Även om vi gillar öppna landskap är de ofta skadliga för klimatet. Vi har omformat stora delar av jorden till oigenkännlighet – där det tidigare var stora skogsområden breder nu fält för kött- och mejeriproduktion ut sig, skriver Göran Hådén, grön samhällsdebattör.
När politiken drar sig tillbaka och låter marknaden råda allt mer, lyfts konsumentmakten fram som verktyget för påverkan och förändring. Men sällan är vi så maktlösa som i rollen som konsumenter, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist.
Vi får ibland höra att julfirandet inte är bra för planeten, midjemåtten, nerverna eller plånboken. Det bästa är om vi inte firar den alls, utan jobbar på som vanligt. Men problemet är inte att vi firar ibland, utan att vi lever som att varje dag var julafton, skriver Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist.
Debatter för och emot ”tillväxt” blossar emellanåt upp i medier och i politiken, och de präglas ofta av uppenbara missförstånd. I stället för att leda framåt står samtalet och stampar medan resursanvändningen och klimatutsläppen – BNP-tillväxtens ständiga följeslagare – fortsätter att skena. Det är allvarligt att det politiska samtalet ständigt misslyckas med att hantera dessa frågor, skriver Mikael Malmaeus, ekonom och miljöforskare.
Varför skräms så många av kärnkraften? Kanske är det paradoxalt så att ju mer säkerhet som omgärdar den, desto mer rädda blir vi för den, skriver Nils-Erik Nilsson, Miljövänner för Kärnkraft.
Hur man än vrider och vänder på det är ekonomisk tillväxt starkt förbunden med just resursförbrukning. Det gäller även de förändrade produktions- och konsumtionsmönster som förknippas med begrepp som grön tillväxt eller hållbar utveckling. Det mesta som låter för bra för att vara sant är också just det, bland annat EU:s nya gröna giv, skriver Gunnar Rundgren, lantbrukskonsult och författare.
Det pågår ett vardagligt drama varje dag, världen över, även i Sverige. Till det yttre ser det ut som ett bondeoffer, där det egna lantbruket och matproduktionen offras för möjligheten att skriva ännu ett frihandelsavtal. Men frågan är om inte insatserna är betydligt högre än enbart de nedlagda gårdarna? Det skriver Ann-Helen Meyer von Bremen.
I högstadiet fick jag inte göra vad jag ville på rasterna eftersom elevassistenten tyckte det var farligt för HANDIKAPPADE. Det är inte så konstigt – de flesta svenskar vet inte vad funkofobi är och regeringen bedriver inget riktat arbete mot det.
Jag äter veganskt, åker tåg, cyklar och köper nästan ingenting för att minska min belastning på klimatet. Men det räcker inte så länge vi avvecklar den mest miljövänliga av våra säkra energikällor. Det känns lättare att få liberaler att älska kikärtor och tåg än att få miljöpartister att älska kärnkraft och därför lämnar jag nu Miljöpartiet till förmån för Liberalerna, skriver Harald Enoksson.
Politisk ideologi får sällan stort utrymme i den politiska debatten, men när ett nytt språkrör nu ska väljas hamnar fokus naturligt på vilka Miljöpartiet är och ska vara. Åtta språkrörskandidater har presenterat sin syn och fokuset på social hållbarhet är starkt. Det har fått politiska tyckare att på sistone skriva att Miljöpartiet ska vara “ett parti för isbjörnar, koalor och strandade valar”, att vi pratar för mycket om “baaarnen”. De verkar tro att vi gröna måste välja mellan miljö och människor. Som om frågorna inte hör ihop. Som om våra gröna solidariteter inte vore en helhet, utan motstående intressen, skriver Leila Ali Elmi (MP).
gronopinion.com