Kritiken mot kryptovalutor handlar ofta om klimatfrågan, energiförbrukning och kriminalitet. Samtidigt brukar mycket av kritiken vara felaktig, godtycklig och orimlig eftersom många missförstår att en stor del av kryptovalutorna även handlar om gemenskap, mänskliga rättigheter och demokrati. Global ekonomisk utveckling under 2020-talet är beroende av att kryptovalutor kan användas för grönare handel, regenererande jordbruk och socialt entreprenörskap.
I en debattartikel om kryptovalutor argumenterar miljöpartisten och klimataktivisten Fredrik Ängdervik för ett totalt förbud av kryptovalutor, delvis utifrån klimatargument. Andra argument handlar om elpriser, bankernas funktion men också synen att kryptovalutor är något kriminellt och falskt. Idag finns tillräckligt med forskning som motbevisar mycket av det som Ängdervik påstår.
Idéer om kryptovalutor kan spåras till teknologiska förändringar, politiska nätverk och ekonomiska händelser under 1980- och 1990-talet. Bland annat handlar det om internets tidiga utveckling och tekniklibertarianer i USA som sökte alternativ till offentliga pengar och centralbankernas hantering av finanser. Det finns gott om forskning rörande kryptovalutor där till och med topprankande universitet som Harvard och Cambridge har kurser om ämnen som kryptovalutor, blockchain och decentralisering
När det kommer till farhågor om att kryptovalutor ökar energipriser och förbrukning “extremt” så stämmer det, men det gäller främst i begränsade fall som i vissa kommuner i USA och Kanada. Att elpriserna ökar beror dock på hur en friare marknad fungerar rörande utbud och efterfrågan. Dessutom är även den som använder kryptovalutor “en vanlig konsument” och kryptoentreprenörer är inte “ovanliga människor”.
Kritiken mot kryptovalutor missar också att mycket annat som e-post, Facebookmeddelanden, Instagrambilder men också offentliga pengar som svenska kronor, euro och amerikanska dollar kräver mycket energi utan att någon på allvar skulle mena att allt det ska förbjudas för klimatets skull. Ängderviks energikritik är också väldigt selektiv eftersom han i grunden kritiserar det som heter “proof-of-work”-systemet (PoW) för utvinning av kryptovalutor genom matematiska kombinationer vilket är fallet med Bitcoin.
Det är sant att PoW kräver stora datahallar och mycket energi men Ängdervik nämner inte att allt fler valutor sedan 2015 har utformat bättre system rörande energiförbukning och utsläpp.
Kryptovalutornas energiförbrukning minskar också i takt med grönare alternativ. Att fler vill använda krypto eller skapa den i Sverige är inte dåligt eftersom Sverige, liksom Norden i stort, tillhör bland världens mest globaliserade, digitaliserade och innovativa regioner.
När det kommer till ekonomiska aktiviteter menar Ängdervik att byteshandel i den globala historien var en ärlig process och att valutan var kopplad till naturtillgångar. Saken är också att kryptovalutor utgör alternativ till banker eftersom handel, överföringar och samspel kan ske direkt utan banken som “mellanhand” och tack vare blockkedje-systemet en säker och transparent metod för transaktioner. Samtidigt finns det idag flera kryptovalutor som är gröna, klimatvänliga och även kopplade till naturtillgångar där community medlemmar förbinder sig bland annat att inte använda valutan för saker som anses vara klimatskadiga som olja och giftiga färger
Fler i klimatorganisationer borde följa utvecklingen i Afrika där många ser krypovalutor som alternativ till vad man upplever som monetär kolonialism från europeiska och internationella institutioner. Den som vill ha förbud av kryptovalutor kan lika gärna argumentera för att förbjuda internet, människans kreativitet och olika samarbeten. Istället för förbudskrav och missriktad kritik är det viktigt med förståelse om att kryptovalutor kan underlätta för att skapa en hållbar och regenererande världsekonomi. För kryptovalutor handlar även om gemenskap, frihet och medborgarskap där människor samarbetar lokalt som global, skapar nya system och regler utan korrumperade regeringar och särintressen.
Vladan Lausevic, debattör och skribent på Grön Opinion.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Grön Opinion 
Kritiken mot kryptovalutor handlar ofta om klimatfrågan, energiförbrukning och kriminalitet. Samtidigt brukar mycket av kritiken vara felaktig, godtycklig och orimlig eftersom många missförstår att en stor del av kryptovalutorna även handlar om gemenskap, mänskliga rättigheter och demokrati. Global ekonomisk utveckling under 2020-talet är beroende av att kryptovalutor kan användas för grönare handel, regenererande jordbruk och socialt entreprenörskap.
I en debattartikel om kryptovalutor argumenterar miljöpartisten och klimataktivisten Fredrik Ängdervik för ett totalt förbud av kryptovalutor, delvis utifrån klimatargument. Andra argument handlar om elpriser, bankernas funktion men också synen att kryptovalutor är något kriminellt och falskt. Idag finns tillräckligt med forskning som motbevisar mycket av det som Ängdervik påstår.
Idéer om kryptovalutor kan spåras till teknologiska förändringar, politiska nätverk och ekonomiska händelser under 1980- och 1990-talet. Bland annat handlar det om internets tidiga utveckling och tekniklibertarianer i USA som sökte alternativ till offentliga pengar och centralbankernas hantering av finanser. Det finns gott om forskning rörande kryptovalutor där till och med topprankande universitet som Harvard och Cambridge har kurser om ämnen som kryptovalutor, blockchain och decentralisering
När det kommer till farhågor om att kryptovalutor ökar energipriser och förbrukning “extremt” så stämmer det, men det gäller främst i begränsade fall som i vissa kommuner i USA och Kanada. Att elpriserna ökar beror dock på hur en friare marknad fungerar rörande utbud och efterfrågan. Dessutom är även den som använder kryptovalutor “en vanlig konsument” och kryptoentreprenörer är inte “ovanliga människor”.
Kritiken mot kryptovalutor missar också att mycket annat som e-post, Facebookmeddelanden, Instagrambilder men också offentliga pengar som svenska kronor, euro och amerikanska dollar kräver mycket energi utan att någon på allvar skulle mena att allt det ska förbjudas för klimatets skull. Ängderviks energikritik är också väldigt selektiv eftersom han i grunden kritiserar det som heter “proof-of-work”-systemet (PoW) för utvinning av kryptovalutor genom matematiska kombinationer vilket är fallet med Bitcoin.
Det är sant att PoW kräver stora datahallar och mycket energi men Ängdervik nämner inte att allt fler valutor sedan 2015 har utformat bättre system rörande energiförbukning och utsläpp.
Kryptovalutornas energiförbrukning minskar också i takt med grönare alternativ. Att fler vill använda krypto eller skapa den i Sverige är inte dåligt eftersom Sverige, liksom Norden i stort, tillhör bland världens mest globaliserade, digitaliserade och innovativa regioner.
När det kommer till ekonomiska aktiviteter menar Ängdervik att byteshandel i den globala historien var en ärlig process och att valutan var kopplad till naturtillgångar. Saken är också att kryptovalutor utgör alternativ till banker eftersom handel, överföringar och samspel kan ske direkt utan banken som “mellanhand” och tack vare blockkedje-systemet en säker och transparent metod för transaktioner. Samtidigt finns det idag flera kryptovalutor som är gröna, klimatvänliga och även kopplade till naturtillgångar där community medlemmar förbinder sig bland annat att inte använda valutan för saker som anses vara klimatskadiga som olja och giftiga färger
Fler i klimatorganisationer borde följa utvecklingen i Afrika där många ser krypovalutor som alternativ till vad man upplever som monetär kolonialism från europeiska och internationella institutioner. Den som vill ha förbud av kryptovalutor kan lika gärna argumentera för att förbjuda internet, människans kreativitet och olika samarbeten. Istället för förbudskrav och missriktad kritik är det viktigt med förståelse om att kryptovalutor kan underlätta för att skapa en hållbar och regenererande världsekonomi. För kryptovalutor handlar även om gemenskap, frihet och medborgarskap där människor samarbetar lokalt som global, skapar nya system och regler utan korrumperade regeringar och särintressen.
Vladan Lausevic, debattör och skribent på Grön Opinion.
Dela det här:
Gilla detta: