Gästkrönika Klimat och miljö

Gästkrönika: Bilnormen hindrar omställningen

Måste alla ta bilen? Vi behöver politik för att stödja hållbart resande, men till syvende och sist behöver var och en göra ett val varje dag, skriver Helena Isberg Malmgård.

Hur kan vi förändra den problematiska bilnormen när det är så svårt att ens prata om den?

Folk blir rasande på aktivister som blockerar vägar i desperation över klimatkrisen, för att köerna orsakar avgaser och hindrar blåljus från att komma fram. Som om inte de vanliga morgonköerna runt våra städer släpper ut avgaser och hindrar blåljus, varje dag.

Det är bekvämt och praktiskt med bil. Men vårt bilkörande förstör planeten. Koldioxiden från utsläppen bidrar till växthuseffekten som värmer jorden. Bilarnas utsläpp och däckens slitage skapar allvarliga luftföroreningar som dödar folk världen över. Visst kör de fler och smutsigare bilar i andra länder, men vi i Sverige har möjligheten att gå före och skapa goda exempel.

Folk blir förbannade när bilnormen ifrågasätts. Ibland för att de bor i Norrlands inland där det inte finns kollektivtrafik och de har (minst) tio mil till jobbet – den här texten vänder sig inte till er. Eller för att de transporterar viktiga saker som de måste ha i jobbet, som hantverkare. Detta riktar sig inte huvudsakligen till er heller – fast ni kanske skulle kunna byta till elbil framöver? Självklart syftar texten inte heller på dem som faktiskt är hindrade av hälsoskäl att åka annat än bil.

Den här texten vänder sig till er som åker bil för att det går lite fortare och är lite bekvämare, fast det finns kollektivtrafik där ni bor. För alla er är det ett möjligt val att låta bilen stå, men det kräver lite extra. Det ska till lite mer planering, flexibilitet och kanske mer tålamod med andra människor. Eller en cykel.

Stockholmares bilar körs längst sträcka per år enligt Naturskyddsföreningen. Jag arbetar som konsult i eget företag, dels i en lokal inne i stan och dels ute hos olika kunder i hela Storstockholm. För att komma någonstans från min bostad måste jag börja varje dag med att ta bussen till en knutpunkt och byta. Jag gör alltså minst ett byte, med den väntan på nästa buss, tunnelbana eller tåg jag ska åka med det innebär. Ofta blir det två och ibland tre byten under samma resa. Resorna tar mellan en och en och en halv timme vardera. De flesta dagar behöver jag förflytta mig mellan olika platser även mitt på dagen. Jag tillbringar mellan två och tre timmar per arbetsdag i Stockholms kollektivtrafik och jag behöver planera mitt schema så att jag hinner ta mig emellan uppdragen. SL:s reseplanerare är ett guldverktyg som jag inte skulle kunna vara utan! Tack och lov går de flesta avgångar som de ska och vagnarna är för det mesta hyfsat rena och välventilerade.

Tyvärr är jag ibland åksjuk när jag inte själv kör, så jag kan inte alltid fördriva tiden med att läsa eller lyssna på något. Det är annars vad min make tycker är den stora vinsten sen han började åka buss till jobbet varje dag – att hinna läsa! Själv tittar jag ut genom fönstren (när jag inte färdas i tunnlar). Jag hinner tänka många tankar. Dessutom gynnas min hälsa av att jag får röra mig till och från olika färdmedel, det blir ett antal steg om dagen! De flesta av mina resor kors och tvärs skulle vara smidigare och bekvämare med bil och jag skulle kanske spara en timmes restid per dag. Men jag gör ett aktivt val för klimatets skull. Kanske kan du också göra det?

Varje person som väljer att åka kollektivt bidrar till att förändra normen och till att utveckla kollektivtrafiken på sin ort. Vi behöver förstås också politiska beslut som stöttar omställningen i riktning mot mer kollektivt åkande. Självklara beslut som att utöka kollektivtrafiken på landsbygden och att minska bilarnas utrymme till förmån för andra sätt att färdas. Det behövs en översyn av skattesystemet för att stödja hållbart resande, till exempel tillåta arbetsgivare att sponsra månadskort i kollektivtrafiken. Men också politiska beslut om kortare normalarbetstid skulle kunna gynna omställningen. Mer tid ger människor möjligheter att fundera över sina val och kunna förändra hur de lägger sitt livspussel. Minskat bilanvändande skulle ge oss renare luft, mindre buller, friskare kroppar och säkrare livsmiljöer för både människor och djur.

Samtidigt och slutligen handlar det om de val du gör varje dag. Du har möjlighet att förändra samhället och bidra till att vi ställer om. Det är hög tid.


Helena Isberg Malmgård, socionom och grundare av Socialworkers For Future, en del av Fridays For Future-rörelsen

%d bloggare gillar detta: