990- talet och början av 2000-talet så bromsades trenden av förlust av statistisk gammal skog upp något inom denna del av arealen. Skogar som undantogs i exempelvis Götaland och Svealand (som hade lite statistisk ”gammal skog” även längre tillbaka), men även tidigare plockhuggna kontinuitetsskogar i Norrland (som på grund av hård plockhuggning fått en lägre medelålder), blev på detta vis, efter 20 år, 20 år äldre och växte in i kategorin ”gammal skog” inom de frivilliga avsättningarna, och/eller i den kvarvarande, men krympande arealen k-skogar.

    Andra delar av denna ökning handlar om att vissa delar av de brukade produktionsbestånden hinner växa in varje år i kategorin ”gammal skog”, innan de avverkas. Statistiken är så att säga ”sågtandad”. Djupet på tänderna har minskat på grund av de frivilliga avsättningarna. Att arealen ”statistisk gammal skog” ökat något från bottennoteringarna betyder inte att all denna skog är fredad, eller att den har höga naturvärden. Detta är viktigt att komma ihåg!

    Det finns stora arealer med kontinuitetsskog och annan naturskog som har höga naturvärden, men som har en medelålder under 160 år. Det finns också arealer med gallrade pelarsalar utan död ved som har en medelålder över 120 år (gammal skog i södra Sverige).
 RT:s statistik över ”gammal skog” är ganska trubbig.

    Har vi som LRF påstår mer gammal skog än för 100 år sedan? Nej!
    Har vi mer kontinuitetsskog nu än för 20-30 år sedan: Nej!

    Statistik är spännande och Riksskogstaxeringens statistik är användbar i många sammanhang. Men, den går också att missbruka för att skenbart visa på trender som inte finns. Att blanda ihop statistisk ”gammal skog” med ”gammelskog” är ett sådant exempel. Du förtydligar denna skillnad i din krönika, vilket är bra, men ovanligt!

    Den positiva trenden inte så positiv jämfört med den negativa.
 De väldigt små förändringar i struktur och ålder som normalt sker under säg 10, 20 eller 30 år räcker för att en areal på många, många tusen hektar, inom frivilliga avsättningar växer in i en ny åldersklass (eller i den totalt sett krympande arealen oskyddade k-skog). Detta resulterar i att det ger den skenbara bilden av att arealen gammal skog ökar, när det i själva verkat är så att den faktiska arealen av naturskog med lång kontinuitet krymper för varje avverkning.

    Det är en mycket större förlust att förlora en kontinuitetsskog med flera hundra eller tusen år lång skoglig kontinuitet, än vinsten av att redan gammal skog, blir 10, 20 eller 30 år äldre.

    LRF – mer gammal skog än för 100 år sedan:
    https://www.lrf.se/…/vi-har-fatt-aldre-skogar-med-fler…/
    Skogsstyrelsen Rapport: Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk http://shop.skogsstyrelsen.se/…/10768251-68e6a3-1837.pdf
    Larsson, A., m.fl. vid ArtDatabanken – SLU (2011). Rapport: TILLSTÅNDET I SKOGEN – rödlistade arter i ett nordiskt perspektiv; https://www.artdatabanken.se/…/rapport_tillstandet…
    Skogsstyrelsen Rapport 2015:11 Analys av miljöförhållanden -SKA 15 https://shop.skogsstyrelsen.se/…/analys-av…

    Gilla

  2. Tomas Olsson

    Vid kalhyggesbruk så pendlar virkesförrådet mellan noll och ”lämplig” volym vid avverkning, med en snittnivå däremellan. Överhållen skog får med tiden ett mycket större virkesförråd. Det pendlar en del pga bränder, stormar, etc, men i större skala brukar man anta att det blir bortåt en tredubbling av dagens virkesförråd i snitt.
    Från min vinkel är det där du har klimatkostnaden för skogsbruk i stor skala. Skogsbruk avkastar en hel del råvara som man kan göra trevliga saker med (eller lägga på hög), vid alternativet ”låt stå” avstår man det men tar 5-10 miljarder ton CO2 ur atmosfären på Sverigeskala och får levande skogar. ”Lite av varje” låter som en bra plan för mig.
    EU:s utsläppshandel sätter för övrigt ett tak på fossila utsläpp för industrier så i vilken mån ”trä ersätter fossilt” där kan nog diskuteras.

    Gilla

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: